Karl XII (1697–1718) – 2 Öre, Stockholm 1717 - Ett vackert exemplar med guldskimrande patina - Krigarkungens oböjliga övertygelse
Karl XII (1697–1718) – 2 Öre, Stockholm 1717
Ett vackert exemplar med guldskimrande patina, nästan full bottenlyster och bottenstriering synlig. Silver, 1,39 g, 20 mm. Kvalitet 1+/01. Referenser: SMB 121 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno).
Åtsida
Motivet utgörs av konungens krönta namnschiffer "CRS" (Carolus Rex Sveciae), vilket är elegant omgivet av en bunden lagerkrans.
Frånsida
I centrum avbildas det lilla riksvapnet med de tre kronorna. I fälten, delat av den nedersta kronan, står årtalet "17" och "17" (1717) samt valören "2. ÖR•". Längst ned återfinns myntmästaren Lorentz Careelbeergs initialer "LC". Careelbeerg var verksam som myntmästare i Stockholm mellan åren 1706 och 1722.
Krigarkungens oböjliga övertygelse
Karl XII föddes 1682 in i en tid av fred och stormaktspolitisk konsolidering. Hans uppfostran övervakades noga av fadern Karl XI, som gav honom tidens främsta experter till lärare. Hans utbildning i krigets praktik och befästningskonst kompletterades av matematik, vars krav på logisk skärpa och abstrakt tänkande kom att passa hans kynne perfekt. Det matematiska och logiska sinnelaget blev ett av hans mest utmärkande personlighetsdrag. Karl var en man av absolut konsekvens; kompromisser var honom främmande. Därtill präglades han av en stark, om än konventionell, religiositet och en djup tillit till den karolinska enväldiga makten. Han var fatalistiskt övertygad om att hans eget och rikets öde ytterst vilade i Guds händer, vilket förklarar det onaturliga lugn han visade även i livsfarliga situationer.
När det stora nordiska kriget bröt ut år 1700, då Sverige överraskande angreps av Danmark, Sachsen-Polen och Ryssland, ställdes den blott artonårige konungen inför ett blixtsnabbt uppvaknande. Han lämnade Stockholm och skulle aldrig mer återse sin huvudstad. Efter den mirakulösa segern vid Narva 1700 inleddes ett fälttåg genom Polen och Sachsen för att tvinga August II från den polska tronen. Karl XII visade sig vara en taktisk begåvning av högsta klass som, med den svårmatchade indelta armén, obönhörligt drev fram sina positioner.
Från Poltava till det utblottade hemlandet
Vändpunkten kom med katastrofen vid Poltava i juni 1709 och den därefter följande kapitulationen vid Perevolotjna. Sveriges högklassiga fältarmé var plötsligt utplånad. Karl XII tvingades fly till det Osmanska riket. Den mångåriga vistelsen i Turkiet (1709–1714) var i mångt och mycket ett diplomatiskt försök att förmå turkarna att krossa Ryssland. Spänningarna resulterade i det berömda tumultet i Bender 1713, men också i en period av kroppslig och mental utmattning för konungen.
Ännu allvarligare var att den långa frånvaron ledde till ett administrativt och ekonomiskt sönderfall hemma i Sverige. Landet dignade under skatter, och fientliga makter erövrade de baltiska provinserna samt ockuperade Finland. Efter en dramatisk och rekordartad snabbritt genom Europa anlände Karl XII i november 1714 till Stralsund, och i december 1715 landsteg han slutligen i Skåne.
Året 1717 – Ett rike under total anspänning
När vi betraktar det lilla silvermyntet på 2 öre, präglat i Stockholm 1717, håller vi i ett stycke av det svenska stormaktsväldets allra mest desperata slutskede. År 1717 var Karl XII besluten att vända krigslyckan genom en sista övermänsklig kraftmätning. I det utmattade Sverige drevs rustningarna till sin absoluta bristningsgräns. Till sin hjälp hade kungen den holsteinske statsmannen Georg Heinrich von Goertz, som blev arkitekten bakom Sveriges nya krigsekonomi.
