Karl XI – 8 mark 1672 - En klassisk ettårstyp - Det sista myntet graverat av Anton Meybusch - Sällsynt
Karl XI – 8 mark 1672 - En klassisk ettårstyp
Vackert exemplar av 8 mark 1672. Unik utgåva såtillvida att detta är Sveriges första mynt med randskrift för hela årets upplaga. QUOD FELIX FAUSTUMQUE SIT – ”Må det vara lyckligt och lyckosamt.” Dessutom är myntet en så kallad ettårstyp, vilket innebär att myntet med detta utseende endast förekommer 1672, vilket gör myntet särskilt eftertraktat av alla samlare som söker att bygga en samling med representanter av de olika förekommande typerna, vilket direkt sätter press på efterfrågan och prisutvecklingen. Detta exemplar är i hög härlig relief med viss kvarvarande lyster runt relief och bokstäver. Kvalitet cirka 1+/01. Silver 30,83 g, 42 mm. Randen något försvagad överst i myntbilden. Referens: SMB 20 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno).
Åtsida
Konungens högervända bröstbild. Han bär en ymnig allongeperuk, lagerkrans och en romersk dräkt som sammanhålls av ett smycke på den högra axeln. I omskriften löper texten: "CAROLVS • XI • DEI • GRATIA • REX • SVECIÆ" (Karl XI, med Guds nåde, Sveriges konung).
Frånsida
I centrum vilar ett stort, krönt och sammanflätat dubbelt C-monogram, vilket omges av tre ytterligare kronor (placerade till vänster, till höger och undertill). Under monogrammet står valören "8 M" och årtalet "16 72". Längst ner framträder myntmästaren Daniel Faxels monogram "DF". I omskriften står valspråket: "IMPERIO SVSCEPTO" (Ledarskap förpliktar).
Rand
Myntet är försett med randskrift som lyder: "QVOD FELIX • FAVSTVMQVE SIT" (Må det vara lyckligt och lyckosamt).
Myntfakta: Detta 8-marksmynt är präglat under den nye myntmästaren Daniel Faxel och utgör det sista myntet från den kände gravören Anton Meybuschs hand, framställt med hjälp av så kallade helpunsar (patriser). Det är dessutom den enda 8-marken som präglades under Faxels tid som myntmästare.
Skydd mot giriga händer
Detta mynt från 1672 representerar en fascinerande milstolpe i den svenska mynthistorien. De allra första randskrifterna på ett svenskt mynt förekom visserligen redan på 8 mark 1670 men då på endast en del av upplagan (med texten CIRCUMEUNDO SERVAT ET ORNAT), men det är först i och med 1672 års utgåva som randskriften, nu ändrad till QUOD FELIX FAUSTUMQUE SIT, applicerades på en hel årsupplaga. Syftet med randskriften var i allra högsta grad praktiskt: att skydda de värdefulla silvermynten. Ett utbrett problem i riket var att bedragare filade eller klippte av silver från myntens kanter för att stjäla ädelmetallen, vilket den graverade randen effektivt avslöjade och förhindrade. Efter 1672 dröjde det till 1692 innan randskrift åter började användas regelbundet, då med den berömda och mycket fyndiga devisen MANIBUS NE LAEDAR AVARIS ("Må jag icke skadas av giriga händer").
En trög elev men skicklig ryttare
När Karl XI ärvde kronan i mars 1660 var han blott fyra år gammal. Hans uppfostran leddes främst av änkedrottningen Hedvig Eleonora, som månade extra om den sjuklige gossens fysiska hälsa på bekostnad av de bokliga studierna. Undervisningen, som leddes av den lärde Emund Gripenhielm, blev snabbt en prövning för kungen. Hans läshuvud var påtagligt svagt; han kastade ständigt om bokstäver och skrev exempelvis "faton" istället för "afton". Idag vet vi att han led av grav dyslexi, ett handikapp som gjorde honom livet ut djupt beroende av rådgivarnas muntliga föredragningar.
Desto mer briljerade han ute i fält och i sadeln. Redan som fjortonåring ägnade han sig åt intensiv jakt och visade prov på stor iakttagelseförmåga i naturen. Han deltog passionerat i de militära övningarna med sitt eget livgarde om 200 man. Den annars blyge och tystlåtne ynglingen, som var förlägen och hade svårt att se folk i ögonen, förvandlades fullständigt till häst – "då ser han verkligen ut som en konung", vittnade det italienska sändebudet Lorenzo Magalotti.
