Karl IX - Staden Wasas 300-årsjubileum (1611–1911) av Erik Lindberg - Ett kungligt initiativ och ett österbottniskt arv
Karl IX - Staden Wasas 300-årsjubileum (1611–1911) av Erik Lindberg
Bronsmedalj, 84.59g, 55mm, slät rand. Kvalitet 1+, mindre fläckar. Referenser: SKM 27b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Ulla Ehrensvärd 105.
Åtsida
Vänstervänd midjebild av konung Karl IX, iförd rustning och en tidstypisk, veckad pipkrage. Monarken håller en befälhavarstav i sin högra hand, med vänster arm vilande mot sidan där ett svärdsfäste skymtar. Längs den övre kanten löper omskriften "CAROLVS · IX · REX · VRBIS · WASA · CONDITOR", vilket översätts till "Karl IX, kung, staden Wasas grundläggare". I nederkanten, centrerat under en markerad avskärning, är vasavapnet med den karakteristiska kärven placerat på en sköld. Vapenskölden är flankerad av inskriptionen "A · D" till vänster och "MDC XI" till höger, vilket markerar grundandeåret 1611. Till vänster om kungens gestalt, i det fria fältet, återfinns signaturen "ERIK LINDBERG". Porträttet uppvisar tydliga drag med en stramt och förenklat återgiven rustningstyngd.
Frånsida
Ett centralt placerat, rektangulärt altare prytt med en bunden krans av rosor utgör förgrundens huvudmotiv. Ur altaret stiger rök upp mot den strålande skyn. I bakgrunden breder ett detaljerat stadslandskap ut sig, ett panorama över det gamla Wasa där kyrktorn och kupoler reser sig till vänster, och träd samt mer ståndsmässig arkitektur omramar kompositionen till höger. Ovanför altaret i det fria fältet står omskriften "EXORIARE", vilket betyder "Träd fram!". I nederkanten löper texten "TRECENTORVM · ANNORVM MEMORES · CIVES A · D · MCMXI", som översätts till "Medborgarna minns de trehundra åren, år 1911".
Ett kungligt initiativ och ett österbottniskt arv
Staden Wasas tillkomst
Det tidiga sextonhundratalet var en period av administrativ konsolidering inom det svenska riket, vilket även inbegrep den östra rikshalvan, nuvarande Finland. Karl IX, som formellt antagit kungatiteln 1604, bedrev en aktiv politik för att stärka kronans grepp om handeln och administrationen i de perifera landskapen. Som ett led i denna process grundades staden Wasa år 1611 vid den österbottniska kusten. Detta strategiska beslut syftade till att kanalisera handeln i regionen och stärka den centrala makten. Att staden namngavs efter den regerande kungaätten var en tydlig maktdemonstration och en markering av dess tillhörighet till det svenska kronans direkta intressesfär.
När trehundraårsminnet av stadens grundande närmade sig 1911, togs initiativet till att låta prägla en minnesmedalj. Beställningen gjordes i april 1911 av statsrådet Mauritz Hallberg i Helsingfors och hovrättsrådet Knut Åkesson i Wasa. Detta initiativ belyser hur den finlandssvenska historien och kopplingen till den forna svenska moderstaten upprätthölls och manifesterades kulturellt, även under den period då Finland var ett storfurstendöme under det ryska imperiet.
Konstnärliga förlagor och tolkningar
Uppdraget att utforma jubileumsmedaljen anförtroddes den ledande svenska medaljkonstnären, som under hösten 1911 färdigställde de modeller som låg till grund för präglingen. Som visuell utgångspunkt för åtsidans porträtt av Karl IX användes ett äldre kopparstick från 1596, utfört av Hieronymus Nützel. I omvandlingen från tvådimensionellt tryck till plastisk relief gjordes medvetna konstnärliga val, bland annat genom att rustningens detaljer förenklades för att anpassas till medaljens stramare format.
