Jönköpings tändsticksfabrik med bröderna Lundström - Belöningsmedalj utdelad för plikttroget arbete 1948
Jönköpings tändsticksfabrik med bröderna Lundström - Belöningsmedalj utdelad för plikttroget arbete 1948
Förgylld silvermedalj med rött och gult band, På randen Sporrongstämplar, årtalsstämpel: X8 (1948) och silverstämplar, 18.39g (inklusive band), 33mm, kvalitet 01, sällsynt
Baksidan pryds av en allegorisk scen där guden Mercurius (kännetecknad av sin bevingade hatt och bevingade sandaler) svävar fram över ett underlag av moln eller vågor. I sin högra hand håller han en brinnande fackla, vilket anspelar på tändsticksindustrin. Runt den övre kanten löper texten: "AV JÖNKÖPINGS OCH VULCANS TÄNDSTICKSFABRIKS A-B". Centrerat i bildfältet ovanför figuren står dedikationen: "FÖR PLIKTTROGET ARBETE".
Från fosfornekros till världsrykte: Historien om Jönköpings Tändsticksfabrik
När vi idag tänder en tändsticka tar vi den enkla, trygga lågan för given. Men vägen dit var kantad av kemiska experiment, fruktansvärda arbetsskador och briljanta svenska uppfinningar. I centrum för denna utveckling stod Jönköping – en stad som under 1800-talet skulle komma att bli synonym med tändstickor över hela världen. Det här är berättelsen om hur Jönköpings Tändsticksfabriks AB lade grunden för ett svenskt industriimperium.
Den blygsamma starten och den livsfarliga kemin
Allt började 1845 i en liten förhyrd lokal i hörnet av Barnarpsgatan och Västra Storgatan i Jönköping. Det var här Johan Edvard Lundström startade sin tillverkning av tändstickor. Verksamheten var till en början småskalig, men potentialen var uppenbar. Redan året därpå, 1846, anslöt brodern Carl Frans Lundström till företaget. Bröderna insåg snart att de behövde mer plats och strategisk tillgång till vatten, vilket ledde till att de 1847 köpte mark vid Vätterns strand. Här uppfördes de första byggnaderna för vad som skulle bli en storskalig industriproduktion.
De tidiga tändstickorna var dock långt ifrån dagens trygga produkter. Det var så kallade fosforstickor, baserade på vit fosfor. De var visserligen effektiva – de kunde tändas mot vilken skrovlig yta som helst, till och med mot byxbenet – men de var också lynniga och kunde självantända i askarna. Värst var dock arbetsmiljön. Den vita fosforn var extremt giftig. Arbetarna, ofta kvinnor och barn som stod i ångorna vid doppningen av stickorna, drabbades av fruktansvärda lidanden. Efter lång tids exponering utvecklade många fosfornekros, en sjukdom som orsakade inflammationer i tandköttet och till slut fick käkbenet att ruttna sönder. När sambandet mellan fosforn och sjukdomen stod klart försökte fabriksledningen förbättra ventilationen, men insikten var oundviklig: den vita fosforn måste bort.
Säkerhetständstickan – Den svenska snilleblixten
Lösningen på problemet fanns redan på papperet. Uppfinnaren Gustaf Erik Pasch (1788–1862) hade redan 1844 tagit patent på den så kallade säkerhetständstickan. Hans geniala idé gick ut på att separera de kemiska komponenterna. Istället för att ha all kemi på stickan, placerades den ofarliga röda fosforn på ett plån på utsidan av asken. Stickan kunde nu bara tändas mot just detta plån. Men patentet var en sak, den kommersiella produktionen en annan. Det var bröderna Lundström som tog Paschs idé och gjorde den till en världssuccé. Efter att ha sett prover på röd fosfor från den brittiska firman Albright and Wilson under världsutställningen i London 1851, började bröderna experimentera på allvar. Omkring 1853 var produktionen igång. Genombrottet kom på världsutställningen i Paris 1855, där den nya, ofarliga tändstickan belönades med en särskild utmärkelse. Nu tog det fart. Efterfrågan på en tändsticka som inte förgiftade sina arbetare eller tände eld på folks fickor var enorm. Redan 1858 sålde bröderna närmare 12 miljoner askar. Jönköping var på väg att bli världens tändstickscentrum.
