Johan Carl Hedlinger (1691-1771) självporträtt 1733 - Ett vackert ocirkulerat exemplar med hans devis - LAGOM - Gravören som präglade Sveriges historia med stil!

Johan Carl Hedlinger (1691-1771) självporträtt 1733 - Ett vackert ocirkulerat exemplar med hans devis - LAGOM
Brons, 16.1g, 35mm, Felder 134, Hyckert I:231:11, kvalitet 01/0

Åtsida
Hedlingers vänstervända bild

Frånsida
En stående uggla iklädd hjälm, hållande spjut och sköld i högra foten. I omskriften Hedlingers devis lagom på grekiska: "ΛΑΓΟΜ"

Hedlinger sattes 1710 i lära hos en guldsmed och myntmästare, Wilhelm Krauer, i Sion, kantonen Valais. Han flyttade med Krauer 1711 till Luzern och deltog 1712 i Toggenburgkriget. År 1715 flyttade han med Krauer till Montbéliard och började där gravera medaljer. För att vidareutbilda sig begav han sig 1716 till Nancy, där han studerade under Saint Urbain. Året därpå, 1717, for han till Paris. Efter ett år i Paris fick han ett erbjudande från Georg Heinrich von Görtz, som då vistades i Paris i svenska statens ärenden. Görtz erbjöd Hedlinger att ta över ledningen av svenska Kungliga Myntverket. Hedlinger accepterade erbjudandet, som också följdes av goda ekonomiska villkor, och han utsågs till kunglig medaljör.

Efter sin ankomst till Stockholm påbörjade Hedlinger sitt arbete med att skapa medaljer. Bland hans första verk i Sverige finns de så kallade Görtzska carolinerna från 1718 och riksdalern med de vända lejonhuvudena (en nyhet). Han arbetade också på åtminstone ett av nödmynten ("Hoppet") och framför allt en stor medalj över Karl XII:s död.

Hedlinger fortsatte sedan att skapa en rad verk där han höjde den svenska medaljkonsten avsevärt. Han utvecklade en stil som var influerad av den klassiskt bildade Nils Keder och som frigjorde sig från "förkonstling" och istället tog inspiration från antikens konst. Han utförde även arbeten för utlandet och gjorde flera resor i detta syfte. Han besökte bland annat Köpenhamn 1732 och vistades med kungligt tillstånd i Sankt Petersburg 1735-37, där han utförde arbeten för kejsarinnan Anna Ivanovna. År 1739 begav han sig till Schweiz, där han gifte sig och återvände till Sverige 1744. Där blev han ledamot av svenska Vetenskapsakademien 1745 och utnämndes till hovintendent.

Mot slutet av 1745 lämnade Hedlinger Sverige för sista gången och återvände till Schweiz, där han tillbringade resten av sitt liv i staden Schwyz. Hans hem i Schwyz förblev nästan oförändrat från hans tid fram till 1890-talet och innehöll de föremål och samlingar som han hade samlat. Hans medaljsamling såldes dock 1893 till Gottfried-Kellerstiftung i Zürich. Hedlinger är känd för ett stort antal svenska medaljer av hög kvalitet och har haft en betydande inverkan på den svenska medaljkonsten. Han är även representerad vid Nationalmuseum i Stockholm.