Karl XI - Konungens kröning i Uppsala domkyrka den 28 september 1675 - OCIRKULERAT TOPPEXEMPLAR - Ett rike i händerna på en pojke

Karl XI - Konungens kröning i Uppsala domkyrka den 28 september 1675 - OCIRKULERAT TOPPEXEMPLAR
Ett otroligt läckert exemplar, ocirkulerat med endast obetydligt kabinettslitage på de högsta topparna. Silver, 12.6g, 31mm, kvalitet 01/0. Referenser: SKM 65a (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 45 (1874/1875). Karsten Kold 14 (2020). Detta exemplar ingick i den omfattande specialsamlingen Eberhard Crona (nr 344) som såldes i Amsterdam 1937. Ett tillfälle att förvärva ett toppexemplar och dessutom med fin proviniens.

Åtsida
Högervänd bröstbild av konung Karl XI med långt, svallande hår och iförd en draperad mantel i klassiskt snitt. Omskriften löper längs myntets kant och lyder "CAROLVS XI, REX SVECIAE", vilket i översättning betyder: Karl XI, Sveriges konung. Precis under kungens bröstbild återfinns gravörens signatur "Meijb:fec". Denna text står för Anton Meybusch och det tillagda "fec" är en förkortning av det latinska ordet fecit, vilket betyder "han gjorde det".

Frånsida
Den unge konungen avbildas knäböjande i full kröningsskrud, iförd den tunga, hermelinsfodrade kungamanteln. Ovanför monarken öppnar sig ett himmelskt molnlandskap med utstrålande ljus, ur vilket Guds hand sträcker sig ned för att kröna kungen och placera den kungliga kronan direkt på hans huvud. Runt detta djupt symboliska och sakrala motiv löper omskriften "QVEM DAT SERVABIT HONOREM". Denna latinska fras översätts till: Han (Gud) skall skydda den utmärkelse han skänker. I myntets nedre avskärning är årtalet 1675 angivet.

Ett rike i händerna på en pojke
När Karl X Gustav hastigt insjuknade och avled i Göteborg i början av år 1660, lämnades det vidsträckta svenska stormaktsväldet till en tronarvinge som blott var fyra år gammal. Det ofantliga riket, som efter årtionden av erövringskrig sträckte sig från de karelska skogarna i öster till de nordtyska floddalarna i söder, krävde en omedelbar och oavbrutet stark ledning. Detta akuta behov formade förutsättningarna för den långa förmyndarregering som skulle komma att styra Sverige i över ett decennium. Den kröningsmedalj i silver som här betraktas, präglad femton år senare av den framstående gravören Anton Meybusch, fångar det symboliska och definitiva ögonblick då denna förmyndartid slutgiltigt var över, och den vuxne Karl XI ensam axlade ansvaret inför Gud och nationen.

Maktkampen och förmyndarregeringens villkor
Karl X Gustav hade på sin dödsbädd varit fullt medveten om riskerna med ett svagt interregnum. Han hade därför dikterat ett testamente där han noggrant instruerade hur förmyndarregeringen skulle sammansättas, med det uttalade målet att garantera en stark, centraliserad makt. Han hade bland annat utsett sin egen bror, hertig Adolf Johan, till riksmarsk. Högadeln och rådet, som länge hade oroat sig över kungamaktens ambitioner att dra in adliga gods och centralisera styret, sköt dock omedelbart detta testamente åt sidan när kungen var död. Istället åberopades 1634 års regeringsform, vilket innebar att makten delades och koncentrerades till de fem höga riksämbetsmännen och änkedrottning Hedvig Eleonora.

Den tolv år långa period som följde, mellan 1660 och 1672, brukar i svensk historiografi kallas för den lilla frihetstiden. Det var en era präglad av intensiv politisk aktivitet, där ständerna och riksdagen fick ett avsevärt större inflytande än tidigare. Aristokratin gynnades ekonomiskt, och de ledande männen i förmyndarregeringen, i synnerhet rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie, levde i en makalös prakt och storslagenhet. Samtidigt förföll rikets finanser. Den ansträngda ekonomin ledde till att förmyndarregeringen år 1672 kände sig tvungen att ingå en lukrativ, men säkerhetspolitiskt livsfarlig, allians med Ludvig XIV av Frankrike. Franska subventioner höll den svenska statsapparaten flytande, men priset blev ett utrikespolitiskt åtagande som snart skulle dra in Sverige i ett förödande krig.

En storslagen ceremoni i Uppsala
När Karl XI förklarades myndig i december 1672 tog han över ett rike som var djupt skuldsatt och splittrat. Även om kungen nu formellt regerade dröjde det ända till hösten 1675 innan själva kröningen ägde rum. Vid det laget hade situationen förvärrats drastiskt. Det skånska kriget hade brutit ut, den svenska hären hade lidit sitt svidande nederlag mot brandenburgarna vid Fehrbellin, och Danmark rustade för en blodig invasion i syfte att återta de förlorade skånelandskapen. Det var i skuggan av denna djupa nationella kris som Karl XI red in i Uppsala för att krönas.

Den 28 september 1675 förvandlades Uppsala till skådeplatsen för en makalös uppvisning av monarkins sakrala och världsliga auktoritet. Kungen, iförd en dräkt i blommig silverbrokad och en djupröd, hermelinsfodrad mantel, tog plats på drottning Kristinas magnifika silvertron som hade förts till domkyrkan för tillfället. Ärkebiskopen Laurentius Stigzelius ansvarade för smörjelsen av monarken, och tillsammans med riksdrotsen Per Brahe den yngre sänkte han kronan över den nittonårige kungens huvud. Hovkapellmästaren Gustav Dübens musik ekade i katedralens valv medan kastmynt, likt den medalj vi här ser, slungades ut för att proklamera kungens upphöjelse för folket.

Ett gudomligt mandat för det kommande enväldet
Medaljens frånsida är ett mästerligt formulerat ideologiskt manifest. Genom att avbilda hur Gud själv, ur ett utstrålande molnlandskap, överlämnar kronan direkt till den knäböjande Karl XI förmedlas ett orubbligt teologiskt argument för kungadömet av Guds nåde. Inskriptionen, om att Gud skall skydda den utmärkelse han själv skänker, understryker förbundet. Motivet skickade en subtil men obarmhärtig varning till den mäktiga aristokrati som styrt Sverige under kungens barndom: Karl XI:s makt var inte delegerad av rådet, riksdagen eller adeln. Den stammade direkt från den Högste.

Kröningen 1675 markerade en absolut vändpunkt. Strax därefter red kungen ut i fält för att under flera år personligen, och med ständiga risker för sitt eget liv, leda försvaret av sitt rike. De bittra erfarenheter han där drog av förmyndarregeringens vanstyre formade honom i grunden. Den desillusionerade men segerrike kungen skulle under det påföljande decenniet krossa högadelns ekonomiska makt genom den stora reduktionen och införa det karolinska enväldet. Denna ocirkulerade kröningsmedalj förevigar det exakta historiska skiftet. Den är det tidlösa silvermonumentet över dagen då förmyndarnas frihetstid var förbi, och en prövad envåldshärskare trädde fram, redo att med järnhand omforma Sveriges öde.

x