Karl XI - Jublefesten till 100-årsminnet av religionsmötet i Uppsala 1593 av Arvid Karlsteen (1693)
Karl XI - Jublefesten till 100-årsminnet av religionsmötet i Uppsala 1593 av Arvid Karlsteen (1693)
En härligt stor medalj med mycket originallyster. Silver, 103.24g, 63mm, kvalitet 1+/01++, SKM 172b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 119, Stenström 85
Åtsidan visar en allegorisk framställning av kyrkan som ett segelfartyg på ett stormigt och upprört hav. Skeppet kränger i de höga vågorna men navigeras tryggt av en figur i aktern som håller en sköld prydd med ett kors. I masttoppen vajar en vimpel med Kristusmonogrammet, och från ett molnparti i bildens övre vänstra del bryter strålar fram kring Guds namn skrivet med hebreiska bokstäver (JHVH), vilket symboliserar gudomligt beskydd. Motivet omges av den latinska devisen "IACTATVR SED TVTA TAMEN", vilket översatt betyder "Kastad av vågorna, men ändå trygg", en hänvisning till att kyrkan består trots yttre prövningar.
Frånsidan upptas i sin helhet av en latinsk inskription fördelad på nio rader som lyder: "IN FELICEM MEMORIAM CONCILII VPSALIEN: CVIVS DECRETVM CENTESIMO ABHINC ANNO PERSECVTIONI LITVRGICÆ FINEM ATTVLIT." Texten avslutas med årtalet MDCLXXXXIII (1693). Innebörden är en dedikation till det lyckosamma minnet av Uppsala möte, där texten förklarar att mötets beslut för hundra år sedan satte stopp för den liturgiska förföljelsen, vilket syftar på slutet för Johan III:s katoliserande kyrkobruk.
Denna medalj, slagen 1693, är inte bara ett numismatiskt konstverk av Arvid Karlsteen utan ett fruset ögonblick av svensk stormaktspropaganda. Den binder samman två avgörande epoker i Sveriges historia: det turbulenta slutet av 1500-talet och den karolinska enväldestidens höjdpunkt under sent 1600-tal. För att förstå medaljens budskap måste man blicka tillbaka till den konflikt som inskriptionen kallar "den liturgiska förföljelsen".
Under slutet av 1500-talet befann sig den svenska reformationen i gungning. Kung Johan III, som regerade före Uppsala möte, drev en kyrkopolitik som syftade till att överbrygga klyftan mellan katolicismen och lutherdomen. Genom införandet av sin nya gudstjänstordning 1576, i folkmun kallad "Röda boken", återinfördes katolska bruk och ceremonier i den svenska kyrkan. Detta skapade djup oro bland prästerskapet och allmogen, som fruktade en fullskalig återgång till katolicismen – en rädsla som var högst reell då kronprins Sigismund var uppfostrad katolik och kung av Polen. Motståndet mot Johan III:s liturgi ledde till fängslanden och avsättningar av lutherska präster, den period som medaljens frånsida dramatiskt benämner som en förföljelse.
När Johan III dog 1592 uppstod ett maktvakuum innan Sigismund kunde tillträda. Hertig Karl (sedermera Karl IX) agerade snabbt och sammankallade prästerskapet till ett kyrkomöte i Uppsala i mars 1593. Mötets beslut blev en milstolpe i svensk historia. Här förkastades "Röda boken" slutgiltigt, och man antog den Augsburgska bekännelsen som rättesnöre för den svenska kyrkan. Beslutet enade riket under en gemensam lära och markerade det definitiva slutet på reformationstidens religiösa vacklande. Mötets ordförande, Nicolaus Olai Bothniensis, utropade de berömda orden: "Nu är Sverige blivet en man".
Hundra år senare, 1693, var situationen en helt annan. Sverige var en stormakt och Karl XI regerade som enväldig monark. Vid denna tid hade den lutherska renlärigheten (ortodoxin) blivit en av statsmaktens viktigaste hörnstenar. Kyrkan och staten var ett; att vara svensk var att vara lutheran. Jubileumsfesten 1693 firades med enorm pompa och ståt över hela riket, inklusive en storslagen promovering av teologie doktorer i Uppsala domkyrka under kungens närvaro.
Medaljen skall ses i ljuset av denna politiska och religiösa manifestation. Genom att prägla minnet av 1593 legitimerade Karl XI sin egen roll som trons försvarare (Defensor Fidei). Motivet på åtsidan, skeppet i stormen, är en klassisk allegori för kyrkan (Navis Ecclesiae). Att skeppet seglar tryggt trots de höga vågorna signalerar att den svenska statskyrkan, under Guds och kungens beskydd, står pall mot alla kätterier och yttre hot. Arvid Karlsteen, som vid denna tid var Sveriges främsta medaljgravör, lyckades i detta lilla format fånga essensen av den karolinska ideologin: genom enhet i tron garanteras rikets säkerhet och fortbestånd. Medaljen är således ett monument över segern i den liturgiska striden, men lika mycket en hyllning till den stabilitet och ordning som Karl XI ansåg sig ha skänkt Sverige.