Karl XI, Stockholm, 2 Mark 1671 - Ett underbart exemplar med fantastisk utprägling och lyster - En tonårskung inför sitt öde

Karl XI, Stockholm, 2 Mark 1671
Ett underbart exemplar med fantastisk utprägling och lyster. Ett mynt långt utöver det vanliga. Krontyp G3. Silver, 9.87 g, 30 mm. Kvalitet 01. Referens: SMB 192 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno).

Åtsida
Konungens vänstervända bröstbild, stolt iklädd en lagerkrönt och fyllig tidstypisk peruk samt drapering över bröstet. I omskriften längs myntets kant löper texten: "CAROLVS XI• REX SVECIAE•" (Karl XI Sveriges konung).

Frånsida
I centrum framträder Sveriges lilla riksvapen i form av tre kronor. I fälten intill och under den nedersta kronan är årtalet och valören strategiskt delade: "16" och "71" på var sin sida, samt "2" och "M" (2 Mark) därunder. Allra längst ner vilar myntmästaren Christopher Conradis (verksam 1669–1672) sammanflätade monogram.

En tonårskung inför sitt öde
Året är 1671. På myntverket i Stockholm präglas denna magnifika 2-mark med den sextonårige Karl XI:s bröstbild. Följande år, vid riksdagen 1672, skulle han förklaras myndig och formellt överta regeringsmakten. Myntets stolta, klassiska porträtt utstrålar kunglig auktoritet, men bakom den självsäkra fasaden dolde sig en djupt osäker tonåring som kämpade med enorma inre och yttre krav. Karl hade blivit kung redan som fyraåring vid faderns plötsliga död, och hans uppväxt under den högadliga förmyndarstyrelsen hade varit allt annat än okomplicerad.

Kampen i studerkammaren
Änkedrottning Hedvig Eleonora, som var praktiskt anlagd, fokuserade främst på sonens fysiska utveckling för att stärka hans bräckliga hälsa. Detta väckte oro bland riksråden, som önskade en mer intellektuell skolning. Den lärde Emund Gripenhielm fick i uppdrag att ge kungen en allsidig uppfostran, men stötte snart på ett till synes oöverstigligt hinder: kungen led av svår medfödd ordblindhet (dyslexi).

Böckernas värld förblev i mångt och mycket stängd för Karl. Han hade ett besynnerligt sätt att kasta om bokstäver – han kunde i sina almanackor skriva "faton" istället för afton, och hans lärare förtvivlade över att han ofta började läsa orden från den sista stavelsen. Om han i yngre år mottog skrivna böneskrifter från allmänheten kunde han både rodna och blekna av förlägenhet, väl medveten om sin oförmåga att tyda texten. Istället tvingades han förlita sig på ett utmärkt minne och rådgivarnas muntliga föredragningar. År 1671, samma år som detta mynt slogs, avslutades Gripenhielms formella undervisning och Karl började istället trevande delta i riksrådets förhandlingar – blyg, tystlåten och djupt beroende av sin mors åsikter.

Hjälten i sadeln
Det fanns dock en arena där den tunga osäkerheten rann av honom. I sadeln, på jaktpasset och på exercisfältet var kungen i sitt absoluta esse. Jakten skärpte hans iakttagelseförmåga och detaljsinne, och han hade ett eget garde på slottet vars militära övningar han passionerat deltog i. Som den italienske diplomaten Lorenzo Magalotti senare noterade: till fots var kungen förlägen och vågade knappt se någon i ögonen, men till häst förändrades han totalt. "Då ser han verkligen ut som en konung. Han fäktar och rider bra."

Detta exceptionellt välpräglade silvermynt från 1671 fångar monarken i exakt denna brytningstid. Det är ett glänsande och materiellt bevis från det allra sista året av hans omyndighet, strax innan verklighetens stormar – skånska krigets blodiga fält och det framväxande enväldets maktkamper – skulle tvinga den blyge tonåringen att axla rollen som en av Sveriges mest obönhörliga och handlingskraftiga regenter.