Under 1717 genomfördes djupa ingrepp i samhällskroppen för att finansiera krigsmaskineriet. Förvaltningen och näringslivet styrdes med en järnhand som väckte vrede över hela landet. Rötterna till denna rationalisering fanns i de förvaltnings- och skattereformer (bland annat kontributionsmetoden med förmögenhetsbeskattning och 1713 års kansliordning) som kungen skisserat redan i Turkiet med hjälp av rådgivaren Casten Feif.
En total mobilisering krävde likvida medel. Det var under denna sena period som staten lanserade nödmynt i koppar för att därmed frigöra allt tillgängligt silver till de krigförande trupperna och för utlandets krav. Ett genuint silvermynt som detta 2-öresmynt från 1717 var därför ytterst värdefullt och undandrogs snabbt den allmänna rörelsen av en orolig befolkning som hamstrade ädelmetall. Systemet mötte ett stormande motstånd från både adel och allmoge, men Karl XII stod obevekligt fast vid sin linje. Staten måste räddas.
Slutet och eftervärldens dom
Skatteintäkterna och anspänningen 1717 ledde fram till det massiva fälttåget mot Norge 1718. Med en nyuppsatt armé på 37 000 man bröt svenskarna över gränsen. Historien fick dock sitt abrupta slut i löpgravarna vid Fredrikstens fästning, där en kula ändade Karl XII:s liv kvällen den 30 november 1718. Med konungens död föll det karolinska enväldet.
Eftervärldens dom över Karl XII har pendlat våldsamt. Upplysningstidens Voltaire beundrade hans mod men konstaterade att han saknade statsmannegenskaper. 1800-talsromantiker som Tegnér och Heidenstam målade upp honom som en tragisk ödeshjälte, medan historikern Anders Fryxell fördömde hans kompromisslösa och "osvenska" krigspolitik som förödande för folket. Det var först med Harald Hjärne och bildandet av Karolinska förbundet (1910) som en mer saklig, storpolitisk helhetsbild av hans regim började ta form. Oavsett perspektiv är detta lilla 2-öresmynt från 1717 ett fascinerande tidsdokument från det sista oböjliga försvaret av en stormakt på fallrepet.
Ett vackert exemplar med guldskimrande patina, nästan full bottenlyster och bottenstriering synlig. Silver, 1,39 g, 20 mm. Kvalitet 1+/01. Referenser: SMB 121 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno).
Åtsida
Motivet utgörs av konungens krönta namnschiffer "CRS" (Carolus Rex Sveciae), vilket är elegant omgivet av en bunden lagerkrans.
Frånsida
I centrum avbildas det lilla riksvapnet med de tre kronorna. I fälten, delat av den nedersta kronan, står årtalet "17" och "17" (1717) samt valören "2. ÖR•". Längst ned återfinns myntmästaren Lorentz Careelbeergs initialer "LC". Careelbeerg var verksam som myntmästare i Stockholm mellan åren 1706 och 1722.
Krigarkungens oböjliga övertygelse
Karl XII föddes 1682 in i en tid av fred och stormaktspolitisk konsolidering. Hans uppfostran övervakades noga av fadern Karl XI, som gav honom tidens främsta experter till lärare. Hans utbildning i krigets praktik och befästningskonst kompletterades av matematik, vars krav på logisk skärpa och abstrakt tänkande kom att passa hans kynne perfekt. Det matematiska och logiska sinnelaget blev ett av hans mest utmärkande personlighetsdrag. Karl var en man av absolut konsekvens; kompromisser var honom främmande. Därtill präglades han av en stark, om än konventionell, religiositet och en djup tillit till den karolinska enväldiga makten. Han var fatalistiskt övertygad om att hans eget och rikets öde ytterst vilade i Guds händer, vilket förklarar det onaturliga lugn han visade även i livsfarliga situationer.