Myndighetsåret 1672
År 1671 upphörde undervisningen, och kungen började successivt delta i rådets förhandlingar. Vid riksdagen 1672, just det år detta mynt präglades, förklarades den sjuttonårige Karl XI myndig och övertog formellt regeringen. Myntets latinska frånsidesdevis IMPERIO SVSCEPTO ("Ledarskap förpliktar" eller "Vid maktövertagandet") är sålunda en direkt kommemorativ hyllning till denna specifika historiska händelse. Kungen förlitade sig inledningsvis tungt på sin mor och rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie, men de stundande olycksåren skulle snart tvinga fram en dramatisk frigörelse.
Skånska kriget och enväldets införande
När Sverige under trycket av franska krav drogs in i krig och 1675 led nederlaget vid Fehrbellin, avslöjades den stora misshushållningen inom förmyndarregeringen. Karl XI reagerade med att vända sig mot sina forna rådgivare, tog själv kommandot över armén och visade en obändig, närmast desperat stridslust ("segra eller dö"). Under det skånska kriget, och i synnerhet vid det avgörande och blodiga slaget vid Lund den 4 december 1676, var det hans offensivanda som räddade Sverige från en total kollaps. Krigsåren danade honom i grunden; han delade fältlivets strapatser med sina officerare och utvecklades till en hårdför monark.
Freden 1679 följdes av omvälvande politiska förändringar. Vid 1680 års riksdag offrades rådets makt och Karl XI genomdrev reduktionen av adelsgodsen för att rädda statens finanser, skapade det ständiga indelningsverket för armén och införde i praktiken det karolinska enväldet. Som "Gråkappan" reste han därefter outtröttligt riket runt för att inspektera trupper och stävja all form av korruption bland ämbetsmän. När han endast 41 år gammal avled i svåra smärtor av magcancer våren 1697, lämnade han efter sig ett rike med starka finanser, en effektiv förvaltning och en moderniserad armé i händerna på sin son, Karl XII.
Vackert exemplar av 8 mark 1672. Unik utgåva såtillvida att detta är Sveriges första mynt med randskrift för hela årets upplaga. QUOD FELIX FAUSTUMQUE SIT – ”Må det vara lyckligt och lyckosamt.” Dessutom är myntet en så kallad ettårstyp, vilket innebär att myntet med detta utseende endast förekommer 1672, vilket gör myntet särskilt eftertraktat av alla samlare som söker att bygga en samling med representanter av de olika förekommande typerna, vilket direkt sätter press på efterfrågan och prisutvecklingen. Detta exemplar är i hög härlig relief med viss kvarvarande lyster runt relief och bokstäver. Kvalitet cirka 1+/01. Silver 30,83 g, 42 mm. Randen något försvagad överst i myntbilden. Referens: SMB 20 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno).
För dig som önskar införliva detta utomordentliga exemplar i din samling, men föredrar att fördela investeringen över tid, erbjuder jag möjlighet till räntefri delbetalning. Vänligen kontakta mig för att i förtroende lägga upp en individuell plan.
Åtsida
Konungens högervända bröstbild. Han bär en ymnig allongeperuk, lagerkrans och en romersk dräkt som sammanhålls av ett smycke på den högra axeln. I omskriften löper texten: "CAROLVS • XI • DEI • GRATIA • REX • SVECIÆ" (Karl XI, med Guds nåde, Sveriges konung).
Frånsida
I centrum vilar ett stort, krönt och sammanflätat dubbelt C-monogram, vilket omges av tre ytterligare kronor (placerade till vänster, till höger och undertill). Under monogrammet står valören "8 M" och årtalet "16 72". Längst ner framträder myntmästaren Daniel Faxels monogram "DF". I omskriften står valspråket: "IMPERIO SVSCEPTO" (Ledarskap förpliktar).
Rand
Myntet är försett med randskrift som lyder: "QVOD FELIX • FAVSTVMQVE SIT" (Må det vara lyckligt och lyckosamt).
Myntfakta: Detta 8-marksmynt är präglat under den nye myntmästaren Daniel Faxel och utgör det sista myntet från den kände gravören Anton Meybuschs hand, framställt med hjälp av så kallade helpunsar (patriser). Det är dessutom den enda 8-marken som präglades under Faxels tid som myntmästare.