Frånsidans komposition är en studie i lokalhistoria. Motivet med det rykande altaret och det bakomliggande stadspanoramat hämtade troligen sin inspiration från en lavering av Wasa utförd 1851 av J. G. Hedman, tillhörande Österbottens historiska museum. I arbetet med reliefen tilläts även viss konstnärlig frihet gällande stadsbildens topografi; den storslagna Adelcrantzska hovrättsbyggnaden flyttades närmare staden än vad den låg i verkligheten för att skapa en mer samlad och representativ vy av det gamla Wasa.
En offentlig polemik och konstnärligt ägandeskap
Medaljens motiv fick ett oväntat efterspel ett drygt decennium senare. I november 1924 avtäcktes ett monument över Karl IX i Wasa, vars huvudsakliga utsmyckning bestod av en relief som var direkt kopierad efter åtsidan på 1911 års jubileumsmedalj. När detta uppmärksammades genom avbildningar i pressen reagerade den svenske upphovsmannen kraftigt. I en inlaga till Dagens Nyheter rubricerade han tilltaget som ett "plagiat" och påpekade att han aldrig tillfrågats om saken.
Den finske skulptören John Munsterhjelm, som utfört monumentet, försvarade sig med att han enbart haft i uppdrag att göra en kopia av den specifika medaljbilden. Debatten komplicerades ytterligare när tidningen Dagens Nyheter belyste att porträttet ursprungligen var en kopia av Nützels kopparstick. Svaret på denna kritik var att medaljporträttet trots den historiska förlagan utgjorde en självständig konstnärlig tolkning. Denna brev- och tidningsväxling mellan upphovsmannen, Munsterhjelm och Dagens Nyheter pågick under en tid, men betraktades i efterhand som ett misstag. I en dagboksanteckning från december 1924 sammanfattades incidenten krasst: "Onödigt och dumt det hela. Sån't gör jag inte om".
Sammantaget bär denna medalj på flera lager av nordisk historia. Den är ett fysiskt bevis på grundandet av en österbottnisk kuststad under det svenska stormaktsväldets framväxt, och samtidigt ett dokument över tidigt nittonhundratals historiografi och de konstnärliga processer – och ibland konflikter – som uppstår när det förflutna ska materialiseras i brons.
Bronsmedalj, 84.59g, 55mm, slät rand. Kvalitet 1+, mindre fläckar. Referenser: SKM 27b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Ulla Ehrensvärd 105.
Åtsida
Vänstervänd midjebild av konung Karl IX, iförd rustning och en tidstypisk, veckad pipkrage. Monarken håller en befälhavarstav i sin högra hand, med vänster arm vilande mot sidan där ett svärdsfäste skymtar. Längs den övre kanten löper omskriften "CAROLVS · IX · REX · VRBIS · WASA · CONDITOR", vilket översätts till "Karl IX, kung, staden Wasas grundläggare". I nederkanten, centrerat under en markerad avskärning, är vasavapnet med den karakteristiska kärven placerat på en sköld. Vapenskölden är flankerad av inskriptionen "A · D" till vänster och "MDC XI" till höger, vilket markerar grundandeåret 1611. Till vänster om kungens gestalt, i det fria fältet, återfinns signaturen "ERIK LINDBERG". Porträttet uppvisar tydliga drag med en stramt och förenklat återgiven rustningstyngd.
Frånsida
Ett centralt placerat, rektangulärt altare prytt med en bunden krans av rosor utgör förgrundens huvudmotiv. Ur altaret stiger rök upp mot den strålande skyn. I bakgrunden breder ett detaljerat stadslandskap ut sig, ett panorama över det gamla Wasa där kyrktorn och kupoler reser sig till vänster, och träd samt mer ståndsmässig arkitektur omramar kompositionen till höger. Ovanför altaret i det fria fältet står omskriften "EXORIARE", vilket betyder "Träd fram!". I nederkanten löper texten "TRECENTORVM · ANNORVM MEMORES · CIVES A · D · MCMXI", som översätts till "Medborgarna minns de trehundra åren, år 1911".
