Karl X Gustav, Stockholm, 2 Mark 1657
Karl X Gustav (1654-1660), Stockholm, 2 Mark 1657
Ett lysterrikt, hårt slaget exemplar med höga kanter. Härligt distinkt porträtt, präglat på fint myntämne utan sedvanlig porositet. Underbar blåguldskimrande originalton. Silver, 9.8g, 30mm, slät rand. Kvalitet cirka 1+/01, några obetydliga märken. Referens: SMB 13 (Sveriges myntbok av Delzanno)
Åtsida
Karl X Gustavs vänstervända bröstbild, klädd i rustning och med tidstypiskt långt, lockigt hår. Runt porträttet löper omskriften: "CAROLUS GUSTAVUS REX".
(Översättning: Karl Gustav konung).
Frånsida
Det lilla svenska riksvapnet, tre öppna kronor, ställda två över en. På var sin sida om den nedersta kronan är årtalet delat som "16" och "57". Längst ned i fältet återfinns valörangivelsen "• II • M :" och myntmästaren MIchael Hacks symbol.
Karl X Gustav och ödesåret 1657
När denna vackra 2-mark präglades i Stockholm år 1657 befann sig det svenska riket i en av sina absolut mörkaste och mest strategiskt utsatta kriser, styrd av en monark vars korta regeringstid kom att präglas av oavbrutet krig. Karl X Gustav, född 1622 på Nyköpingshus som son till pfalzgreven Johan Kasimir och Karl IX:s dotter Katarina, var kungen som förde in den pfalziska ätten på den svenska tronen. Han var en man formad av fältlivet, upplärd i krigskonst under trettioåriga kriget av giganter som Lennart Torstenson, och en handlingens man som trivdes bättre i sadeln än i rådkammaren.
Karl Gustavs väg till tronen var kantad av politiska intriger. Den aristokratiska förmyndarregeringen under Axel Oxenstierna misstrodde den tyskbördige pfalzgreven, vars position länge var oklar: han var både svensk arvfurste och en landsflyktig greveson. Efter att länge ha försökt vinna sin kusin drottning Kristinas hand – ett frieri som hon avböjde till hans stora förtvivlan – utnämndes han istället till generalissimus och slutligen till tronföljare. När Kristina abdikerade den 6 juni 1654 hyllades och kröntes Karl X Gustav samma dag. För att säkra politiska allianser, särskilt mot Danmark, gifte han sig snabbt med Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp.
Den unga stormakten som Karl X Gustav tog över krävde konsolidering. Hans lösning på inre och yttre spänningar var offensiv. Sommaren 1655 kastade han in Sverige i ett massivt krig mot Polen, delvis för att föregripa ryska framryckningar i öster. Inledningsvis var fälttåget en överväldigande framgång, och polska magnater hyllade honom som sin kung. Men lyckan vände snabbt. Ett fanatiskt polskt folkuppror bröt ut och den svenska armén fastnade i ett brutalt och utmattande gerillakrig.
Det är i denna storpolitiska mardröm som året 1657 – detta mynts präglingsår – gör sin entré. I början av året var Karl Gustavs ställning i Polen allvarligt underminerad. Kurfursten av Brandenburg, som kungen tidigare tvingat till underkastelse i Preussen, drog sig undan. Ryssarna härjade skoningslöst i svenska Livland, den tyske kejsaren slöt förbund med Polen, och Nederländerna gjorde starka påtryckningar av rädsla för sina handelsintressen i Östersjön. Det polska fälttåget hade inte bara misslyckats med sina strategiska mål, det hade framkallat en massiv, alleuropeisk koalition mot Sverige.
Den utlösande faktorn för nästa dramatiska kapitel kom i juni 1657, när den danske kungen Fredrik III såg sin chans att hämnas tidigare oförrätter och förklarade Sverige krig. För en mindre handlingskraftig monark hade ett trefrontskrig mot Ryssland, Polen/Österrike och Danmark inneburit total undergång. För Karl X Gustav innebar den danska krigsförklaringen en paradoxal räddning. Den gav honom en legitim förevändning att dra sig ur det fastlåsta, hopplösa polska fälttåget med hedern i behåll.
Kungen agerade med blixtrande snabbhet. Han gjorde en omedelbar strategisk vändning, lämnade endast en mindre styrka i Polen och beordrade sin stridsvarna armé i ilmarsch västerut mot Danmark. Under sensommaren och hösten 1657 sköljde den svenska armén in över Jylland. Anfallet var början på ett av den svenska militärhistoriens mest djärva kapitel, vilket skulle kulminera i början av 1658 när kungen ledde sina trupper över de frusna Bälten – en manöver som tvingade fram freden i Roskilde och gav Sverige dess naturliga gränser genom erövringen av Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän.
Detta lystriga silvermynt från 1657 är därmed mycket mer än bara ett betalningsmedel; det är ett tidsdokument från det exakta ögonblick då den svenska stormakten stod på avgrundens rand, inringad av fiender på alla fronter. Kungen på åtsidan överlevde krisen genom att omdirigera hela rikets samlade vrede och krigsmaskineri mot sydväst, en insats som räddade riket men i slutändan kostade honom livet. Nedbruten av oavbrutet fältliv och sjukdomar avled Karl X Gustav i Göteborg i februari 1660, endast 37 år gammal, men han lämnade efter sig ett Sverige som till ytan var större än någonsin tidigare.