Skydd mot giriga händer
Detta mynt från 1672 representerar en fascinerande milstolpe i den svenska mynthistorien. De allra första randskrifterna på ett svenskt mynt förekom visserligen redan på 8 mark 1670 men då på endast en del av upplagan (med texten CIRCUMEUNDO SERVAT ET ORNAT), men det är först i och med 1672 års utgåva som randskriften, nu ändrad till QUOD FELIX FAUSTUMQUE SIT, applicerades på en hel årsupplaga. Syftet med randskriften var i allra högsta grad praktiskt: att skydda de värdefulla silvermynten. Ett utbrett problem i riket var att bedragare filade eller klippte av silver från myntens kanter för att stjäla ädelmetallen, vilket den graverade randen effektivt avslöjade och förhindrade. Efter 1672 dröjde det till 1692 innan randskrift åter började användas regelbundet, då med den berömda och mycket fyndiga devisen MANIBUS NE LAEDAR AVARIS ("Må jag icke skadas av giriga händer").
En trög elev men skicklig ryttare
När Karl XI ärvde kronan i mars 1660 var han blott fyra år gammal. Hans uppfostran leddes främst av änkedrottningen Hedvig Eleonora, som månade extra om den sjuklige gossens fysiska hälsa på bekostnad av de bokliga studierna. Undervisningen, som leddes av den lärde Emund Gripenhielm, blev snabbt en prövning för kungen. Hans läshuvud var påtagligt svagt; han kastade ständigt om bokstäver och skrev exempelvis "faton" istället för "afton". Idag vet vi att han led av grav dyslexi, ett handikapp som gjorde honom livet ut djupt beroende av rådgivarnas muntliga föredragningar.
Desto mer briljerade han ute i fält och i sadeln. Redan som fjortonåring ägnade han sig åt intensiv jakt och visade prov på stor iakttagelseförmåga i naturen. Han deltog passionerat i de militära övningarna med sitt eget livgarde om 200 man. Den annars blyge och tystlåtne ynglingen, som var förlägen och hade svårt att se folk i ögonen, förvandlades fullständigt till häst – "då ser han verkligen ut som en konung", vittnade det italienska sändebudet Lorenzo Magalotti.
Myndighetsåret 1672
År 1671 upphörde undervisningen, och kungen började successivt delta i rådets förhandlingar. Vid riksdagen 1672, just det år detta mynt präglades, förklarades den sjuttonårige Karl XI myndig och övertog formellt regeringen. Myntets latinska frånsidesdevis IMPERIO SVSCEPTO ("Ledarskap förpliktar" eller "Vid maktövertagandet") är sålunda en direkt kommemorativ hyllning till denna specifika historiska händelse. Kungen förlitade sig inledningsvis tungt på sin mor och rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie, men de stundande olycksåren skulle snart tvinga fram en dramatisk frigörelse.
Skånska kriget och enväldets införande
När Sverige under trycket av franska krav drogs in i krig och 1675 led nederlaget vid Fehrbellin, avslöjades den stora misshushållningen inom förmyndarregeringen. Karl XI reagerade med att vända sig mot sina forna rådgivare, tog själv kommandot över armén och visade en obändig, närmast desperat stridslust ("segra eller dö"). Under det skånska kriget, och i synnerhet vid det avgörande och blodiga slaget vid Lund den 4 december 1676, var det hans offensivanda som räddade Sverige från en total kollaps. Krigsåren danade honom i grunden; han delade fältlivets strapatser med sina officerare och utvecklades till en hårdför monark.
Freden 1679 följdes av omvälvande politiska förändringar. Vid 1680 års riksdag offrades rådets makt och Karl XI genomdrev reduktionen av adelsgodsen för att rädda statens finanser, skapade det ständiga indelningsverket för armén och införde i praktiken det karolinska enväldet. Som "Gråkappan" reste han därefter outtröttligt riket runt för att inspektera trupper och stävja all form av korruption bland ämbetsmän. När han endast 41 år gammal avled i svåra smärtor av magcancer våren 1697, lämnade han efter sig ett rike med starka finanser, en effektiv förvaltning och en moderniserad armé i händerna på sin son, Karl XII.