Karl XI - Sveriges inre välstånd - 1680-talet av Johan Reinhard Engelhardt - MYCKET SÄLLSYNT RR

Karl XI - Sveriges inre välstånd - 1680-talet, MYCKET SÄLLSYNT av Johan Reinhard Engelhardt
En sällsynt medalj, i underbart hög relief, troligen graverad i Stettin under sista årtiondet av konungens levnad, 1680-1690-talen. Silver, 31.8g, 42mm, SKM 162 (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 113, fälten bearbetade för att ge den högreliefpräglade medaljen förstärkt kontrast. Ex. samling Crona 1937:383. Kvalitet god 1+. (#206)

Åtsida
Karl XI framträder här i en romersk imperators skepnad. Porträttet, vänt åt höger, är utfört i en ovanligt hög relief som får monarkens profil att närmast bryta sig ut ur silvret. Han bär en lagerkrans i det långa, lockiga håret (peruken) och en drapering fäst med agraff över harnesket. Fälten är skickligt bearbetade runt porträttet för att skapa en spegelblank kontrast mot den matta, skulpturala bysten. Under bilden återfinns signaturen E • F (Engelhardt Fecit). Omskrift: CAROLUS XI, D.G. REX SUECIAE (Karl XI, med Guds nåde Sveriges Konung).

Frånsida
Ett krönt lejon står på bakbenen ovanpå en jordglob. I den ena tassen håller lejonet ett lyftat svärd, i den andra en olivkvist. Ovanför bryter solen fram genom molnen. Bildspråket är en direkt illustration av den karolinska doktrinen: styrka som garant för fred. Omskrift: UTRUM LUBET ((Välj) vilketdera du vill).

Lejonets val – Från ordblind gosse till Nordens härskare
Att hålla denna medalj i sin hand är att känna tyngden av en epok. Den höga reliefen på åtsidan, där Karl XI:s anletsdrag nästan tränger ut ur silvret, vittnar om en monark som till slut trädde fram ur skuggorna och tog ett järnhårt grepp om sitt rike. Men porträttet av den romerske imperatorn döljer en sanning som medaljens glänsande yta inte avslöjar: vägen dit var kantad av osäkerhet, lässvårigheter och ett barns ensamhet.

När vi betraktar profilen på åtsidan ser vi en man av stål. Men historien viskar om pojken som blev kung vid fyra års ålder. Fadern, den store krigarkungen Karl X Gustav, dog 1660 och lämnade efter sig ett rike i kris och en son som knappt lämnat barnkammaren. Uppfostran överläts på änkedrottning Hedvig Eleonora, en kvinna mer intresserad av praktiska bestyr än intellektuell skärpa. Medan medaljens Karl bär lagerkransens visdomssymbol, kämpade den verklige Karl med bokstäverna. Hans lärare, Emund Gripenhielm, rapporterade förtvivlat om hur den unge kungen kastade om stavelser – han skrev "faton" istället för "afton" och rodnade när han tvingades läsa högt. Idag hade vi kallat det dyslexi; då sågs det som "dåligt läshuvud".

Den osäkre yngling som den italienske resenären Lorenzo Magalotti beskrev – han som var rädd för allt och inte vågade se folk i ögonen – finns inte kvar i Engelhardts gravyr. Medaljen visar istället resultatet av den förvandling som skedde när pojken sattes i sadeln. För det var på hästryggen och i jakten, bland vilda djur och krutrök, som Karl fann sitt språk. Jakten skärpte hans sinne för detaljer, en egenskap som senare skulle göra honom till den fruktade "Gråkappan" som inspekterade varenda soldat i riket.

Svärdets nödvändighet
Vänd på medaljen. På frånsidan reser sig det svenska lejonet på jordgloben, hållande ett svärd i höger tass. Detta svärd är inte bara en symbol; det är ett minne av det stålbad som formade kungen. När kriget bröt ut 1675 stod Sverige vid ruinens brant. De försumliga förmyndarna hade lämnat försvaret i förfall. Men i krisen växte kungen. Med mottot "segra eller dö" red han själv i främsta ledet vid slaget i Lund 1676. Där, i leran och blodet, dog den osäkre pojken och imperatorn föddes.

Engelhardt har placerat lejonet på en glob. Det är en bild av stabilitet. Efter kriget insåg Karl att Sveriges överlevnad hängde på inre styrka, inte yttre expansion. Han krossade rådets makt, genomförde reduktionen som tog tillbaka godsen från adeln, och skapade det indelningsverk som gav Sverige en stående, vältränad armé. Lejonet står stadigt eftersom kungen byggde en grund av statsfinansiell betong.

Olivkvistens löfte
Men titta närmare på lejonets vänstra tass. Där vilar en olivkvist. Inskriften Utrum Lubet – "Välj vilketdera du vill" – är medaljens, och kungens, politiska testamente. Det är ett ultimatum riktat mot Europa. Karl XI avskydde kriget. Han hade sett dess fasor på nära håll i Skåne. Hans mål var den väpnade neutraliteten. Han byggde en krigsmaskin, inte för att erövra, utan för att slippa strida.

Medaljen, troligen präglad i Stettin i det svenska Pommern, var en signalpost mot kontinenten: "Vi vill ha fred (olivkvisten), men om ni provocerar oss, finns svärdet redo."
Det finns ett vemod i denna medalj. Den avbildar en man på höjden av sin kraft, en "Imperator" som slutligen kuvat både sina inre demoner och sina yttre fiender. Men tiden var utmätt. Karl XI, som härdats av jakt och krig, dukade under för en inre fiende han inte kunde besegra med svärd: magcancern. Han dog påskdagen 1697, endast 41 år gammal, efter en lång och plågsam dödskamp som han bar med samma tålamod som han visat i fält.

Han lämnade efter sig ett rike i ordning, en fylld statskassa och den armé som hans son, Karl XII, snart skulle leda mot undergången. Men på denna medalj råder fortfarande balansen. Solen bryter fram genom molnen ovanför lejonet. Det är Karl XI:s Sverige – starkt, självständigt och vaksamt. Engelhardts höga relief låter oss ana mannen som, trots att han blandade ihop bokstäverna, aldrig blandade ihop sin plikt mot riket. Det är ett porträtt av en kung som valde olivkvisten så länge han kunde, men som aldrig släppte taget om svärdet.

x