Karl XII (1682–1718) utverkar fri religionsutövning för protestanterna i Schlesien och skydd mot katolska prästerskapets ingrepp (1707 och 1708) av Johann Memmius (Stettin) - På höjden av sin makt
Karl XII (1682–1718) utverkar fri religionsutövning för protestanterna i Schlesien och skydd mot katolska prästerskapets ingrepp (1707 och 1708) av Johann Memmius (Stettin)
Ett härligt, lystrigt porträtt. Silver, 2,80 g, 17 mm, slät rand. Kvalitet god 1++. Graverad av Johann Memmius i Stettin. Referenser: SKM 191 (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 121. Medaljen är slagen till minne av konungens insatser för att säkra religionsfriheten för protestanterna i Schlesien år 1707.
Åtsida
Åtsidan pryds av ett högervänt profilporträtt av Karl XII. Kungen avbildas barhuvad, utan den för tiden annars så brukliga allongeperuken, med det egna håret naturligt bakåtkammat. Han bär en enkel rock med slängkappa. I omskriften längs kanten löper den latinska titeln: "CAROLVS XII • D • G • REX • SVEC •" (Karl XII, med Guds nåde, Sveriges konung).
Frånsida
Frånsidans motiv är djupt symboliskt och kraftfullt. Ut ur ett moln på vänster sida sträcks en hand fram som i ett fast grepp håller en uppslagen Bibel. Ovanför motivet löper devisen: "A DEO ET CAROL" (Av Gud och Karl). Direkt under Bibeln står ordet "LIBERTAS" (Frihet). I avskärningen nederst, under en horisontell marklinje som vilar över ett stiliserat skuggat landskap, står årtalet "1707".
På höjden av sin makt
År 1707 befann sig den unge svenske kungen Karl XII på den absoluta höjden av sin makt och europeiska berömmelse. Efter flera års framgångsrika fälttåg hade han slagit Sachsen-Polen i grunden, tvingat kurfursten August den starke att abdikera från den polska tronen och slagit läger med sin enorma, segerrika karolinerarmé i Sachsen. Medan trupperna vilade upp sig inför den stundande marschen mot Ryssland, riktades hela Europas blickar mot det svenska högkvarteret i Altranstädt. Karl XII framstod nu inte bara som en oövervinnerlig fältherre, utan också som en maktfaktor som kunde diktera villkoren i storpolitiken.
Protestanternas nödrop från Schlesien
I den habsburgska provinsen Schlesien (i dagens sydvästra Polen) levde en stor protestantisk befolkning som under lång tid utsatts för systematiska förföljelser. Den tysk-romerske kejsaren Josef I hade, tvärtemot de rättigheter som tillförsäkrats protestanterna i den westfaliska freden 1648, inlett en hård motreformation. Med kronans godkännande hade det katolska prästerskapet med våld beslagtagit över hundra protestantiska kyrkor, stängt deras skolor, förvisat prästerna och tvingat befolkningen att delta i katolska mässor. I sin djupa desperation vände sig de schlesiska protestanterna till Karl XII och bönföll honom om beskydd.
Ett storpolitiskt ultimatum
Karl XII, vars egen lutherska tro var djupt rotad och orubblig, såg det som sin absoluta plikt att ingripa för sina trosfränder. Med den fruktade svenska armén stående farligt nära de habsburgska arvläderna satt han med trumf på hand. Kejsar Josef I var redan djupt indragen i det pågående spanska tronföljdskriget mot Frankrike och fruktade mer än något annat att svenskarna skulle bryta in i Schlesien och kanske till och med marschera mot Wien. Karl XII ställde därför ett iskallt ultimatum: kejsaren måste omedelbart återlämna de beslagtagna kyrkorna och garantera protestanternas frihet, annars innebar det krig.
Altranstädtkonventionen och friheten
Maktkalkylen fungerade. Kejsaren tvingades backa, och i augusti 1707 undertecknades Altranstädtkonventionen. Genom detta fördrag tvingades katolikerna lämna tillbaka över 120 kyrkor, de protestantiska prästerna och lärarna fick återvända till sina församlingar, och rätten till fri religionsutövning garanterades återigen i Schlesien.
Händelsen väckte ett enormt jubel och Karl XII hyllades som en frälsare över hela den protestantiska världen. Denna uttrycksfulla lilla silvermedalj, graverad i Stettin av Johann Memmius, fångar exakt den tidens uppfattning av miraklet. Motivet med handen från himlen och texten "A DEO ET CAROL" speglar den fasta övertygelsen om att det var genom ett samspel mellan gudomlig försyn och den svenske konungens orubbliga vilja som Libertas – friheten och Bibeln – slutligen hade återgetts åt det schlesiska folket.
