Karl Gustaf af Leopold (1756–1829) av Mauritz Frumerie 1826 - Underbar bronsmedalj i hög relief med fullt bevarad, sammetsskimrande präglingslyster och härlig röd underton - Mycket sällsynt

Karl Gustaf af Leopold (1756–1829) av Mauritz Frumerie 1826
Underbar bronsmedalj i hög relief med fullt bevarad, sammetsskimrande präglingslyster och härlig röd underton. Hårt präglad med skarpt uppstickande höga kanter. 44,17 g, 43 mm, slät rand. Kvalitet 01/0, några helt obetydliga fläckar. Graverad av Mauritz Frumerie 1826. Referens: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) II:1. Mycket sällsynt.

Åtsida
Leopolds bröstbild åt vänster i skjorta med nedvikt krage. Omskrift: "PÅ LEOPOLDS 70DE FÖDELSEDAG". Efter nedre kanten: DEN 2 APRIL 1756. På axelavskärningen: M.F.

Frånsida
En uppflygande örn hållande i klorna en lyra, på vilken fem stjärnor är anbragta som ska föreställa stjärnbilden Lyran. Omskrift: "LYSER OCH WÄGLEDER". I avskärningen: AF MEDBORGARE.

Medaljen slogs 1826 av några bland skaldens vänner med anledning av hans 71:a födelsedag. Hyckert noterar att åtsidans inskrifter är avsedda att utgöra skilda meningar, där sammanhanget uppstår genom förbiseende: läst för sig anger den nedre skriften dagen man ansåg Leopold vara född, men läst tillsammans anger den dagen då hans 70:e (eller 71:a) födelseår inföll. Det felaktiga datumet ”2 april” (han döptes 3 april 1756 i Maria Magdalena församling i Stockholm) har tidigt uppmärksammats; man antog att bokstaven F ursprungligen stått framme med stor punkt efter, men ingen ändring gjordes i stampen.

Carl Gustaf af Leopold (före adlandet Leopoldt, senare Leopold), född 1756 i Stockholm som son till tulltjänstemannen Carl Adam Leopoldt och Märta Christina Hobel, växte upp i Norrköping där hans poetiska begåvning tidigt uppmärksammades. Redan som fjortonåring höll han ett underdånigt fröjde-tal på alexandriner till kronprins Gustavs födelsedag. Efter studier i Uppsala och Greifswald, där han 1782 blev docent i lärdomshistoria, återvände han till Sverige och knöts 1786 till Gustav III:s hov som litterär medarbetare, bibliotekarie på Drottningholm och från 1788 kungens handsekreterare. Samma år invaldes han som en av de första ledamöterna i Svenska Akademien (stol 16).

Efter Gustav III:s död fortsatte Leopold sin verksamhet som publicist och skald. Han blev den ledande representanten för den gustavianska franskklassicismen och den mest inflytelserika smakdomaren under 1790-talet, särskilt efter Johan Henric Kellgrens död 1795. Hans produktion omfattar erotiska oder, lärodikter som Försynen (1793) och den berömda Predikaren (1794), versberättelsen Eglé och Annett (1800) samt dramer som Oden (1790). Han deltog aktivt i den litterära polemiken mot de yngre romantikerna (fosforisterna) och skrev även den normgivande Afhandling om svenska stafsättet. År 1809 adlades han till af Leopold, blev kansliråd och senare statssekreterare. De sista åren fördystrades av hustruns sjukdom och hans egen blindhet; han dog i Stockholm den 9 november 1829.

Mauritz Frumerie (1775–1853), född i Karlskrona och elev till Carl Enhörning, var Karl Johans-tidens mest produktive medaljgravör med ett omfattande oeuvre av omkring femtio skådepenningar. Han utförde bland annat kröningsmedaljen över Karl XIII, jubileumsmedaljer och ett stort antal porträttmedaljer för Vetenskapsakademien. Leopold-medaljen från 1826 är ett karakteristiskt exempel på hans arbete med hög relief och tydlig, klassicerande porträttkaraktär.

Örnens lyra med stjärnorna i Lyran på frånsidan understryker medaljens hyllning till skaldens lysande och vägledande roll i den svenska litteraturen – en vänskaplig och litterär tribut som fortfarande talar med samma klarhet som när den präglades.