När det stora nordiska kriget bröt ut år 1700, då Sverige överraskande angreps av Danmark, Sachsen-Polen och Ryssland, ställdes den blott artonårige konungen inför ett blixtsnabbt uppvaknande. Han lämnade Stockholm och skulle aldrig mer återse sin huvudstad. Efter den mirakulösa segern vid Narva 1700 inleddes ett fälttåg genom Polen och Sachsen för att tvinga August II från den polska tronen. Karl XII visade sig vara en taktisk begåvning av högsta klass som, med den svårmatchade indelta armén, obönhörligt drev fram sina positioner.
Från Poltava till det utblottade hemlandet
Vändpunkten kom med katastrofen vid Poltava i juni 1709 och den därefter följande kapitulationen vid Perevolotjna. Sveriges högklassiga fältarmé var plötsligt utplånad. Karl XII tvingades fly till det Osmanska riket. Den mångåriga vistelsen i Turkiet (1709–1714) var i mångt och mycket ett diplomatiskt försök att förmå turkarna att krossa Ryssland. Spänningarna resulterade i det berömda tumultet i Bender 1713, men också i en period av kroppslig och mental utmattning för konungen.
Ännu allvarligare var att den långa frånvaron ledde till ett administrativt och ekonomiskt sönderfall hemma i Sverige. Landet dignade under skatter, och fientliga makter erövrade de baltiska provinserna samt ockuperade Finland. Efter en dramatisk och rekordartad snabbritt genom Europa anlände Karl XII i november 1714 till Stralsund, och i december 1715 landsteg han slutligen i Skåne.
Året 1717 – Ett rike under total anspänning
När vi betraktar det lilla silvermyntet på 2 öre, präglat i Stockholm 1717, håller vi i ett stycke av det svenska stormaktsväldets allra mest desperata slutskede. År 1717 var Karl XII besluten att vända krigslyckan genom en sista övermänsklig kraftmätning. I det utmattade Sverige drevs rustningarna till sin absoluta bristningsgräns. Till sin hjälp hade kungen den holsteinske statsmannen Georg Heinrich von Goertz, som blev arkitekten bakom Sveriges nya krigsekonomi.
Under 1717 genomfördes djupa ingrepp i samhällskroppen för att finansiera krigsmaskineriet. Förvaltningen och näringslivet styrdes med en järnhand som väckte vrede över hela landet. Rötterna till denna rationalisering fanns i de förvaltnings- och skattereformer (bland annat kontributionsmetoden med förmögenhetsbeskattning och 1713 års kansliordning) som kungen skisserat redan i Turkiet med hjälp av rådgivaren Casten Feif.
En total mobilisering krävde likvida medel. Det var under denna sena period som staten lanserade nödmynt i koppar för att därmed frigöra allt tillgängligt silver till de krigförande trupperna och för utlandets krav. Ett genuint silvermynt som detta 2-öresmynt från 1717 var därför ytterst värdefullt och undandrogs snabbt den allmänna rörelsen av en orolig befolkning som hamstrade ädelmetall. Systemet mötte ett stormande motstånd från både adel och allmoge, men Karl XII stod obevekligt fast vid sin linje. Staten måste räddas.
Slutet och eftervärldens dom
Skatteintäkterna och anspänningen 1717 ledde fram till det massiva fälttåget mot Norge 1718. Med en nyuppsatt armé på 37 000 man bröt svenskarna över gränsen. Historien fick dock sitt abrupta slut i löpgravarna vid Fredrikstens fästning, där en kula ändade Karl XII:s liv kvällen den 30 november 1718. Med konungens död föll det karolinska enväldet.
Eftervärldens dom över Karl XII har pendlat våldsamt. Upplysningstidens Voltaire beundrade hans mod men konstaterade att han saknade statsmannegenskaper. 1800-talsromantiker som Tegnér och Heidenstam målade upp honom som en tragisk ödeshjälte, medan historikern Anders Fryxell fördömde hans kompromisslösa och "osvenska" krigspolitik som förödande för folket. Det var först med Harald Hjärne och bildandet av Karolinska förbundet (1910) som en mer saklig, storpolitisk helhetsbild av hans regim började ta form. Oavsett perspektiv är detta lilla 2-öresmynt från 1717 ett fascinerande tidsdokument från det sista oböjliga försvaret av en stormakt på fallrepet.