Karl XI – Stockholm, 4 Mark 1695 - Ett tilltalande och lystrigt exemplar med delvis bevarad bottenstriering - Ett enat rike under enväldets fana
Karl XI – Stockholm, 4 Mark 1695
Silver, 20.83 g, 37 mm. Ett tilltalande och lystrigt exemplar med delvis bevarad bottenstriering och en härligt ljus originalton. Ett exemplar över genomsnittet. Kvalitet 1+/01+. Referens: SMB 62 (Sveriges myntbok av Delzanno 2022).
Åtsida
Konungens högervända bröstbild. Han bär en tidstypisk, fyllig allongeperuk, ett detaljrikt harnesk och en draperad mantel. Längs ytterkanten löper omskriften: "CAROLVS·XI· D·G·REX·SVE·" (Karl XI, med Guds nåde Sveriges konung).
Frånsida
Centralt placerad är en sköld med Sveriges lilla riksvapen (tre kronor), elegant krönt av en stor kunglig krona. På ömse sidor om skölden står valören "4" och "M" (4 Mark), och därunder återfinns initialerna "A" och "S" (för myntmästare Anders Strömner, verksam 1684-1699). Längs kanten löper konungens latinska valspråk: "DOMINVS·PROTECTOR·MEVS·1695·" (Herren är min beskyddare 1695).
Ett enat rike under enväldets fana
År 1695 präglades den svenska stormakten av ett sällsynt inre lugn och en osedvanligt stark centralmakt. Tiden för det högaristokratiska styret var förbi, och det karolinska enväldet var vid denna tidpunkt fullt etablerat. Två år tidigare, vid riksdagen 1693, hade rikets ständer uttryckligen konfirmerat Karl XI som ensam härskare över Sverige. Genom en omfattande och hänsynslös reduktion hade kungen brutit adelns finansiella makt och sanerat statens finanser. Detta ekonomiska stålbad var så framgångsrikt att statsskulden reducerades från 44 miljoner daler silvermynt ned till drygt 11,5 miljoner fram till konungens död. Samtidigt hade landets militära ryggrad säkrats genom det nya indelningsverket, vilket försåg Sverige med en välövad stående armé på 38 000 indelta soldater och ryttare, redo att försvara riket.
Trons förnyelse och 1695 års psalmbok
Karl XI kändes vid som en djupt gudfruktig monark. Han lade stor vikt vid att sprida upplysning bland den svenska allmogen och gav den svenska kyrkan en fast ordning genom 1686 års kyrkolag. Just året 1695 utgjorde en milstolpe i detta kyrkliga och kulturella reformarbete, då en helt ny psalmbok antogs och spreds i landet. Den kom att fungera som en andlig grundpelare för den svenska befolkningen under lång tid framöver.
Den sörjande monarken bakom myntet
Trots att 1695 var ett år av fred, finansiell stabilitet och kulturella framsteg för riket, var det en mörk period i kungens privatliv. Bakom den okuvliga fasaden dolde sig en alltmer nedbruten och sorgsen man. Hans hälsa hade vacklat sedan slutet av 1680-talet, då han började drabbas av blodkräkningar och svåra feberanfall. Den största tragedin inträffade dock 1693 när hans hustru, drottning Ulrika Eleonora av Danmark, gick bort. Hennes död skakade kungen djupt, och på sin egen dödsbädd medgav han för sin mor att han aldrig känt sig lycklig sedan hustrun försvann.
När denna 4 Mark präglades i Stockholm 1695 var Karl XI inne på sina sista verksamma år, plågad av en tilltagande sjukdom som våren 1697 skulle identifieras som långt gången cancer i bukhålan. Myntets frånsida bär devisen "Herren är min beskyddare", en fras som sällsynt väl fångar tidsandan: ett uttryck för den absoluta monarkens gudomliga maktanspråk, men förmodligen också en innerlig, personlig tröst för en djupt sörjande och sjuk kung under stormaktstidens längsta fredsperiod.
Silver, 20.83 g, 37 mm. Ett tilltalande och lystrigt exemplar med delvis bevarad bottenstriering och en härligt ljus originalton. Ett exemplar över genomsnittet. Kvalitet 1+/01+. Referens: SMB 62 (Sveriges myntbok av Delzanno 2022).
Åtsida
Konungens högervända bröstbild. Han bär en tidstypisk, fyllig allongeperuk, ett detaljrikt harnesk och en draperad mantel. Längs ytterkanten löper omskriften: "CAROLVS·XI· D·G·REX·SVE·" (Karl XI, med Guds nåde Sveriges konung).
Frånsida
Centralt placerad är en sköld med Sveriges lilla riksvapen (tre kronor), elegant krönt av en stor kunglig krona. På ömse sidor om skölden står valören "4" och "M" (4 Mark), och därunder återfinns initialerna "A" och "S" (för myntmästare Anders Strömner, verksam 1684-1699). Längs kanten löper konungens latinska valspråk: "DOMINVS·PROTECTOR·MEVS·1695·" (Herren är min beskyddare 1695).
Ett enat rike under enväldets fana
År 1695 präglades den svenska stormakten av ett sällsynt inre lugn och en osedvanligt stark centralmakt. Tiden för det högaristokratiska styret var förbi, och det karolinska enväldet var vid denna tidpunkt fullt etablerat. Två år tidigare, vid riksdagen 1693, hade rikets ständer uttryckligen konfirmerat Karl XI som ensam härskare över Sverige. Genom en omfattande och hänsynslös reduktion hade kungen brutit adelns finansiella makt och sanerat statens finanser. Detta ekonomiska stålbad var så framgångsrikt att statsskulden reducerades från 44 miljoner daler silvermynt ned till drygt 11,5 miljoner fram till konungens död. Samtidigt hade landets militära ryggrad säkrats genom det nya indelningsverket, vilket försåg Sverige med en välövad stående armé på 38 000 indelta soldater och ryttare, redo att försvara riket.
Trons förnyelse och 1695 års psalmbok
Karl XI kändes vid som en djupt gudfruktig monark. Han lade stor vikt vid att sprida upplysning bland den svenska allmogen och gav den svenska kyrkan en fast ordning genom 1686 års kyrkolag. Just året 1695 utgjorde en milstolpe i detta kyrkliga och kulturella reformarbete, då en helt ny psalmbok antogs och spreds i landet. Den kom att fungera som en andlig grundpelare för den svenska befolkningen under lång tid framöver.
Den sörjande monarken bakom myntet
Trots att 1695 var ett år av fred, finansiell stabilitet och kulturella framsteg för riket, var det en mörk period i kungens privatliv. Bakom den okuvliga fasaden dolde sig en alltmer nedbruten och sorgsen man. Hans hälsa hade vacklat sedan slutet av 1680-talet, då han började drabbas av blodkräkningar och svåra feberanfall. Den största tragedin inträffade dock 1693 när hans hustru, drottning Ulrika Eleonora av Danmark, gick bort. Hennes död skakade kungen djupt, och på sin egen dödsbädd medgav han för sin mor att han aldrig känt sig lycklig sedan hustrun försvann.
När denna 4 Mark präglades i Stockholm 1695 var Karl XI inne på sina sista verksamma år, plågad av en tilltagande sjukdom som våren 1697 skulle identifieras som långt gången cancer i bukhålan. Myntets frånsida bär devisen "Herren är min beskyddare", en fras som sällsynt väl fångar tidsandan: ett uttryck för den absoluta monarkens gudomliga maktanspråk, men förmodligen också en innerlig, personlig tröst för en djupt sörjande och sjuk kung under stormaktstidens längsta fredsperiod.