Karl XII - 2 Mark 1716 - Ett underbart porträtt
Produkten är tyvärr slut i lager. :(
Kvalitet 1+/01++, obetydliga märken på fs. SMB 64 med CAROLV9 i åtsidans omskrift.
På åtsidan konungens högervända bröstbild, tydligt militariserad stil med eget kortklippt hår och iklädd manteldraperad harnesk. I omskriften: "CAROLV9 XII D G REX SVE". På frånsidan avbildas Sveriges tre kronor där den nedersta kronan delar årtalet 1716 och valören 2 M. Längst ned myntmästarens initialer: "LC" för Lorentz Careelberg, verksam 1706-1722.
Myntet som tidsvittne: Karl XII:s återkomst
Året är 1716. I Stockholm präglas ett silvermynt, en 2-markspjäs. På åtsidan syns Karl XII:s porträtt – markerat av prövningar men fortfarande igenkännbart – och på frånsidan de tre kronorna tillsammans med årtalet. Detta mynt är mer än ett betalningsmedel; det är en manifestation av kunglig auktoritet, återupprättad efter år av frånvaro och nationell kris. Dess existens sammanfattar en av den svenska stormaktstidens mest dramatiska faser: vägen från katastrof till en sista, desperat kraftsamling.
Berättelsen tar sin början sju år tidigare, på de ukrainska slätterna. Den 28 juni 1709 krossades den svenska armén i slaget vid Poltava. Nederlaget var förödande. Kort därefter kapitulerade huvudstyrkan vid Perevolotjna och föll i rysk fångenskap. För Sverige innebar detta en nationell katastrof. Karl XII själv, sårad i foten, lyckades undkomma med en spillra av sin armé och sökte tillflykt inom Osmanska rikets gränser, där han slog läger utanför staden Bender.
Från sin femåriga exil i Bender – en tid som kom att bli legendarisk – försökte kungen envist övertala sultan Ahmed III att återuppta kriget mot Ryssland. Samtidigt styrde han Sverige genom instruktioner hemifrån, medan nya arméer mobiliserades under oerhörda uppoffringar. Kungens långvariga vistelse blev dock alltmer betungande för osmanerna, både politiskt och ekonomiskt. Den 1 februari 1713 brast tålamodet, och den berömda ”Kalabaliken i Bender” utspelade sig. Sultanens trupper fick order att med våld avhysa kungen och hans följe. Karl XII och en liten skara karoliner barrikaderade sig men övermannades efter hårt motstånd och tillfångatogs.
Efter en tid i osmansk fångenskap stod det klart för kungen att hans möjligheter i riket var uttömda. Den 20 september 1714 lämnade han Demotika och inledde sin hemfärd. För att undgå sina fienders agenter färdades han i förklädnad och med osannolik hastighet. Den sista etappen, från Piteşti i Valakiet till Stralsund i svenska Pommern – över 2100 kilometer – avverkades på knappt femton dygn. Sent på kvällen den 10 november 1714 anlände en utmattad och till synes obemärkt resenär till Stralsunds stadsport och yttrade de ord som markerade en ny vändpunkt: ”Kungen är här.”
Ankomsten innebar en ny fas i det pågående kriget. Karl XII återtog personligen ledningen över rikets försvar och de kvarvarande besittningarna. I detta sammanhang ska 2-markspjäsen från 1716 förstås. Sverige var vid denna tid utarmat och hårt ansatt av fiender. Myntet, med sin silverhalt och kungens porträtt, fungerade som en symbolisk handling: ett försök att upprätthålla skenet av stabilitet och fortsatt statlig auktoritet.
Det representerade inte enbart monetär funktion utan var en politisk markör. Varje mynt som cirkulerade i riket bar budskapet om kungens återkomst, om kontinuitet i statsmakten och om viljan att fortsätta kampen trots nederlag, exil och förödmjukelse. På så vis blev 1716 års 2-marksmynt ett tidsvittne – en liten silverpjäs som inkarnerade både stormaktstidens slutskede och Karl XII:s outtröttliga strävan att hålla rikets fana högt.