Ett härligt, lystrigt porträtt. Silver, 2,80 g, 17 mm, slät rand. Kvalitet god 1++. Graverad av Johann Memmius i Stettin. Referenser: SKM 191 (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 121. Medaljen är slagen till minne av konungens insatser för att säkra religionsfriheten för protestanterna i Schlesien år 1707.
Åtsida
Åtsidan pryds av ett högervänt profilporträtt av Karl XII. Kungen avbildas barhuvad, utan den för tiden annars så brukliga allongeperuken, med det egna håret naturligt bakåtkammat. Han bär en enkel rock med slängkappa. I omskriften längs kanten löper den latinska titeln: "CAROLVS XII • D • G • REX • SVEC •" (Karl XII, med Guds nåde, Sveriges konung).
Frånsida
Frånsidans motiv är djupt symboliskt och kraftfullt. Ut ur ett moln på vänster sida sträcks en hand fram som i ett fast grepp håller en uppslagen Bibel. Ovanför motivet löper devisen: "A DEO ET CAROL" (Av Gud och Karl). Direkt under Bibeln står ordet "LIBERTAS" (Frihet). I avskärningen nederst, under en horisontell marklinje som vilar över ett stiliserat skuggat landskap, står årtalet "1707".
På höjden av sin makt
År 1707 befann sig den unge svenske kungen Karl XII på den absoluta höjden av sin makt och europeiska berömmelse. Efter flera års framgångsrika fälttåg hade han slagit Sachsen-Polen i grunden, tvingat kurfursten August den starke att abdikera från den polska tronen och slagit läger med sin enorma, segerrika karolinerarmé i Sachsen. Medan trupperna vilade upp sig inför den stundande marschen mot Ryssland, riktades hela Europas blickar mot det svenska högkvarteret i Altranstädt. Karl XII framstod nu inte bara som en oövervinnerlig fältherre, utan också som en maktfaktor som kunde diktera villkoren i storpolitiken.
Protestanternas nödrop från Schlesien
I den habsburgska provinsen Schlesien (i dagens sydvästra Polen) levde en stor protestantisk befolkning som under lång tid utsatts för systematiska förföljelser. Den tysk-romerske kejsaren Josef I hade, tvärtemot de rättigheter som tillförsäkrats protestanterna i den westfaliska freden 1648, inlett en hård motreformation. Med kronans godkännande hade det katolska prästerskapet med våld beslagtagit över hundra protestantiska kyrkor, stängt deras skolor, förvisat prästerna och tvingat befolkningen att delta i katolska mässor. I sin djupa desperation vände sig de schlesiska protestanterna till Karl XII och bönföll honom om beskydd.
Ett storpolitiskt ultimatum
Karl XII, vars egen lutherska tro var djupt rotad och orubblig, såg det som sin absoluta plikt att ingripa för sina trosfränder. Med den fruktade svenska armén stående farligt nära de habsburgska arvläderna satt han med trumf på hand. Kejsar Josef I var redan djupt indragen i det pågående spanska tronföljdskriget mot Frankrike och fruktade mer än något annat att svenskarna skulle bryta in i Schlesien och kanske till och med marschera mot Wien. Karl XII ställde därför ett iskallt ultimatum: kejsaren måste omedelbart återlämna de beslagtagna kyrkorna och garantera protestanternas frihet, annars innebar det krig.
Altranstädtkonventionen och friheten
Maktkalkylen fungerade. Kejsaren tvingades backa, och i augusti 1707 undertecknades Altranstädtkonventionen. Genom detta fördrag tvingades katolikerna lämna tillbaka över 120 kyrkor, de protestantiska prästerna och lärarna fick återvända till sina församlingar, och rätten till fri religionsutövning garanterades återigen i Schlesien.
Händelsen väckte ett enormt jubel och Karl XII hyllades som en frälsare över hela den protestantiska världen. Denna uttrycksfulla lilla silvermedalj, graverad i Stettin av Johann Memmius, fångar exakt den tidens uppfattning av miraklet. Motivet med handen från himlen och texten "A DEO ET CAROL" speglar den fasta övertygelsen om att det var genom ett samspel mellan gudomlig försyn och den svenske konungens orubbliga vilja som Libertas – friheten och Bibeln – slutligen hade återgetts åt det schlesiska folket.