Karl XI (1660-1697), Stockholm – 1 Mark 1696 - Ett vackert och tilltalande exemplar
Karl XI (1660-1697), Stockholm – 1 Mark 1696
Ett vackert och tilltalande exemplar. Silver, 5.07g, 25mm, slät rand. Kvalitet 1+/01+, obetydliga plantsfel. Referens: SMB 291 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno). Verksam myntmästare 1684-1699 var Anders Strömner (AS). Gravör Arvid Karlsteen.
Åtsida
Karl XI:s högervända bröstbild. Kungen är avbildad med långt, lockigt hår och bär ett rikt ornerat harnesk med en draperad mantel fäst vid axeln. Omskriften löper längs kanten och lyder: "CAROLVS XI D.G. REX SVE." (Karl XI, med Guds nåde Sveriges konung).
Frånsida
I fältet framträder Sveriges tre öppna kronor, grupperade två över en. Vid sidorna om den nedre kronan är präglingsåret delat: "16 96". Längst ned under kronorna anges valören "1. M." (1 Mark) åtskild av myntmästare Anders Strömners sammanflätade monogram "AS".
Den sista tiden och året 1696
När detta markmynt präglades i Stockholm år 1696 led Karl XI:s regeringstid mot sitt slut. Under sommaren detta år började kungen plågas svårt av smärtor i buken och tvingades tillkalla sina båda läkare Urban Hjärne och Johan Martin Ziervogel. Medicineringen gav endast tillfällig lindring, och anfallen återkom med allt större kraft. Trots detta fortsatte kungen in i det sista att plikttroget utföra sina statsuppgifter, men i februari 1697 blev smärtorna för övermäktiga. Läkarna upptäckte en stor förhårdnad i buken, och Karl XI avled den 5 april 1697 i en ålder av 41 år, varpå en obduktion bekräftade att han drabbats av cancer i bukhålan. Myntet från 1696 står därmed som ett senkommet vittnesbörd över slutpunkten för det karolinska enväldets grundare.
Trontillträde och det skånska kriget
Karl XI föddes den 24 november 1655 på slottet Tre Kronor som enda barn till Karl X Gustav och Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp. Endast fyra år gammal ärvde han Sveriges krona vid faderns plötsliga död 1660. Hans ungdom och förmyndartid präglades av dyslexi och svårigheter med studierna, men han utmärkte sig i stället genom en djup gudsfruktan och stor skicklighet som ryttare och fäktare. Förmyndarregeringen, styrd av högadeln, saknade handlingskraft och bedrev fjärdepartsräfsten utan engagemang.
När Karl XI blev myndig sattes hans förmåga snart på ett extremt prov. Hösten 1675 förklarade Danmark krig mot Sverige, och det skånska kriget inleddes inledningsvis med svåra motgångar. Den svenska flottan underpresterade, vilket kulminerade i förlusten av regalskeppet Kronan vid Ölands södra udde 1676, samtidigt som dansk-norska styrkor erövrade stora delar av Skåneland. Kungen tog själv befälet i fält och lyckades vända krigslyckan. Den 17 augusti 1676 vann han slaget vid Halmstad, vilket följdes av det oerhört blodiga slaget vid Lund den 4 december samma år. Vid Lund stupade närmare 70 procent av de 21 000 soldaterna, men segern blev avgörande för Sveriges grepp om de södra landskapen. Slaget blev det enskilt viktigaste ögonblicket i kungens liv, vilket han årligen högtidlighöll genom bön och gudstjänst.
Reduktion, försvenskning och envälde
Efter frederna 1679 i Fontainebleau, Lund och Saint-Germain ändrade Karl XI radikalt den inrikespolitiska inriktningen för att förhindra framtida kriser. Rikets finanser var körda i botten, varför han vid 1680 års riksdag genomdrev den stora reduktionen. Genom denna drogs omkring 80 procent av 1600-talets jordavsöndringar in till kronan, vilket slog oerhört hårt mot högadelns makt och ekonomi, däribland rikskansler Magnus Gabriel De la Gardie.
Reduktionen lade den ekonomiska grunden för det karolinska enväldet, som bekräftades av ständerna vid 1682 och 1693 års riksdagar då Karl XI formellt erkändes som ensam härskare. Centralförvaltningen effektiviserades, och kungen styrde nu enväldigt genom konseljer i stället för att tvingas förlita sig på riksrådet.
