Jöns Jakob Berzelius (1779-1848) av Pehr Henrik Lundgren 1849 - Den svenska kemins fader

Jöns Jakob Berzelius (1779-1848) av Pehr Henrik Lundgren 1849 - Ett vackert ocirkulerat exemplar
Brons, kvalitet 01/0, 94.7g, 56mm, Hyckert II:131:6

Åtsida
Berzelius högervända bild. I omskriften: "JACOBUS BERZELIUS / NAT. MDCCLXXIX. DEN. MDCCCXLVIII."

Frånsida
En vingad genius (Kemien) står med ena handen stödd på ett altare och med den andra hällande en dryck ur en antik vas i den sittande Hygiæas framräckta skål. På altaret står en kemisk våg, på en kub framför detsamma och vid dess fot på marken åtskilliga kemiska instrument. I omskriften: "NATURAM JUSSIT VIRES PROFERRE LATENTES." och i avskärningen: "FUNDATORUM SUPREMO LUGENS MEDIC. SVEC. SOCIETAS."  Vid kanterna: "C. G. QVARNSTRÖM INV." och "P. H. LUNDGREN FEC. Den latinska texten översatt lyder: "Hon har befallt krafterna att frambringa dolda förmågor." och "Det svenska medicinska sällskapet sörjer sina grundarens överordnade."

Jöns Jacob Berzelius, även känd som Jacob Berzelius, född den 20 augusti 1779 i Väversunda, nära Vadstena, och avled den 7 augusti 1848 i Stockholm, var en framstående svensk kemist och naturforskare som fick hedersbeteckningen "Den svenska kemins fader". Han är känd för sina betydande upptäckter inom kemin, inklusive grundämnena cerium, selen, kisel och torium. Dessutom har två mineraler, Berzelianit och Berzeliit, uppkallats efter honom.

Berzelius föddes i en familj med kopplingar till utbildning, och hans tidiga liv präglades av intresse för naturvetenskap. Han studerade vid Katedralskolan i Linköping och senare vid Uppsala universitet. Han började 1800 som fattigläkare vid Medevi brunn och genomförde studier som inkluderade användning av elektricitet för medicinska ändamål.

Berzelius disputerade 1802 och blev professor i medicin och farmaci vid Karolinska institutet 1807, där han kom att verka fram till 1832. Hans vetenskapliga arbete omfattade bland annat införandet av atomteorin i kemin och utvecklingen av en systematisk nomenklatur för kemiska föreningar. Han upptäckte flera grundämnen och lade grunden för modern kemi genom sina omfattande studier av kemiska proportioner och atomvikter.

Hans ekonomiska situation var under lång tid knapp, trots hans betydande bidrag till vetenskapen. Han gifte sig sent i livet med Elisabet Johanna (Betty) Poppius 1835, och äktenskapet förblev barnlöst.

Berzelius hade ett händelserikt liv som präglades av hans dedikation till vetenskapen. Han överlevde flera farliga experiment och hälsoproblem, inklusive en periodisk huvudvärk som påverkade honom under många år.

Han avled 1848, och hans minne hedras genom flera statyer och gator som bär hans namn i Sverige och andra länder. Berzelii park i Stockholm är en av de platser där hans minne fortfarande hyllas.