Ett kungligt initiativ och ett österbottniskt arv
Staden Wasas tillkomst
Det tidiga sextonhundratalet var en period av administrativ konsolidering inom det svenska riket, vilket även inbegrep den östra rikshalvan, nuvarande Finland. Karl IX, som formellt antagit kungatiteln 1604, bedrev en aktiv politik för att stärka kronans grepp om handeln och administrationen i de perifera landskapen. Som ett led i denna process grundades staden Wasa år 1611 vid den österbottniska kusten. Detta strategiska beslut syftade till att kanalisera handeln i regionen och stärka den centrala makten. Att staden namngavs efter den regerande kungaätten var en tydlig maktdemonstration och en markering av dess tillhörighet till det svenska kronans direkta intressesfär.
När trehundraårsminnet av stadens grundande närmade sig 1911, togs initiativet till att låta prägla en minnesmedalj. Beställningen gjordes i april 1911 av statsrådet Mauritz Hallberg i Helsingfors och hovrättsrådet Knut Åkesson i Wasa. Detta initiativ belyser hur den finlandssvenska historien och kopplingen till den forna svenska moderstaten upprätthölls och manifesterades kulturellt, även under den period då Finland var ett storfurstendöme under det ryska imperiet.
Konstnärliga förlagor och tolkningar
Uppdraget att utforma jubileumsmedaljen anförtroddes den ledande svenska medaljkonstnären, som under hösten 1911 färdigställde de modeller som låg till grund för präglingen. Som visuell utgångspunkt för åtsidans porträtt av Karl IX användes ett äldre kopparstick från 1596, utfört av Hieronymus Nützel. I omvandlingen från tvådimensionellt tryck till plastisk relief gjordes medvetna konstnärliga val, bland annat genom att rustningens detaljer förenklades för att anpassas till medaljens stramare format.
Frånsidans komposition är en studie i lokalhistoria. Motivet med det rykande altaret och det bakomliggande stadspanoramat hämtade troligen sin inspiration från en lavering av Wasa utförd 1851 av J. G. Hedman, tillhörande Österbottens historiska museum. I arbetet med reliefen tilläts även viss konstnärlig frihet gällande stadsbildens topografi; den storslagna Adelcrantzska hovrättsbyggnaden flyttades närmare staden än vad den låg i verkligheten för att skapa en mer samlad och representativ vy av det gamla Wasa.
En offentlig polemik och konstnärligt ägandeskap
Medaljens motiv fick ett oväntat efterspel ett drygt decennium senare. I november 1924 avtäcktes ett monument över Karl IX i Wasa, vars huvudsakliga utsmyckning bestod av en relief som var direkt kopierad efter åtsidan på 1911 års jubileumsmedalj. När detta uppmärksammades genom avbildningar i pressen reagerade den svenske upphovsmannen kraftigt. I en inlaga till Dagens Nyheter rubricerade han tilltaget som ett "plagiat" och påpekade att han aldrig tillfrågats om saken.
Den finske skulptören John Munsterhjelm, som utfört monumentet, försvarade sig med att han enbart haft i uppdrag att göra en kopia av den specifika medaljbilden. Debatten komplicerades ytterligare när tidningen Dagens Nyheter belyste att porträttet ursprungligen var en kopia av Nützels kopparstick. Svaret på denna kritik var att medaljporträttet trots den historiska förlagan utgjorde en självständig konstnärlig tolkning. Denna brev- och tidningsväxling mellan upphovsmannen, Munsterhjelm och Dagens Nyheter pågick under en tid, men betraktades i efterhand som ett misstag. I en dagboksanteckning från december 1924 sammanfattades incidenten krasst: "Onödigt och dumt det hela. Sån't gör jag inte om".
Sammantaget bär denna medalj på flera lager av nordisk historia. Den är ett fysiskt bevis på grundandet av en österbottnisk kuststad under det svenska stormaktsväldets framväxt, och samtidigt ett dokument över tidigt nittonhundratals historiografi och de konstnärliga processer – och ibland konflikter – som uppstår när det förflutna ska materialiseras i brons.