Med statens stärkta finanser omorganiserade han försvaret via indelningsverket, vilket skapade en offensiv armé om 38 000 indelta karoliner samt 25 000 värvade soldater för försvaret av utrikesprovinserna. Flottan återuppbyggdes, och 1680 anlades örlogshamnen Karlskrona. Kungen arbetade outtröttligt med inspektioner, och även om sagohävdens romantiserade bild av honom resande inkognito som "Gråkappan" inte helt stämmer med verkligheten, speglar den hans samvetsgranna engagemang.
Samtidigt inleddes en hård försvenskningspolitik i de erövrade danska provinserna. Skåningarna möttes med stor misstänksamhet efter snapphanarnas motstånd, vilket bland annat tog sig uttryck i den obarmhärtiga ordern 1678 att bränna ned Örkeneds socken. Försvenskningen bedrevs även genom att böcker på danska förbjöds, kyrkan och undervisningen svenskanpassades, samt genom återupprättandet av Lunds universitet. Även den svenska kyrkan reformerades grundligt genom 1686 års kyrkolag, och arbetet med en ny bibelöversättning, psalmbok och katekes påbörjades. Utrikespolitiskt fördes därefter en strängt fredlig och neutral linje under ledning av Bengt Oxenstierna, med garantitraktater och allianser syftande till att bevara stabiliteten mot fransk expansion.
År 1680 ingick Karl XI äktenskap med Ulrika Eleonora av Danmark. Makarnas personligheter skilde sig åt; kungen var en utpräglad militär och jägare medan drottningen ägnade sig åt litteratur, konst och en omfattande välgörenhet som lindrade nöden för många av reduktionens offer. Trots olikheterna fattade de stort tycke för varandra. Hennes död i juli 1693 försatte kungen i en djup sorg han aldrig riktigt repade sig från. Av parets sju barn överlevde endast tre: Hedvig Sofia, Karl XII och Ulrika Eleonora den yngre.
Vid sin död 1697 lämnade Karl XI över ett i grunden förändrat rike till sin ende son. Statsskulden hade bantats ned från 44 till drygt 11 miljoner daler silvermynt, och en skatt fanns sparad för oförutsedda behov. Det var denna välfyllda statskassa, centraliserade statsmakt och trimmade armé som Karl XII kom att använda när det Stora nordiska kriget bröt ut strax därefter.
Ett vackert och tilltalande exemplar. Silver, 5.07g, 25mm, slät rand. Kvalitet 1+/01+, obetydliga plantsfel. Referens: SMB 291 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno). Verksam myntmästare 1684-1699 var Anders Strömner (AS). Gravör Arvid Karlsteen.
Åtsida
Karl XI:s högervända bröstbild. Kungen är avbildad med långt, lockigt hår och bär ett rikt ornerat harnesk med en draperad mantel fäst vid axeln. Omskriften löper längs kanten och lyder: "CAROLVS XI D.G. REX SVE." (Karl XI, med Guds nåde Sveriges konung).
Frånsida
I fältet framträder Sveriges tre öppna kronor, grupperade två över en. Vid sidorna om den nedre kronan är präglingsåret delat: "16 96". Längst ned under kronorna anges valören "1. M." (1 Mark) åtskild av myntmästare Anders Strömners sammanflätade monogram "AS".
Den sista tiden och året 1696
När detta markmynt präglades i Stockholm år 1696 led Karl XI:s regeringstid mot sitt slut. Under sommaren detta år började kungen plågas svårt av smärtor i buken och tvingades tillkalla sina båda läkare Urban Hjärne och Johan Martin Ziervogel. Medicineringen gav endast tillfällig lindring, och anfallen återkom med allt större kraft. Trots detta fortsatte kungen in i det sista att plikttroget utföra sina statsuppgifter, men i februari 1697 blev smärtorna för övermäktiga. Läkarna upptäckte en stor förhårdnad i buken, och Karl XI avled den 5 april 1697 i en ålder av 41 år, varpå en obduktion bekräftade att han drabbats av cancer i bukhålan. Myntet från 1696 står därmed som ett senkommet vittnesbörd över slutpunkten för det karolinska enväldets grundare.
Trontillträde och det skånska kriget
Karl XI föddes den 24 november 1655 på slottet Tre Kronor som enda barn till Karl X Gustav och Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp. Endast fyra år gammal ärvde han Sveriges krona vid faderns plötsliga död 1660. Hans ungdom och förmyndartid präglades av dyslexi och svårigheter med studierna, men han utmärkte sig i stället genom en djup gudsfruktan och stor skicklighet som ryttare och fäktare. Förmyndarregeringen, styrd av högadeln, saknade handlingskraft och bedrev fjärdepartsräfsten utan engagemang.
