Jean Bolinder 1813-1899 av Lea Ahlborn - PROOFLIKE - Motorn bakom Sveriges industriella revolution
Jean Bolinder 1813-1899 av Lea Ahlborn
Subskriptionsmedalj på Bolinders 80-årsdag 1893. Aluminium, praktexemplar, prooflike med frostig relief och djupt spegelglänsande fält. 24.48g, 56mm, Hyckert II:242:1, kvalitet 01/0. Denna medalj var en så kallad subskriptionsmedalj, vilket innebär att medaljens framtagande har finansierats via prenumeration, där den initierande organisationen eller kommittén samlat in medel från en bredare publik, vanligtvis genom att erbjuda personer att prenumerera på eller donera till projektet. Dessa medel används sedan för att designa, prägla och distribuera medaljen till prenumeranterna eller donatorerna.
Åtsida
Bolinders vänstervända bild, under bilden gravörens namn: "LEA AHLBORN". I omskriften: "JEAN BOLINDER".
Frånsida
Text på fem rader inom en ekkrans: "AKTNINGSGÄRD / EFTER VERKSAMT / OCH MED HEDER / UPPLEFDA 80 ÅR / DEN 12 SEPT. 1893". Under kransen gravörens initialer: "L.A."
Jean Bolinder, född den 12 september 1813 i Vaksala öster om Uppsala, och avliden den 8 mars 1899 i Stockholm, var en svensk ingenjör och industriell företagsledare. Han var son till komminister Erik Bolinder och Elisabeth Johanna Schalin samt äldre bror till Carl Gerhard Bolinder.
År 1829 blev Jean Bolinder elev hos bergsrådet Gustaf Broling (1766–1838) i Stockholm. Han anställdes 1834 som verkmästare vid Kungliga Myntverket i Stockholm. Där efterträdde den unga och talangfulla ingenjören Theofron Munktell (1805–1887), som hade lämnat myntverket för att flytta till Eskilstuna. Munktell, som var sju år äldre än Bolinder, hade vid 17 års ålder börjat arbeta vid Kungliga Myntverket, där han mellan 1826 och 1832 varit verkmästare och ansvarig för utvecklingen av nya myntpräglingsmaskiner. När Bolinder anlände till myntverket kom han från en lärlingsplats hos Gustaf Broling. Han fortsatte i samma kreativa anda som Munktell och utvecklade nya maskiner som effektiviserade och förbättrade verksamheten. Detta gav honom ett gott rykte och flera välbetalda jobberbjudanden, som han dock tackade nej till. Precis som Munktell ville han först resa till England för att fördjupa sina kunskaper inom gjuteri- och verkstadsteknik.
Jean Bolinder var verkmästare på Kungliga Myntverket mellan 1834 och 1842. Därefter begav han sig till England tillsammans med sin fem år yngre bror Carl Gerhard Bolinder (1818–1892). Jernkontoret belönade honom med flera priser för sina maskinkonstruktioner, och 1840 erhöll han ett stipendium från Jernkontoret och Kommerskollegium, som han använde för att studera verkstadsindustrin i England och Skottland tillsammans med sin bror Carl Gerhard, under perioden 1841–1844.
Bröderna stannade i England i ett år. Trots att de hade det ganska knapert och besvärligt, återvände de hem med rikare kunskaper, särskilt inom området för ångmaskiner. Åter i Sverige 1844 grundade de sin egen verkstad i Stockholm och etablerade J. & C.G. Bolinders Mekaniska Verkstad.
Jean Bolinder blev företagets verkställande direktör (VD), medan hans bror Carl Gerhard fungerade som arbetsledare. Företaget växte snabbt och blomstrade i början av 1850-talet. Fabriken låg på Kungsholmen i Stockholm, mellan Klara sjö och Kaplansbacken. När Bolinders brorson Erik August Bolinder (1863–1930) återvände från USA 1888, tog han över som VD för Bolinders. Företaget utökade sin verksamhet över tid. I Norrland tillverkades bland annat träbearbetningsmaskiner för sågverksindustrin. Trots att Bolinders hade en mark på 50 000 m² i Stockholm, övervägde man att hitta en plats för en större fabrik där marken var billigare. År 1906 köpte Erik August Bolinder Kallhälls gård i Järfälla, en gammal gård norr om huvudstaden, som användes som sommarresidens och senare för att bygga fabriker, inklusive gjuteri och verkstäder.
Jean Bolinder var ledamot av Stockholms stadsfullmäktige från 1862 och av Kungliga Tekniska högskolans styrelse från 1864. Han invaldes i Lantbruksakademien 1856 och i Vetenskapsakademien 1858.
På 1870-talet lät han bygga Bolinderska palatset på Blasieholmen i Stockholm. En plats i Stockholm är uppkallad efter honom, Bolinders plan. 1874 uppförde han sommarbostaden Villa Ekudden på Djurgården i Stockholm och 1896 en villa vid Strandvägen i Djursholm. Jean Bolinder är begravd på Solna kyrkogård, som gränsar till Norra begravningsplatsen. Däremot vilar Jean Bolinders bror, Carl Gerhard Bolinder, på Norra begravningsplatsen i Solna.