Karl Georg Herlitz (1853–1935) – Försäkringsaktiebolaget Skandia, av Erik Lindberg 1920 - Språkvetaren som blev lagstiftare

3 950 kr

Karl Georg Herlitz (1853–1935) – Försäkringsaktiebolaget Skandia, av Erik Lindberg 1920
Silver, 88.98 g, 57 mm. Randprägling: "SILVER 1920". Kvalitet 01. Referenser: Ulla Ehrensvärd 203, Numismatiska meddelanden XXIX (Axel Wahlstedt 1937), sid 202. Präglad av Brand- och Livförsäkringsaktiebolaget Skandia, Sveriges äldsta försäkringsbolag. Ett guldexemplar tilldelades Karl Herlitz personligen. Silvermedaljerna präglades i 180 exemplar och bronsmedaljerna likaså i 180 exemplar.



Åtsida
Högervänd bröstbild av Karl Herlitz iklädd civil dräkt med kavaj, mustasch och runda glasögon. I fältet nedtill återfinns text placerad på ömse sidor om porträttet: till vänster står "KARL" och till höger på tre rader "HERLITZ / MCM / XX" (1920). Längs kanten i själva bröstavskärningen syns gravörens signatur med fördjupade bokstäver: "ERIK LINDBERG".

Frånsida
Ett allegoriskt motiv föreställande en ung kvinna, som personifierar "Skandia". Hon sitter på marken i profil och är fullt upptagen med att binda en krans av lager och rosor. Längs medaljens ytterkant löper en hyllande latinsk omskrift: "MODERATORI · SUO · EGREGIE · MERITO · SKANDIA · GRATA". Längst ner i den nedre avskärningen, under den sittande kvinnan, återfinns gravörens monogram: "EL".



Språkvetaren som blev lagstiftare
Karl Georg Herlitz inledde sina studier i Uppsala 1871 med en utpräglat humanistisk inriktning mot språk, vilket förlänade honom en sällsynt fingertoppskänsla för språkets klang och ordens betydelseskiftningar. Han ändrade dock riktning, övergick till juridiken och avlade sin jur kand-examen 1879. Efter att initialt ha verkat som advokat i Visby blev han på initiativ av professor Ivar Afzelius utsedd till sekreterare i sjölagskommittén och flyttade därmed till Stockholm hösten 1884.

Skandias expansiva guldålder
År 1887 fann Herlitz sin sanna kallelse när han anställdes som ombudsman på halvtid inom försäkringsaktiebolaget Skandia. Tio år senare, 1897, befordrades han till verkställande direktör för bolaget. Vid denna tidpunkt var Skandia redan landets äldsta, största och mest kapitalstarka brandförsäkringsbolag. Under Herlitz ledning kom denna maktposition att inte bara befästas utan även växa. När det brittiska bolaget Royal 1905 föreslog att Skandia skulle inleda återförsäkringsverksamhet i USA, ledde Herlitz stora intresse till att erbjudandet antogs. Trots att starten blev mardrömslik när San Francisco raserades i jordbävningen 1906, valde Skandia, i skarp kontrast till flera europeiska konkurrenter, att stanna kvar och betala ut skadeersättningarna omedelbart. Detta handlingskraftiga agerande gav Skandia ett enormt starkt namn i USA.

Det moderna försäkringsväsendets fader
Herlitz var en sann pionjär inom det svenska försäkringsväsendet. Han insåg tidigt att de många konkurrerande bolagen behövde samordnas, vilket ledde till ett föredömligt ordförandeskap inom Svenska brandtarifföreningen där gemensamma villkor utformades. Hans exceptionella förmåga som lagskrivare innebar att han 1918 tog plats i den statliga femmannakommitté som fick i uppdrag att utarbeta lagen om försäkringsavtal. När denna lag slutligen trädde i kraft 1928, var det i stort sett en direkt kodifiering av de allmänna försäkringsvillkor som Herlitz själv varit med om att ta fram. Samma år presenterade en sakkunniggrupp under Herlitz ordförandeskap även lagen om trafikförsäkring för motorfordon, en utredning som till och med myntade det nyskapade ordet "trafikförsäkring".

Samhällsbyggare och försvarsvän
Herlitz enorma arbetskapacitet sträckte sig långt utanför försäkringsbranschen. Han satt i Stockholms stadsfullmäktige under årtionden (1892–1915 och 1917–1922), där han klev fram som en stark, pragmatisk och djupt självständig ledamot med öga för ekonomiska realiteter. Han engagerade sig i bostadsfrågan och stödde reservationslöst Ivan Bratts nykterhetspolitik, vilket manifesterades i att Herlitz stolt innehade motbok nummer 1 i Stockholm.

Även rikets säkerhet låg honom varmt om hjärtat. Som aktiv styrelseledamot i Svenska pansarbåtsföreningen var han 1912 högst drivande i den nationella insamlingen för den berömda F-båten, där han skickligt avpolitisera frågan för att nå bred uppslutning. Med ett skarpt intellekt och en stor hjärtats rikedom vigde Karl Herlitz hela sin själ åt både samhället och fäderneslandet – ett livsverk som vackert speglas i den latinska tacksägelsen på denna imponerande jubileumsmedalj.