Karl IX (1604–1611) – 4 Mark, Stockholm "1011" med felstavningen MVEM - Ex. Ekström - XR - 2 kända ex i privat ägo - En lagisk och stridbar monarks sista strid
Karl IX (1604–1611) – 4 Mark, Stockholm "1011" med felstavningen MVEM
Ett extremt sällsynt mynt (XR) med en underbar provenienskedja och en härlig orörd originalton. Silver, 17.53 g, 42 mm. Kvalitet 1+. Referens: SMB 40 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno).
Raritet och Varianter
Denna fascinerande felprägling är enligt Roland Falkensson (falcoin.se) endast känd i 4 exemplar. Dessa kan i sin tur delas in i två distinkta grupper, vilket gör just detta mynt än mer sällsynt och eftertraktat på marknaden.
Grupp 1 (2 kända exemplar):
Årtal 1611 med sista årtalssiffran 1 är överpunsad på 0.
Under vapenskölden vilar en stjärna med en punkt på var sida.
Under vapenskölden vilar en stjärna med en punkt på var sida.
Grupp 2 (2 kända exemplar):
Det bär det felaktiga årtalet 1011
Under vapenskölden syns dessutom en punkt med en fembladig blomma på vardera sidan.
Det bär det felaktiga årtalet 1011
Under vapenskölden syns dessutom en punkt med en fembladig blomma på vardera sidan.
Provenienskedja i mästarklass
Detta specifika exemplar har vandrat genom flera av Sveriges mest berömda numismatiska samlingar, vilket får varje seriös samlare att glädjas:
- Ex. Roberto Delzanno
- Ex. Ove Karlsson (Myntkompaniet auktion 22, nr 110)
- Ex. Sten Törngren (The Karl Gustaf Collection, nr 450)
- Ex. Gunnar Ekström (Ahlström auktion 11, nr 46)
- Ex. Israel Berghman
Åtsida
Motivet utgörs av konungens vänstervända, krönta midjebild. Karl IX avbildas iklädd en praktfull rustning, hållande konungamaktens symboler: spiran och riksäpplet. Omskriften är uppdelad i två koncentriska rader. I den yttre omskriften står regenttiteln: "CAROLVS•IX•D•G•SVECORVM•GOTH•VAND•EC•REX•". I den inre omskriften återfinns konungens valspråk, bärande den numismatiskt berömda felstavningen MVEM i stället för det korrekta MEVM: "•IEHOVAE•SOLATIVM•MVEM•" (Gud är min tröst).
Frånsida
I centrum vilar Sveriges stora, krönta riksvapen (med Tre kronor, Folkungalejonet och Vasaättens kärve i hjärtskölden). Det historiskt intressanta och felaktiga årtalet delas av skölden som 10 och 11. I omskriften längs myntets kant löper texten: "IIII ✱ MARK • ✱ • ✱ • SVENSKA •". Under skölden syns de för "Grupp 2" karaktäristiska fembladiga blommorna.
En lagisk och stridbar monarks sista strid
Arvfursten som byggde en maktbas
Karl IX var blott tio år gammal när hans fader, Gustav Vasa, avled. Enligt faderns testamente erhöll han ett vidsträckt hertigdöme (Värmland, Södermanland och Närke), vilket han som vuxen kom att förvalta med en osviklig administrativ järnhand. Karl var i grunden en merkantilist; han anlade städer som Karlstad och Mariestad, stimulerade invandring av kunnigt yrkesfolk och, inte minst, arbetade passionerat för bergsbrukets förkovran. Det var genom denna ekonomiska grund – kopplad till vapen- och metallindustrin i hertigdömet – som han kunde bygga upp det kapital och den rustningsförmåga som krävdes för hans framtida maktövertagande.
Det centrala i Karls liv och politiska gärning var dock hans orubbliga, stundtals fanatiska, religiösa övertygelse. Han var strängt förankrad i lutherdomen och vägrade kompromissa med "Guds klara ord". Hans valspråk, Jehovah Solatium Meum (Gud är min tröst), var inte bara en fras, utan fundamentet i hela hans världs- och statsbild. Det är just detta valspråk som den stressade myntgravören i Stockholm av misstag stavade som "MVEM" på det aktuella myntet.
Vägen till kronan och "Een klagelig dagh"
Under slutet av 1500-talet hamnade hertig Karl i en oförsonlig konflikt med sin brorson, den katolske kung Sigismund, samt det svenska riksrådet. Drivkraften var dubbel: rädslan för en katolsk motreformation i Sverige och Karls strikta tolkning av 1544 års arvförening. Konflikten eskalerade till ett blodigt inbördeskrig som avgjordes vid Stångebro 1598, där Sigismund besegrades.
År 1600 lät Karl krossa rådsaristokratin i det beryktade Linköpings blodbad. Vid en specialdomstol i Linköping ställde han rikets främsta riksråd till svars, och resultatet blev dödsdomar för högförräderi. Dessa avrättningar rev djupa, personliga sår. Bland de dömda fanns riksrådet Gustav Banér. I ett brev till en yngre syster har Gustavs femtonåriga dotter Anna efterlämnat en detaljerad och gripande skildring av familjens vånda under de sista dagarna vid faderns sida. Hon berättar om faderns rakryggade hållning inför det oundvikliga slutet och hur han, vid avskedet vid slottsporten i Linköping den 20 mars 1600, gav barnen sina käraste ägodelar. I den psaltare han gav till dottern Margareta – en bok som idag finns bevarad i Skoklosters slotts bibliotek – skrev han en sista marginalanteckning med sitt namn och datumet: ”den 20 Martij. Een kla[ge]lig dagh.”
