Karl XI - Norra sidan av slottsbyggnaden i Stockholm uppfört efter Nicodemus Tessin d.y.:s ritning 1692 - Av Arvid Karlsteen - Mycket sällsynt
Ett vackert och tilltalande exemplar av en enorm tennmedalj i en diameter av hela 68mm som illustrerar brytpunkten mellan det gamla slottet tre kronor och det nya slottet. 109.9g, kvalitet 1+/01++, SKM 171c (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 118, Stenström 100.
På medaljens åtsida återges ett porträtt av Karl XI i profil, omgivet av omskriften "CAROLVS · XI · D · G · REX · SVECIAE ·". Denna latinska text översätts till "Karl XI, med Guds nåde, Sveriges Konung". Under bröstbilden syns även gravören Arvid Karlsteens monogram.
Frånsidan pryds av en detaljerad avbildning av den norra längan av Stockholms slott, så som den utformades enligt Nicodemus Tessin d.y.:s ritningar. Motivet kröns av devisen "DOMINI · VIRTVTE · PERENNAT", vilket betyder "Genom Herrens kraft består det". I avskärningen nertill framgår årtalet MDCXCII (1692) samt signaturen "Tessin inv", vilket markerar arkitektens upphovsmannaskap till förlagan.
Det vilar en sällsam tyngd i den gamla medaljen. Vid en första anblick är det ett vackert, men ganska konventionellt föremål: kung Karl XI:s profi på ena sidan och en stram palatsfasad på den andra. Men för den som känner historien är denna medalj, slagen år 1692, betydligt mer än bara en samlarklenod. Den är en "tidsresenär" och ett fruset ögonblick som fångar brytpunkten mellan det medeltida Sverige och den moderna stormakten. Den fungerar som en profetia, präglad fem år innan en av de största katastroferna i Stockholms historia skulle förändra stadsbilden för all framtid.
För att förstå medaljens motiv måste vi förstå mannen bakom byggnaden på dess baksida: Nicodemus Tessin den yngre. Född i Nyköping och son till en arkitekt, var han ämnad för stordåd. Redan som ung visade han en begåvning som tog honom långt utanför Sveriges gränser. Med stöd från änkedrottning Hedvig Eleonora fick han göra den tidens "Grand Tour" – en utbildningsresa som formade hans estetiska sinne. I Rom studerade han under barockens gigant, Lorenzo Bernini, och lärde sig att arkitektur inte bara handlade om sten, utan om teater, makt och känslor. Han söp i sig den antika estetiken och fortsatte sedan till Solkungens Frankrike. Där, i slottsparkerna vid Versailles, lärde han sig hur man tämjer naturen och skapar monumentala miljöer som speglar en enväldig kungs makt. När Tessin återvände till Sverige 1678 var han inte längre bara en byggmästare; han var en fullfjädrad europeisk intellektuell med ambitionen att förvandla det karga Stockholm till ett Rom i norr. Hans karriär gick spikrakt uppåt: slottsarkitekt, stadsarkitekt och kammarherre. Han var mannen som skulle ge den svenska stormakten en passande kuliss.
Det nya möter det gamla Vid 1690-talets början var det gamla slottet Tre Kronor en märklig syn. Det var en gyttrig samling byggnader, ett lappverk av medeltida försvarstorn och tillbyggnader som vuxit fram under århundraden. Det andades mer vasatid och medeltid än modern europeisk stormakt. Karl XI gav därför Tessin i uppdrag att modernisera slottet. Tessin började med den norra längan. Han lät riva de gamla murarna och uppförde istället en fasad i strikt romersk barockstil. Det var denna ombyggnad som stod klar 1692 – samma år som vår medalj präglades. Tittar man på medaljens frånsida ser man just denna norra länga, stolt och orörd, med den latinska texten Domini Virtute Perennat – "Genom Herrens kraft består det". Det är här medaljen blir en rysare. Texten var menad som en hyllning till byggnadens stabilitet, men bara några år senare skulle orden prövas i eld.
Infernot 1697 Den 7 maj 1697, knappt en månad efter att Karl XI avlidit och hans kropp låg på lit de parade på slottet, inträffade katastrofen. Klockan två på eftermiddagen upptäcktes rök på vinden ovanför Rikssalen. Det som följde var en serie olyckliga omständigheter och mänskligt slarv som skulle bli ödesdigert. Brandvakten var underbemannad och odisciplinerad. Brandmästaren Sven Lindberg hade skickat iväg en knekt på privata ärenden och en annan hade lämnat sin post för att äta. När elden väl upptäcktes var vägen till släckningsutrustningen blockerad. Elden fick fäste i det gamla koppartaket. Eftersom koppar leder värme, antändes det torra timret under plåtarna explosionsartat.
Paniken var total. Slottet Tre Kronor, symbolen för riket, förvandlades till ett inferno. Den unge tronföljaren Karl XII visade ett anmärkningsvärt lugn när han ledde sin åldriga farmor, Hedvig Eleonora, ut ur rökutvecklingen. Samtidigt kämpade officerare med att bära ut den döde kungens kista genom lågorna, en scen som närmast liknade en makaber barockopera. Medan elden slukade det gamla kärntornet och de medeltida salarna, förstördes oersättliga skatter. Tre fjärdedelar av slottsarkivet och det kungliga biblioteket gick upp i rök. Historien om Sveriges medeltid blev i ett slag betydligt svårare att skriva. Men mitt i förödelsen hände något märkligt. Branden rasade som värst i de gamla delarna, men när elden nådde Tessins nybyggda norra länga – den som avbildas på medaljen – hejdades den. De tjocka murarna och de moderna brandmurarna stod emot.
Dagen efter branden var synen bedrövlig. Det gamla Tre Kronor var en rykande ruin. Men den norra längan stod kvar, svedd men intakt. Det var som om medaljens devis hade besannats: genom högre makter (och god ingenjörskonst) bestod den. För Nicodemus Tessin d.y. var branden en personlig tragedi, men yrkesmässigt en oanat stor möjlighet. Det gamla, oregelbundna slottet som hindrat hans visioner var borta. Nu hade han "tabula rasa" – ett rent bord. Redan innan året var slut hade han ritningarna klara för ett helt nytt slott, en byggnad som helt och hållet skulle utgå från den räddade norra längans stil. Det slott vi ser i Stockholm idag är alltså en direkt expansion av den byggnad som syns på medaljen från 1692.
Rättsliga efterspel följde för brandvakterna. Dödsdomar utdelades men mildrades till gatlopp och fästning, även om brandmästaren Lindberg dog av skadorna från gatloppet. Det talades om profetior och Guds straff, och den förvirrade Lars Ekerot, som påstått sig förutse branden, kastades i fängelse där han dog.
Därför är medaljen i din hand en unik historieskrivare. Den bär porträttet av kungen som dog precis innan katastrofen. Den visar byggnaden som var början på det nya slottet och den enda del som överlevde branden. Den bär signaturerna av Tessin, arkitekten som formade det moderna Sverige, och Karlsteen, gravören som förevigade visionen. När man håller i detta objekt håller man inte bara i en länk till en svunnen tid, utan i ritningen till det moderna Stockholm. Den påminner oss om att även när historien bokstavligen brinner upp, finns det fragment som består – ibland i form av stenmurar, ibland i form av en liten präglad metallbit som viskar: Här börjar framtiden.