Karl XI, Stockholm, 2 Mark 1664 - Ett osedvanligt tilltalande och lystrigt exemplar av denna tidiga årgång - Barnakungen och kraven i studerkammaren

Karl XI, Stockholm, 2 Mark 1664
Ett osedvanligt tilltalande och lystrigt exemplar av denna tidiga årgång. Silver, 9.99 g, 30 mm. Kvalitet 1+. Frånsidan är delvis svagt utpräglad och har en obetydlig, icke störande liten repa. Åtsidan uppvisar intressanta framställningstekniska aspekter där polering av stampen innan präglingen framträder som tydliga parallella streck (bottenstriering) ovanför konungens huvud och inuti bokstäverna. Referens: SMB 72 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno).

Åtsida
Konungens vänstervända bröstbild, där den unge monarken avbildas med en lagerkrönt, tidstypisk peruk och en draperad mantel. I omskriften längs myntets kant löper texten: "CAROLVS REX SVECIAE" (Karl Sveriges konung).

Frånsida
I centrum återfinns Sveriges lilla riksvapen i form av tre kronor. I fältet är årtalet strategiskt delat av den nedersta kronan med "16" till vänster och "64" till höger. Längst ner, under kronan, står valören "II M" (2 Mark) samt myntmästaren Isak Kocks initialer "I K" (verksam 1664–1665).

Barnakungen och kraven i studerkammaren
När denna 2-mark präglades i Stockholm år 1664 var den avbildade monarken, Karl XI, endast åtta år gammal (han skulle fylla nio i november samma år). Myntets åtsida visar upp en klassisk, närmast vuxen och majestätisk härskare krönt med lagrar, en bild som stod i skarp kontrast till den verklighet som utspelade sig bakom slottets lyckta dörrar. Karl hade blivit kung redan som fyraåring, och ansvaret för hans utveckling hade fallit på förmyndarregeringen och änkedrottning Hedvig Eleonora. Modern, som var praktiskt anlagd och oroad över sonens bräckliga hälsa, prioriterade hans fysiska fostran. Hon lät honom vistas ute i naturen och anklagades ofta av rådet för att klema bort den unge kungen och skona honom från böckernas tunga värld.

Just året 1664 utgör en fascinerande och väldokumenterad smärtpunkt i den unge kungens liv. Förmyndarna hade utsett den lärde Emund Gripenhielm till pojkens lärare med ambitionen att ge honom en allsidig akademisk uppfostran. Men när två riksråd detta år besökte kungens studerkammare för att inspektera framstegen, möttes de av en paradox. Å ena sidan fann de till sin förvåning att åttaåringen med lätthet kunde redogöra för långa, komplicerade predikningar han lyssnat till. Å andra sidan var de chockerade över att han ännu inte kunde läsa varken svenska eller latin "rätt väl och färdigt".

Dyslexins osynliga gissel
Gripenhielm tvingades gå i försvarsställning och skyllde pojkens tillkortakommanden på bristande koncentrationsförmåga. I sina rapporter noterade läraren en besynnerlig vana hos sin kungliga elev: när Karl skulle läsa började han ofta på ordets sista stavelse, eller mitt i ordet, och kastade om bokstäverna. Han kunde i sina egna anteckningar skriva "faton" när han menade afton. Det omgivningen tolkade som obegåvning eller lättja var i själva verket en grav, medfödd ordblindhet (dyslexi).

Denna funktionsnedsättning skulle komma att plåga Karl XI hela livet. Den gjorde honom osäker och blyg i sällskap av lärda män, och vid åsynen av en skriven böneskrift kunde han både rodna och blekna av skam. Han tvingades utveckla sitt utmärkta minne och lyssnande för att kompensera för sin oförmåga att läsa flytande.

Myntet från 1664 bär därmed på en dubbel berättelse. Å ena sidan vittnar det rent tekniskt – genom den vackra bottenstrieringen på åtsidan – om det omsorgsfulla hantverket och polerandet av stämplarna i myntverket. Å andra sidan är det en tidsbild av ett barn som formades och pressades under stormaktstidens tyngsta ok; en pojke vars osäkerhet i studerkammaren snart skulle bytas ut mot total självsäkerhet i sadeln och på slagfältet.