Karl XII - Plåtmynt med koppar från Garpenberg - 1/2 Daler SM 1711 - Endast 2 kända exemplar i privat ägo - XR - Ett stycke svensk industrihistoria: Garpenbergs stjärna och stormaktens myntning
Ett av endast 2 kända exemplar i privat ägo (3 exemplar om Avesta myntmuseums exemplar inkluderas). För den hängivne samlaren av extrema numismatiska rariteter utgör detta förvärv ett tillfälle som med största sannolikhet endast erbjuds en gång under en livstid. Kvalitet 1/1+, 524g, ca 135x135mm. Referens: SMB 160 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno)
Plåtmyntet är ett äldre jordfynd och uppvisar därmed den karaktäristiska ytkorrosion som vittnar om dess historiska resa i jorden. Trots detta är myntets prägling exceptionellt välbevarad. Samtliga fem stämplar är tydliga och lättavlästa. Särskilt anmärkningsvärd är mittstämpeln där den femuddiga stjärnan – den avgörande markören som visar att kopparn härstammar från Garpenbergs bruk – framträder distinkt och utgör en central del av plåtens attraktionskraft. Som framgår av bilden finns ett par mindre, äldre repor mellan de två övre hörnstämplarna, vilka idag fungerar som utmärkta proveniens- och identifikationsmarkörer för detta specifika exemplar.
Konservering och bevarande
Sedan plåtmyntet kom ut på marknaden har det genomgått en varsam och professionell konservering. Detta är idag ett vedertaget standardförfarande, såväl inom den professionella museivärlden som på den internationella numismatiska marknaden. Världsledande värderings- och graderingsföretag, såsom amerikanska NGC och PCGS, erbjuder exempelvis dedikerade konserveringstjänster med det uttryckliga syftet att vetenskapligt återställa och varaktigt fixera numismatiska objekts skick. Syftet med detta ingrepp är uteslutande preventivt: att stabilisera metallen, neutralisera och avstanna vidare oxidering, samt att frysa plåtmyntets nuvarande historiska tillstånd för eftervärlden. Konserveringen har därmed inte bara säkrat objektets strukturella integritet, utan även optimerat dess visuella framtoning – helt utan att förvanska dess autentiska karaktär. Resultatet är ett fullvärdigt, historiskt dokument av högsta dignitet som nu är långsiktigt säkrat för framtida generationer.
Ett stycke svensk industrihistoria: Garpenbergs stjärna och stormaktens myntning
Att betrakta ett plåtmynt från den svenska stormaktstiden är att se rakt in i nationens historiska blodomlopp. Under århundraden var kopparn den resurs som finansierade krig, byggde städer och höll riket flytande. I centrum för denna enorma industriella ansträngning stod Bergslagen, och knappa två mil norr om det centrala myntverket i Avesta låg ett av de mest betydelsefulla och fascinerande bruken av dem alla: Garpenberg. Historien om Garpenbergs koppar, och hur den fann sin väg in i den svenska mynthistorien, är en fängslande berättelse om makt, privilegier och en enskild adelsätts orubbliga inflytande.
Från biskopsmakt till kronans skattkammare
Malmfälten vid Garpenberg bär på anor som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Redan på 1300-talet ekade slagen från gruvarbetarnas verktyg i dessa skogar, där man bröt inte bara koppar utan även zink och bly. Under medeltiden var denna enorma rikedom underställd den mäktiga kyrkan, och det var biskopen i Västerås som kontrollerade och gynnades av fyndigheterna. Men i och med Gustav Vasas reformation på 1500-talet ritades maktkartan om radikalt. Kyrkans egendomar drogs in till staten, och kronan tog ett fast grepp om de strategiskt livsviktiga metallerna. Garpenberg övergick i statlig regi, vilket lade grunden för den framtida industriella expansionen.
Ätten Funck och det unika privilegiet
År 1634 inleddes ett helt nytt kapitel när bruket övertogs av Tomas Funck, grundaren till den adliga ätten med samma namn. Det var under denna familjs styre som Garpenberg på allvar skulle skriva in sig i den svenska numismatiken. Tomas son, Johan Funck, var en man med stort inflytande – han titulerades bruksägare, var en framstående mineralog och därtill assessor i Bergskollegium. I september 1674 slöt han ett avgörande kontrakt med Justitiekollegiet om att mynta hela 450 skeppund koppar till plåtar.
Detta avtal blev startskottet för ett unikt privilegium. I normala fall fungerade Avesta myntverk som en monolitisk industri där alla steg i produktionen ägde rum under ett och samma tak, från smältningen av den råa kopparn till det färdigställda plåtmyntet. Garpenberg utgjorde det enda kända undantaget från denna rigida process. Plantsarna – de tunga, obearbetade kopparplattorna – tillverkades och formades lokalt uppe i Garpenberg. Därefter transporterades de den knappa två mil långa vägen ner till Avesta enbart för att stämplas.
Stjärnan från släktvapnet
Det var inte bara i tillverkningsprocessen som Garpenberg särskilde sig. Av alla de leverantörer som försåg Avesta med koppar var ägarna till Garpenberg ett av endast tre undantag som tilläts märka sin metall med en egen ursprungssymbol i själva mittstämpeln. Denna symbol var en femuddig stjärna, hämtad direkt ur ätten Funcks egen vapensköld. Det var en oerhörd statussymbol och en kvalitetsgaranti som tydligt visade varifrån rikedomarna härstammade.
Under den första produktionsfasen på 1670-talet flankerades stjärnan av små liljor. När myntningen av Garpenbergskoppar återupptogs under Karl XII:s regeringstid, specifikt åren 1710–1714, var designen stramare och stjärnan framträdde helt ensam utan dekorationer i stämpelns mitt. Det är från denna begränsade tidsrymd som några av de mest mytomspunna mynten härstammar. Under dessa fem år levererades endast 500 skeppund koppar från bruket – vilket resulterade i plåtmynt till ett värde av 60 000 daler – en förhållandevis liten volym som idag gör mynt från denna period och från detta specifika bruk till extremt eftertraktade historiska dokument.
Kyrkotak och hembränningsapparater – jakten på koppar
För att till fullo förstå värdet av den högkvalitativa gruvkopparn från Garpenberg måste man sätta den i relation till den desperata kopparbrist som stundtals rådde i riket. Medan Garpenberg kontinuerligt levererade förstklassig malm, tvingades kronan under andra perioder av 1700-talet att skrapa botten ur kistan för att få fram metall till plåtmyntningen.
Tillstånd gavs återkommande för att smälta ner "överbliven" koppar. År 1723 fick Katarina kyrka i Stockholm tillstånd att mynta sitt gamla tak, och snart följde Strängnäs domkyrka, Klara kyrka, Amiralitetshuset på Skeppsholmen och Gripsholms slott efter. När myntningen av de otympliga plåtmynten slutligen närmade sig sitt slut år 1776, bestod materialet av 508 skeppund koppar som hämtats från beslagtagna hembränningsapparater.
Mot denna bakgrund framstår den tunga, rena produktionen från Garpenbergs bruk under det tidiga 1700-talet i en särskild dager. En stjärnmärkt plåt från åren kring 1711 är därmed långt mer än ett forna tiders betalningsmedel. Det är ett vittnesbörd om en obruten kedja av svensk bergshantering, ett bevis på ätten Funcks maktposition, och ett minne från en tid då hela Sveriges öde bokstavligen vilade på de mörka, malmrika skogarna i Bergslagen.