Industriell stormaktstid och mekanisering
År 1857 ombildades familjeföretaget till aktiebolag: Jönköpings Tändsticksfabriks AB. Johan Edvard Lundström satt kvar som disponent till 1863, då stafettpinnen lämnades över till Anders Bernhard Hay. Under Hays ledning (1863–1898) genomgick fabriken en drastisk modernisering. Konkurrensen hårdnade både i Sverige och utomlands, och svaret blev mekanisering. Med hjälp av ingenjörer som A.L. Sjöberg och det mekaniska geniet Alexander Lagerman utvecklades avancerade maskiner som revolutionerade tillverkningen. Lagermans "komplettmaskin" kunde spotta ut färdiga tändstickor i en takt som manuellt arbete aldrig kunde mäta sig med. Vid 1910 producerade fabriken hisnande 1,8 miljoner askar – per dag. Det gula och blå paketet med de tre stjärnorna blev en av världens mest kända varumärken. "Jönköping" blev på många språk helt enkelt ordet för tändsticka.
Jönköpings och Vulcans Tändsticksfabriks AB
Kring sekelskiftet 1900 var den svenska tändsticksmarknaden mättad och konkurrensen mördande. För att överleva och växa krävdes konsolidering. År 1903 slogs Jönköpings Tändsticksfabrik samman med fem andra stora aktörer: Vulcan, Jönköpings Westra, Uddevalla, Anneberg och Västerviks nya tändsticksfabrik. Det nya namnet blev Jönköpings och Vulcans Tändsticksfabriks AB. Det var en industrijätte med ett aktiekapital på över 10 miljoner kronor. Huvudfabriken i Jönköping var nu en stad i staden. Området täckte över 15 hektar och bestod av 70 byggnader, inklusive eget tryckeri, sågverk, mekanisk verkstad och kraftstation. Bolaget präglades av tidens patriarkala företagsanda. För de cirka 1 000 anställda fanns bostäder, bibliotek, samlingssalar och pensionskassor. Företaget tog hand om sina arbetare från vaggan till graven, i utbyte mot lojalitet och hårt arbete.
Ivar Kreuger och slutet på en era
I början av 1910-talet dök en ny aktör upp på scenen: finansmannen Ivar Kreuger. Han hade 1913 grundat AB Förenade Svenska Tändsticksfabriker och hade siktet inställt på total dominans. Han försökte genast förmå Jönköpings-bolaget att gå samman med hans eget imperium, men fick kalla handen. Jönköpings och Vulcans styrelse ville inte ge upp sin självständighet. Men Kreuger gav sig inte. År 1917, mitt under brinnande världskrig, lyckades han med stöd av Handelsbanken köpa upp Jönköpings och Vulcans Tändsticksfabriks AB. I och med detta förvärv grundades Svenska Tändsticks Aktiebolaget (STAB), ursprunget till dagens Swedish Match. Kreuger hade nu kontroll över hela den svenska tändsticksindustrin, från skogsråvara och maskintillverkning till den färdiga asken.
Med tiden rationaliserades verksamheten inom den enorma koncernen. Tillverkningen vid den anrika huvudfabriken vid Vätterns strand lades ner 1940. Systerfabriken, Jönköpings Westra, höll ut längre men tystnade slutligen 1970. Idag är maskinerna borta, men arvet lever kvar. De gamla fabriksbyggnaderna i Jönköping står kvar som monument över en tid då en liten trästicka med röd topp lade grunden till ett svenskt världsherravälde. Och i Tändsticksmuseet i samma lokaler berättas än idag historien om bröderna Lundström, arbetarna och den uppfinning som tände en hel värld.