Karl XII - 4 Caroliner 1718 - Ett mycket vackert exemplar - Myntet som finansierade statskuppen 1718

Karl XII - 4 Caroliner 1718 - Ett mycket vackert exemplar
Ett härligt välpräglat och skarpt exemplar med närmast full präglingslyster. SMB 144, kvalitet ca. 01

På åtsidan konungens krönta spegelmonogram med årtalet 1718. I omskriften konungens valspråk: "DOMINVS PROTECTOR MEVS" (Herren är min beskyddare). På frånsidan fyra krönta vapensköldar i kors med Vasekärven i centrum. I korsvinklarna valören under varsin krona: "2 DSM". I omskriften valören: "FYRA CAROLINER"

Myntet har en intressant randskrift på latin: "MANIBUS NE LAEDAR AVARIS" som översatt lyder: "Må inga händer skada mig". Randskriften såg till att ingen kunde skära av en bit av myntet och ta silvret utan att det syntes.

Det första randskyddet på ett svenskt mynt förekommer på 8 mark 1670, även om inte alla exemplar från detta år har sådan inskrift. Texten lyder: CIRCUMEUNDO SERVAT ET ORNAT – ”Den bevarar och pryder genom att gå runt omkring (myntet).” Redan år 1672 infördes en ny randskrift på samma valör, QUOD FELIX FAUSTUMQUE SIT – ”Må det vara lyckligt och lyckosamt.” Denna förekommer endast detta år. Därefter dröjde det till 1692 innan randskrift åter användes, och då infördes den mest kända och kanske också mest fyndiga av dem, återigen på 8 markmynten: MANIBUS NE LAEDAR AVARIS – ”Må jag icke skadas av giriga händer.” Fram till 1718 är det enbart 8 markmynten som bär randskrift, men detta år överförs devisen MANIBUS NE LAEDAR AVARIS även till riksdalern och fyra caroliner (som den här utbjudna). Riksdalern fortsatte därefter att randmärkas med samma text fram till 1827 (delvis även detta år), med två undantag: jubileumsriksdalrarna 1721 och 1821, som i stället bär inskriften GLORIA IN EXCELSIS DEO – ”Ära vare Gud i höjden” (Luk. 2:14).

Myntet som finansierade statskuppen 1718
Håll ett stycke svensk dramatik i din hand. Detta är inte bara ett mynt; det är ett tyst vittne till ett kungadömes sista dagar, ett omtvistat maktskifte och en mans tragiska öde. Året är 1718. Det Stora nordiska kriget har rasat i nästan två decennier och det svenska stormaktsväldet blöder. Statskassan är tom, och kung Karl XII befinner sig i Norge för att leda ett sista desperat fälttåg. I hemlandet arbetar hans finansiella rådgivare, den lika geniale som impopuläre baronen von Görtz, fram en plan för att rädda rikets ekonomi. Lösningen: ett helt nytt silvermynt av hög kvalitet, avsett att ersätta de gamla och slitna markstyckena.

I ett brev från den 26 mars 1718 nämner Karl XII att han fått veta att det inte finns någon stämpelsnidare i Stockholm som kan "tillverka stämplarna med Vår bröstbild" för det nya silvermyntet. Det stämmer troligen. Karlsteen hade blivit sjuk och kunde inte åta sig graveringen. Han dog den 3 maj. Efterföljaren Johann Carl Hedlinger skrev på sitt kontrakt som hovmedaljör och stämpelsnidare först den 18 september. Istället beslutas att myntet ska prydas av ett krönt, dubbelt 'C' för "Carolus". Myntet får namnet Caroliner och präglas i tre valörer: enkla (16 öre), dubbla (1 daler) och fyrdubbla (2 daler).

Under hösten 1718 slås de första mynten, noggrant avvägda i silverhalt för att återställa förtroendet för den svenska valutan. De är en symbol för hopp i en mörk tid. Men deras öde skulle bli långt mer dramatiskt än någon kunnat ana. I november 1718 skickas en enorm värdetransport från Stockholm mot den norska fronten: en krigskassa på 100 000 daler silvermynt, bestående av de nyslagna Görtz caroliner. Transporten, som väger nästan 1,5 ton, är livsviktig för armén. Men den når aldrig sitt mål.

På kvällen den 30 november träffas Karl XII av en dödande kula i en löpgrav vid Fredrikstens fästning. I samma ögonblick som kungen faller, ser hans svåger, Fredrik av Hessen, sin chans. Han beordrar att krigskassan med carolinerna ska stoppas i Strömstad.

För att säkra officerskårens lojalitet och bana väg för sin egen hustru till tronen, fattar Fredrik ett häpnadsväckande beslut. Hela krigskassan, vartenda ett av de 100 000 dalerna i nya caroliner, delas ut som en "gratifikation" till 69 högt uppsatta officerare. De största summorna går till nyckelpersoner i det som i praktiken är en statskupp. Att en hel krigskassa på detta sätt används för att säkra politisk makt är en händelse som saknar motstycke i svensk historia.

Syndabocken och Arvet
Mannen bakom myntet, baron Görtz, blir den perfekta syndabocken för allt som gått fel. Han grips på Fredriks order, döms i en skenrättegång och avrättas.

Men mynten han skapade? Trots sin dramatiska start och kopplingen till den hatade Görtz, visade sig carolinerna vara ett mynt av hög kvalitet. Redan 1719 fastställdes det att de skulle behålla sitt fulla värde, och de fortsatte att cirkulera i över ett halvt sekel. Först vid den stora myntreformen som skedde 1776 och trädde i kraft den 1 januari 1777 löstes de sista Görtz caroliner in.

När du håller en av dessa caroliner i din hand, håller du inte bara i ett 300 år gammalt silvermynt. Du håller i ett konkret bevis från ett av Sveriges mest ödesdigra ögonblick – ett mynt som finansierade en statskupp och bar vittne till slutet på stormaktstiden. Varje exemplar är en del av denna otroliga historia.