Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 av Carl Milles
Vacker bronsmedalj med underbart motiv. Brons, 81.14g, 55mm, MKD 99 (Medaljer och konstnärer av Delzanno 2022), kvalitet 01/0.
Åtsida
Ett krönt gående högervänt lejon bärande ett svärd och en vapensköld med tre kronor föreställande Göteborgs stadsvapen. Under skölden årtalet 1923 avseende utställningsåret. I omskriften texten: "JVBILEVMSVTSTÄLLNINGEN• GÖTEBORG"
Frånsida
Fyra gående gudar åt vänster: Minerva, Vulcanus, Mercurius och Neptunus bärande sina respektive attribut. Minerva iförd hjälm och antik dräkt, Mercurius endast hjälm och i likhet med Vulcanus och Neptunus helt nakna. I avskärningen nedtill en delfin. Längs kanten kl 17 återfinns konstnärens namn i nedsänkt relief "C. MILLES".
Jubileumsutställningen i Göteborg invigdes den 8 maj 1923 av dåvarade konung Gustaf V. Utställningen planerades för att högtidlighålla Göteborgs 300-årsjubileum som visserligen inträffade 1921 men utställningen blev fördröjd till 1923. Jubileumsutställningen omfattade stora delar av Göteborg och ett flertal av dagens mer välkända byggnader och institutioner grundades som exempelvis Göteborgs konstmuseum, Göteborgs botaniska trädgård, Liseberg och Svenska Mässan.
Carl Milles deltog som den svenska avdelningens hedersutställare på utställningen Nordisk Konst, där han ställde ut ett tjugotal av sina verk. De övriga nordiska hedersutställarna var Edvard Munch från Norge och Jens Ferdinand Willumsen från Danmark. Ett par av Milles fontäner visades även på själva utställningsområdet och dessutom hade sju större medaljonger med figurmotiv hängts upp på Konstmuseets fasad.
En av de händelser som fick stor internationell uppmärksamhet var att Albert Einstein höll en föreläsning den 11 juli i Kongresshallen på Liseberg. Han hade bjudits in av kemisten Svante Arrhenius som satt i nobelkommittén.
Då utställningen stängde den 30 oktober hade den besökts av 4.2 miljoner besökare. Dessvärre gick utställningen med stor förlust och underskottet blev hela 4.4 miljoner kronor vilket ledde till att Göteborgs stad blev tvungen att låna upp hela summan för att täcka underskottet. Jubileumsutställningens dåliga finanser påverkade Göteborgs ekonomi för många år framöver.
Medaljerna präglades i fyra exemplar guld, 50 exemplar i silver och 1.800 exemplar i brons, diameter 56mm. Medaljerna saknar randskrift och har endast guld, silver och Sporrongstämplar. Jag har vägt två olika silvermedaljer vilka vägde 73.73g respektive 75.95g.
Av de präglade guldexemplaren känner jag endast till följande bekräftade exemplar:
1) HMK:s medaljsamling
Idén till att låta Göteborgsutställningens minnesmedalj framställas av Carl Milles uppkom tidigt. Redan i januari 1922 kontaktades Milles för uppdraget att skapa en utställningsmedalj. Initiativtagare till detta val var Henning Beyer, utställningens generalsekreterare, och Axel Romdahl, dess konstintendent. (Se vidare under medaljer modelleradeav Bror Hjorthför medalj över Axel Romdahl)
Planerna för Göteborgsmedaljen tycks länge ha gått ut på att även denna skulle gjutas. Detta kunde förefalla naturligt då Milles tidigare endast hade framställt två medaljer, båda gjutna, över Clason 1916 respektive Heidenstam 1919 innan han fick uppdraget för Jubileumsutställningen i Göteborg. Dock gick inte önskemålet om att låta gjuta ett större antal medaljer ihop med budgeten, då gjutna medaljer är avsevärt mycket dyrare att framställa än att prägla dessa. Milles själv rekommenderade präglingstekniken och i ett brev till Henning Beyer skriver han: "Helst skulle jag göra en stansad slant med hög relief på ena sidan så som de grekiska penningarna så att det blir tyngd och tjocklek över”. (Ulf Abel sid 77)
Milles arbetade med olika medaljförslag som refuserades gång på gång vilket försenade produktionen. I ett brev från Carl Milles till Axel Romdahl ger han uttryck för sin frustration: "Angående medaljen: är det så att de absolut ej vilja ha den, skall [jag] ej försöka med något annat, men är jag säker på att de misstager sig". (Ulf Abel sid 81)
Medaljen utges kraftigt försenad den 1 mars 1924. Slutligen, fyra månader efter det att utställningen hade avslutats, den 1 mars 1924 var medaljen äntligen klar. Det ursprungliga syftet, att utdela en av guldmedaljerna till konungen i samband med invigningen, gick i stöpet. Likaså att sälja silver- och bronsmedaljerna till besökarna i samband med mässan. Kanske var den försenade produktionen en bidragande orsak till den begränsade silverupplagan.
Upplagan för silvermedaljen var troligen inte mer än ca 20 exemplar. När jag studerar förekomsten av silverexemplaren i marknaden så förefaller den vara betydligt mindre än den uppgivna upplagan om 50 exemplar. I jämförelse, med den numrerad upplagan om 100 exemplar för Gustav Vasa 1923, borde Göteborgsmedaljen statistiskt förekomma i förhållandet 1:2. I verkligheten är det förhållandet snarare 1:5. Båda medaljerna är präglade ungefär samtidigt, men Göteborgsmedaljen är betydligt sällsyntare än dess angivna upplaga antyder. Möjligtvis präglades aldrig hela upplagan då medaljen var kraftigt försenad. När det gäller bronsmedaljen kan man givetvis resonera på liknande sätt, dock har jag inget bra statististiskt underlag för denna som skulle indikera att upplagan ej präglades upp i sin helhet. Frågan kvarstår dock, varför skulle man prägla en stor upplaga i brons när alla besökare för länge sedan försvunnit från Göteborg? Möjligtvis fick besökarna beställa medaljen för att senare få den sig tillsänd under våren 1924. Enligt Ulf Abel förvaras stamparna sedan 1977 i Göteborgs historiska museums myntkabinettet.