När Karl XI blev myndig sattes hans förmåga snart på ett extremt prov. Hösten 1675 förklarade Danmark krig mot Sverige, och det skånska kriget inleddes inledningsvis med svåra motgångar. Den svenska flottan underpresterade, vilket kulminerade i förlusten av regalskeppet Kronan vid Ölands södra udde 1676, samtidigt som dansk-norska styrkor erövrade stora delar av Skåneland. Kungen tog själv befälet i fält och lyckades vända krigslyckan. Den 17 augusti 1676 vann han slaget vid Halmstad, vilket följdes av det oerhört blodiga slaget vid Lund den 4 december samma år. Vid Lund stupade närmare 70 procent av de 21 000 soldaterna, men segern blev avgörande för Sveriges grepp om de södra landskapen. Slaget blev det enskilt viktigaste ögonblicket i kungens liv, vilket han årligen högtidlighöll genom bön och gudstjänst.
Reduktion, försvenskning och envälde
Efter frederna 1679 i Fontainebleau, Lund och Saint-Germain ändrade Karl XI radikalt den inrikespolitiska inriktningen för att förhindra framtida kriser. Rikets finanser var körda i botten, varför han vid 1680 års riksdag genomdrev den stora reduktionen. Genom denna drogs omkring 80 procent av 1600-talets jordavsöndringar in till kronan, vilket slog oerhört hårt mot högadelns makt och ekonomi, däribland rikskansler Magnus Gabriel De la Gardie.
Reduktionen lade den ekonomiska grunden för det karolinska enväldet, som bekräftades av ständerna vid 1682 och 1693 års riksdagar då Karl XI formellt erkändes som ensam härskare. Centralförvaltningen effektiviserades, och kungen styrde nu enväldigt genom konseljer i stället för att tvingas förlita sig på riksrådet.
Med statens stärkta finanser omorganiserade han försvaret via indelningsverket, vilket skapade en offensiv armé om 38 000 indelta karoliner samt 25 000 värvade soldater för försvaret av utrikesprovinserna. Flottan återuppbyggdes, och 1680 anlades örlogshamnen Karlskrona. Kungen arbetade outtröttligt med inspektioner, och även om sagohävdens romantiserade bild av honom resande inkognito som "Gråkappan" inte helt stämmer med verkligheten, speglar den hans samvetsgranna engagemang.
Samtidigt inleddes en hård försvenskningspolitik i de erövrade danska provinserna. Skåningarna möttes med stor misstänksamhet efter snapphanarnas motstånd, vilket bland annat tog sig uttryck i den obarmhärtiga ordern 1678 att bränna ned Örkeneds socken. Försvenskningen bedrevs även genom att böcker på danska förbjöds, kyrkan och undervisningen svenskanpassades, samt genom återupprättandet av Lunds universitet. Även den svenska kyrkan reformerades grundligt genom 1686 års kyrkolag, och arbetet med en ny bibelöversättning, psalmbok och katekes påbörjades. Utrikespolitiskt fördes därefter en strängt fredlig och neutral linje under ledning av Bengt Oxenstierna, med garantitraktater och allianser syftande till att bevara stabiliteten mot fransk expansion.
År 1680 ingick Karl XI äktenskap med Ulrika Eleonora av Danmark. Makarnas personligheter skilde sig åt; kungen var en utpräglad militär och jägare medan drottningen ägnade sig åt litteratur, konst och en omfattande välgörenhet som lindrade nöden för många av reduktionens offer. Trots olikheterna fattade de stort tycke för varandra. Hennes död i juli 1693 försatte kungen i en djup sorg han aldrig riktigt repade sig från. Av parets sju barn överlevde endast tre: Hedvig Sofia, Karl XII och Ulrika Eleonora den yngre.
Vid sin död 1697 lämnade Karl XI över ett i grunden förändrat rike till sin ende son. Statsskulden hade bantats ned från 44 till drygt 11 miljoner daler silvermynt, och en skatt fanns sparad för oförutsedda behov. Det var denna välfyllda statskassa, centraliserade statsmakt och trimmade armé som Karl XII kom att använda när det Stora nordiska kriget bröt ut strax därefter.