Trots att Karl IX efter dessa skoningslösa utrensningar de facto styrde landet som en enväldig riksföreståndare, gjorde hans närmast pedantiska bundenhet vid arvföreningens lagar att han länge tvekade att ta kronan. Det var först 1604 som successionsordningen formellt löstes, och 1607 kunde han äntligen krönas till Karl IX i Uppsala domkyrka.
Året 1611 – Ett rike under belägring
När vi når det märkliga årtalet på detta mynt – det tänkta 1611, här stansat som 1011 – befinner sig Karl IX och det svenska riket i en desperat situation. Den danske kungen Kristian IV hade överfallit Sverige i det som kom att kallas Kalmarkriget. Attacken kom som en obehaglig överraskning för Karl IX, vars hälsa nu var allvarligt bruten av extrem arbetsbörda och slaganfall. I ett av sina sista, desperata diplomatiska utspel utmanade den förlamade Karl IX den danske kungen på en personlig duell – en inbjudan som Kristian IV hånfullt avfärdade.
Den 30 oktober 1611 avled Karl IX på Nyköpings slott. Att detta 4-marksmynt är så djupt felpräglat – med såväl konungens heliga valspråk förvanskat till "MVEM" som framtiden förvrängd till årtalet "1011" – framstår som en poetisk spegling av det kaos som rådde i riket detta år. När krigsmaskinen krävde likvida medel brast myntverkets kvalitetskontroll. Resultatet är denna numismatiska raritet, ett gripande silvervittne från Karl IX:s allra sista, stormiga levnadsdagar.
Karl IX var blott tio år gammal när hans fader, Gustav Vasa, avled. Enligt faderns testamente erhöll han ett vidsträckt hertigdöme (Värmland, Södermanland och Närke), vilket han som vuxen kom att förvalta med en osviklig administrativ järnhand. Karl var i grunden en merkantilist; han anlade städer som Karlstad och Mariestad, stimulerade invandring av kunnigt yrkesfolk och, inte minst, arbetade passionerat för bergsbrukets förkovran. Det var genom denna ekonomiska grund – kopplad till vapen- och metallindustrin i hertigdömet – som han kunde bygga upp det kapital och den rustningsförmåga som krävdes för hans framtida maktövertagande.
Det centrala i Karls liv och politiska gärning var dock hans orubbliga, stundtals fanatiska, religiösa övertygelse. Han var strängt förankrad i lutherdomen och vägrade kompromissa med "Guds klara ord". Hans valspråk, Jehovah Solatium Meum (Gud är min tröst), var inte bara en fras, utan fundamentet i hela hans världs- och statsbild. Det är just detta valspråk som den stressade myntgravören i Stockholm av misstag stavade som "MVEM" på det aktuella myntet.
Vägen till kronan och "Een klagelig dagh"
Under slutet av 1500-talet hamnade hertig Karl i en oförsonlig konflikt med sin brorson, den katolske kung Sigismund, samt det svenska riksrådet. Drivkraften var dubbel: rädslan för en katolsk motreformation i Sverige och Karls strikta tolkning av 1544 års arvförening. Konflikten eskalerade till ett blodigt inbördeskrig som avgjordes vid Stångebro 1598, där Sigismund besegrades.
År 1600 lät Karl krossa rådsaristokratin i det beryktade Linköpings blodbad. Vid en specialdomstol i Linköping ställde han rikets främsta riksråd till svars, och resultatet blev dödsdomar för högförräderi. Dessa avrättningar rev djupa, personliga sår. Bland de dömda fanns riksrådet Gustav Banér. I ett brev till en yngre syster har Gustavs femtonåriga dotter Anna efterlämnat en detaljerad och gripande skildring av familjens vånda under de sista dagarna vid faderns sida. Hon berättar om faderns rakryggade hållning inför det oundvikliga slutet och hur han, vid avskedet vid slottsporten i Linköping den 20 mars 1600, gav barnen sina käraste ägodelar. I den psaltare han gav till dottern Margareta – en bok som idag finns bevarad i Skoklosters slotts bibliotek – skrev han en sista marginalanteckning med sitt namn och datumet: ”den 20 Martij. Een kla[ge]lig dagh.”
Trots att Karl IX efter dessa skoningslösa utrensningar de facto styrde landet som en enväldig riksföreståndare, gjorde hans närmast pedantiska bundenhet vid arvföreningens lagar att han länge tvekade att ta kronan. Det var först 1604 som successionsordningen formellt löstes, och 1607 kunde han äntligen krönas till Karl IX i Uppsala domkyrka.
Året 1611 – Ett rike under belägring
När vi når det märkliga årtalet på detta mynt – det tänkta 1611, här stansat som 1011 – befinner sig Karl IX och det svenska riket i en desperat situation. Den danske kungen Kristian IV hade överfallit Sverige i det som kom att kallas Kalmarkriget. Attacken kom som en obehaglig överraskning för Karl IX, vars hälsa nu var allvarligt bruten av extrem arbetsbörda och slaganfall. I ett av sina sista, desperata diplomatiska utspel utmanade den förlamade Karl IX den danske kungen på en personlig duell – en inbjudan som Kristian IV hånfullt avfärdade.
Den 30 oktober 1611 avled Karl IX på Nyköpings slott. Att detta 4-marksmynt är så djupt felpräglat – med såväl konungens heliga valspråk förvanskat till "MVEM" som framtiden förvrängd till årtalet "1011" – framstår som en poetisk spegling av det kaos som rådde i riket detta år. När krigsmaskinen krävde likvida medel brast myntverkets kvalitetskontroll. Resultatet är denna numismatiska raritet, ett gripande silvervittne från Karl IX:s allra sista, stormiga levnadsdagar.