Johan Henrik Palme (1841–1932) – Stockholms Intecknings Garanti AB, av Erik Lindberg 1930 - Mycket sällsynt i silver
Johan Henrik Palme (1841–1932) – Stockholms Intecknings Garanti AB, av Erik Lindberg 1930
Silver, 116.62 g, 63 mm. Randprägling: "SILVER 1931". Kvalitet 1+/01, liten fläck på åtsidan. Referenser: Ulla Ehrensvärd 309, Numismatiska meddelanden XXIX (Axel Wahlstedt), sid 228. Medaljen präglades i ett enda exemplar i guld som tilldelades Henrik Palme, i silver till initiativtagarna och i brons till de anställda. Guldmedaljen är unik och det är idag okänt om den existerar eller blivit nedsmält. Silverexemplaren är mycket sällsynta, medan bronsmedaljerna tillhör de vanligare enskilda medaljerna på marknaden idag.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av bankdirektören och samhällsbyggaren Johan Henrik Palme. Han avbildas i profil som en mogen, skäggig patriark, klädd i en rock med hög krage och kravatt. Det utpräglade, närmast faderliga, porträttet uppvisar tydliga rynkor och skarpa anletsdrag, vilket väl fångar den nästan nittioårige mannens karaktär vid tiden för medaljens prägling. Nedtill i fältet till vänster om bröstbilden står gravören Erik Lindbergs signatur på två rader: "ERIK / LINDBERG".
Frånsida
Ett rent epigrafiskt motiv dominerat av en stram och elegant inskription fördelad på tio rader. Längst upp återfinns en sexuddig stjärna. Texten lyder i sin helhet: "STOCKHOLMS / INTECKNINGS / GARANTI AKTIEBOLAG / TILL J·H·PALME / BANKENS GRUNDARE / DESS VERKSTÄLLANDE / DIREKTÖR 1869–1919 / STYRELSENS / ORDFÖRANDE / 1907–1930".
Från Kalmar till huvudstadens hjärta
När Erik Lindberg den 8 augusti 1930 fick i uppdrag att snabbt – "saken brådskar – P. är 89 år och har redan börjat förlora sin vigör" – utforma denna hyllningsmedalj över Henrik Palmes makalösa 60-åriga karriär, skulle han porträttera en av de män som rent bokstavligt hade byggt det moderna Stockholm.
Johan Henrik Palme hade i ungdomen lämnat Kalmar, tvingats avbryta ingenjörspraktik på grund av klena kroppskrafter och övergett planerna på en karriär som kronofogde. Som tjugoåring slog han sig istället ner i Stockholm som e.o. tjänsteman vid Statskontoret. Med skarpt intellekt och ett djupt intresse för nationalekonomi etablerade han sig snabbt inom huvudstadens publicistiska och finansiella kretsar. Han identifierade tidigt huvudstadens skriande behov av säkra krediter för fastighetsägare i en tid av extrem urbanisering och byggboom.
Inteckningsbankens skapare
Med österrikiska och preussiska modeller för ögonen författade Palme en broschyr om inrättandet av en svensk inteckningsgarantianstalt. Hans uthålliga lobbande resulterade 1869 i bildandet av Stockholms Intecknings Garanti AB (SIGAB), som i folkmun snabbt kom att kallas "Inteckningsbanken". Palme förblev företagets verkställande direktör i ofattbara femtio år (1869–1919) och därefter dess styrelseordförande fram till 1930, det år denna medalj beställdes. SIGAB avvek markant från vanliga affärsbanker; rörelsen finansierades inte via småsparares insättningar utan genom obligationslån, och banken koncentrerade sig uteslutande på långa lån mot säkerhet i bostadshus i Stockholm. Företagets monumentala byggnad vid Gustav Adolfs torg kom länge att symbolisera Palmes säkra och expansiva kapitalförvaltning.
Trädgårdsstädernas pionjär
Palme var inte bara bankir, utan i allra högsta grad en handfast samhällsvisionär. Hans resor, bland annat till Frankrike och USA, gav honom internationella perspektiv på stadsplanering och stadsutveckling. Palme fann det svenska samhället "behärskat av en mängd tyranniska former och traditioner" och strävade efter dynamik och rationalitet, både i Stockholms stadsfullmäktige och inom Nationalekonomiska föreningen (vilken han var med och grundade 1877).
Sitt mest bestående avtryck i den fysiska miljön gjorde han som en eldsjäl för den moderna villastaden. Efter ett inledande och kommersiellt delvis misslyckat försök att bygga privatvillor norr om Humlegården (Villastaden), vände han blicken längre ut från stadskärnan. Tillsammans med finansmännen Oscar Ekman, Louis Fraenkel och Emil Egnell förvärvade han godset Djursholm. Inspirerad av amerikanska förebilder styckades marken av år 1889 i enorma, natursköna tomter tänkta för huvudstadens högborgerlighet.
För att göra denna "patricierförstad" verklig anlades vägar, skolor och framförallt Djursholmsbanan, vilken elektrifierades 1895 som Sveriges första offentliga eldrivna järnväg. Den exklusiva villastaden blev en massiv succé och formade det urbana mönster som än idag präglar den välbärgade stadsdelen. Även inne i huvudstaden stod Palme bakom radikala byggprojekt, däribland uppförandet av Östermalms saluhall och det s.k. Palmeska huset vid Kungsträdgården – det första huset i Stockholm med andelslägenheter. När Henrik Palme avled 1932 i italienska Merano, 91 år gammal, efterlämnade han ett livsverk som i högsta grad vilade i sten, tegel och den snabbt växande huvudstadens framtidstro.
