Johan Banér (1596-1641) av B. Wolf Paris 1826 - En av Sveriges främsta fältherrar genom tiderna - MYCKET SÄLLSYNT - RR

Johan Banér (1596-1641) - En av Sveriges främsta fältherrar genom tiderna - MYCKET SÄLLSYNT - RR
Ingår i Durands serie över berömda män präglade i Paris. Denna medalj graverad av B. Wolf i Paris 1826. Redan Hyckert (1905) listade denna medalj som RR och själv kan jag konstatera att den är synnerligen sällsynt, utöver det här utbjudna exemplaret har jag endast kännedom om det exemplar som ingick i friherre Bondes samling och såldes 2008 av Nordlind och Künker i Osnabrück. Silver, 33.02g, 43mm, Hyckert I:24:4, kvalitet 01

Åtsida
Baners högervända bröstbild, under bilden gravörens namn: "WOLF•F•". I omskriften: "JOANNES BANIER."

Frånsida
Text på nio rader: "NATUS / IN PROVENCIA / UPLANDIAE / AN. M.D.XCVI. / OBIIT / AN.M.DC.XLI. / SERIES NUMISMATICA / UNIVERSALIS VIRORUM IL- LUSTRIUM / M.DCCC.XXVI.". Nederst upphovsmakarens namn: "DURAND EDIDIT".

Johan Banér föddes på Djursholms slott den 23 juni 1596 som det tolfte barnet till Gustav Axelsson Banér och Kristina Svantesdotter Sture. Hans far avrättades vid Linköpings blodbad år 1600, och redan vid fyra års ålder förlorade han honom.

Banér är ihågkommen som en av Sveriges mest framstående fältherrar genom tiderna. Redan som 19-åring deltog han i det ryska kriget och avancerade snabbt i militär rang tack vare sin skicklighet som ledare och organisatör. I slaget vid Breitenfeld 1631, en av de största segrarna någonsin för den svenska armén, styrde han högra flygeln.

Efter slaget vid Nördlingen utsågs Banér 1634 till fältmarskalk som ersättare för Gustaf Horn, som hade blivit tillfångatagen. Hans uppdrag var att omstrukturera och utbilda en ny armé eftersom trupperna var i kaos, en uppgift han lyckades väl med, och snart var ordningen återställd och armén redo för strid.

Under hans befäl vann den svenska armén en betydande seger över de kejserliga och sachsiska styrkorna i slaget vid Wittstock 1636. Året därpå belägrade han Leipzig, men tvingades att dra sig tillbaka på grund av österrikiska styrkor under Gallas. Han lyckades dock framgångsrikt leda arméns reträtt till norra Tyskland.

Det sägs att de kejserliga generalerna vid ett tillfälle kommenterade att de hade "Banér i säcken", vilket han senare besvarade med orden: "De glömde att knyta till den". Banér krönte sin militära karriär med segrar i slaget vid Chemnitz och slaget vid Melnitz år 1639.

Han genomförde även ett förödande fälttåg till Böhmen, där hans armé i princip ödelade Böhmen. Banér var känd för sin aptit på mat, alkohol och kvinnor samt sitt hetsiga temperament, men hans ledaregenskaper gjorde honom omtyckt av sina soldater. Däremot hade han ofta konflikter med sina allierade befälhavare på grund av sitt temperament och bristande diplomati.

Sjuk och buren på en bår avled Johan Banér av skrumplever 1641 och är begravd i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Han var gift tre gånger, först med Catharina Elisabet von Pfuel år 1623, sedan med grevinnan Elisabet Juliana av Erpach den 25 juli 1636, och slutligen med markgrevinnan Johanna Margareta av Baden-Hochberg den 16 september 1640.