Johan Banér (1596-1641) en av Sveriges främsta fältherrar genom tiderna av Johan Blum - MYCKET SÄLLSYNT
Johan Banér (1596-1641) en av Sveriges främsta fältherrar genom tiderna av Johan Blum
Under 1500-talet tillverkades medaljer i begränsad omfattning av kungamakten, och medaljer från alla regenter före Gustav II Adolf är sällsynta. Gustav Adolfs framgångar i det trettioåriga kriget ledde till en betydande ökning av medaljutgivningen. Trots en trög start insåg den inflytelserika adeln i Sverige efterhand värdet av att använda medaljkonsten för att manifestera sig själva. Före mitten av 1600-talet var personmedaljer ytterst ovanliga; medaljen över Johan Banér är en av de få som har bevarats.
En synnerligen viktig och historiskt signifikant medalj öven Sveriges främsta krigargeneral. Ett tilltalande och guldförgyllt exemplar. Medaljen är sällsynt och mycket sällan förekommande till salu. För att förhöja skönhetsvärdet för den ursprungliga mottagaren har medaljen försätts med en dyr guldförgyllning och innan det skedde har man bearbetat fälten, dels för att förstärka reliefen, men även för att ge förgyllningen ett bättre fäste på silverytan. Detta var vanligt förekommande på äldre medaljer just för att öka attraktionskraften för ägaren. Graverad av Johan Blum (ca 1632). Förgyllt silver, kvalitet 1+, 38.05g, 45mm, Hyckert 23:1. RAR
Åtsida
Johan Banérs nästan framvända bild iklädd manteldraperat harnesk, i omskriften: "IOH: BANNERUS: DO: MÜH: REG : SUE: CONS :PET: MIL: GENERALIS (Johan Banér Dominus Mülhammariæ regni Sueciæ Consiliarius Petestris militiæ Generalis). Nedtill på var sida om bilden gravörens namn: " I - BLVM F", där F är förkortning för Fecit=Han gjorde det.
Frånsida
En halvnaken arm ur ett moln hållande ett upprätt svärd med fästeknappen stödd mot en på ett fyrkantigt bord liggande bibel. Kring svärdsklingan svävar en lagerkrans. Överst ett strålande Jehovah. I omskriften: "ENSEM PROQUE DEO, DEXTERA FERTQUE SUECO". Fritt översatt lyder texten: "Klingan istället för gud".
Johan Banér: En av Sveriges mest framstående fältherrar
Tidig karriär och framgångar
Johan Banér, född 1596, etablerade sig redan som ung som en lovande militär ledare. Redan vid 19 års ålder deltog han i det ryska kriget och utmärkte sig genom sin organisatoriska förmåga och strategiska brilljans. Hans snabba avancemang i de militära graderna bekräftade hans talang, och han befordrades till fältmarskalk 1634.
Banér som fältmarskalk och befälhavare
I rollen som fältmarskalk visade Banér exceptionellt ledarskap och beslutsamhet. Han spelade en avgörande roll i slaget vid Breitenfeld 1631, där han befälhavande den högra flygeln bidrog till en av den svenska arméns mest lysande segrar. Hans förmåga att samla och motivera sina trupper, i kombination med hans taktiska sinne, gjorde honom till en fruktad motståndare.
Återupprättande av ordning och nya segrar
Under 1634 stod Banér inför en utmanande uppgift: att återupprätta ordning och disciplin i en armé som var på väg att sönderfalla. Hans organisatoriska färdigheter och beslutsamhet visade sig vara ovärderliga, och han lyckades snabbt återställa ordningen och förbereda armén för nya strider. Banérs framgångar fortsatte med segern i slaget vid Wittstock 1636, där han besegrade de sammansatta kejserliga och sachsenska styrkorna. Han visade återigen sin förmåga att överlista och besegra numerärt överlägsna fiender.
En komplex figur: Berömd och kontroversiell
Banér var en komplex figur, känd för sin stora aptit på mat och dryck, sitt temperamentsfulla humör och sina kvinnoaffärer. Samtidigt var han en respekterad ledare av sina underlydande, som uppskattade hans mod, beslutsamhet och rättvisa. Hans motståndare däremot ansåg honom vara en brutal och ohederlig krigare. Trots sitt kontroversiella rykte befäste Banér sin plats som en av Sveriges mest framstående fältherrar. Han besegrade fiender i avgörande slag, återupprättade ordning i en kaotisk armé och inspirerade sina soldater med sin beslutsamhet och sitt mod. Hans död 1641 innebar en stor förlust för Sverige, men hans arv lever vidare i historien.