Silver, 116.62 g, 63 mm. Randprägling: "SILVER 1931". Kvalitet 1+/01, liten fläck på åtsidan. Referenser: Ulla Ehrensvärd 309, Numismatiska meddelanden XXIX (Axel Wahlstedt), sid 228. Medaljen präglades i ett enda exemplar i guld som tilldelades Henrik Palme, i silver till initiativtagarna och i brons till de anställda. Guldmedaljen är unik och det är idag okänt om den existerar eller blivit nedsmält. Silverexemplaren är mycket sällsynta, medan bronsmedaljerna tillhör de vanligare enskilda medaljerna på marknaden idag.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av bankdirektören och samhällsbyggaren Johan Henrik Palme. Han avbildas i profil som en mogen, skäggig patriark, klädd i en rock med hög krage och kravatt. Det utpräglade, närmast faderliga, porträttet uppvisar tydliga rynkor och skarpa anletsdrag, vilket väl fångar den nästan nittioårige mannens karaktär vid tiden för medaljens prägling. Nedtill i fältet till vänster om bröstbilden står gravören Erik Lindbergs signatur på två rader: "ERIK / LINDBERG".
Frånsida
Ett rent epigrafiskt motiv dominerat av en stram och elegant inskription fördelad på tio rader. Längst upp återfinns en sexuddig stjärna. Texten lyder i sin helhet: "STOCKHOLMS / INTECKNINGS / GARANTI AKTIEBOLAG / TILL J·H·PALME / BANKENS GRUNDARE / DESS VERKSTÄLLANDE / DIREKTÖR 1869–1919 / STYRELSENS / ORDFÖRANDE / 1907–1930".
Från Kalmar till huvudstadens hjärta
När Erik Lindberg den 8 augusti 1930 fick i uppdrag att snabbt – "saken brådskar – P. är 89 år och har redan börjat förlora sin vigör" – utforma denna hyllningsmedalj över Henrik Palmes makalösa 60-åriga karriär, skulle han porträttera en av de män som rent bokstavligt hade byggt det moderna Stockholm.
Johan Henrik Palme hade i ungdomen lämnat Kalmar, tvingats avbryta ingenjörspraktik på grund av klena kroppskrafter och övergett planerna på en karriär som kronofogde. Som tjugoåring slog han sig istället ner i Stockholm som e.o. tjänsteman vid Statskontoret. Med skarpt intellekt och ett djupt intresse för nationalekonomi etablerade han sig snabbt inom huvudstadens publicistiska och finansiella kretsar. Han identifierade tidigt huvudstadens skriande behov av säkra krediter för fastighetsägare i en tid av extrem urbanisering och byggboom.
Inteckningsbankens skapare
Med österrikiska och preussiska modeller för ögonen författade Palme en broschyr om inrättandet av en svensk inteckningsgarantianstalt. Hans uthålliga lobbande resulterade 1869 i bildandet av Stockholms Intecknings Garanti AB (SIGAB), som i folkmun snabbt kom att kallas "Inteckningsbanken". Palme förblev företagets verkställande direktör i ofattbara femtio år (1869–1919) och därefter dess styrelseordförande fram till 1930, det år denna medalj beställdes. SIGAB avvek markant från vanliga affärsbanker; rörelsen finansierades inte via småsparares insättningar utan genom obligationslån, och banken koncentrerade sig uteslutande på långa lån mot säkerhet i bostadshus i Stockholm. Företagets monumentala byggnad vid Gustav Adolfs torg kom länge att symbolisera Palmes säkra och expansiva kapitalförvaltning.
Trädgårdsstädernas pionjär
Palme var inte bara bankir, utan i allra högsta grad en handfast samhällsvisionär. Hans resor, bland annat till Frankrike och USA, gav honom internationella perspektiv på stadsplanering och stadsutveckling. Palme fann det svenska samhället "behärskat av en mängd tyranniska former och traditioner" och strävade efter dynamik och rationalitet, både i Stockholms stadsfullmäktige och inom Nationalekonomiska föreningen (vilken han var med och grundade 1877).
Sitt mest bestående avtryck i den fysiska miljön gjorde han som en eldsjäl för den moderna villastaden. Efter ett inledande och kommersiellt delvis misslyckat försök att bygga privatvillor norr om Humlegården (Villastaden), vände han blicken längre ut från stadskärnan. Tillsammans med finansmännen Oscar Ekman, Louis Fraenkel och Emil Egnell förvärvade han godset Djursholm. Inspirerad av amerikanska förebilder styckades marken av år 1889 i enorma, natursköna tomter tänkta för huvudstadens högborgerlighet.
För att göra denna "patricierförstad" verklig anlades vägar, skolor och framförallt Djursholmsbanan, vilken elektrifierades 1895 som Sveriges första offentliga eldrivna järnväg. Den exklusiva villastaden blev en massiv succé och formade det urbana mönster som än idag präglar den välbärgade stadsdelen. Även inne i huvudstaden stod Palme bakom radikala byggprojekt, däribland uppförandet av Östermalms saluhall och det s.k. Palmeska huset vid Kungsträdgården – det första huset i Stockholm med andelslägenheter. När Henrik Palme avled 1932 i italienska Merano, 91 år gammal, efterlämnade han ett livsverk som i högsta grad vilade i sten, tegel och den snabbt växande huvudstadens framtidstro.