Karl XII, Stockholm, 1 Öre 1714 - Ett vackert ocirkulerat exemplar med full lyster - Den historiska ritten över kontinenten
Karl XII, Stockholm, 1 Öre 1714
Ett vackert ocirkulerat exemplar med full lyster, obetydligt svagt utpräglad. Silver, 1,16 g, 18 mm, slät rand. Kvalitet ca 01/0. Referens: SMB 140 (Sveriges myntbok av Delzanno).
Ett vackert ocirkulerat exemplar med full lyster, obetydligt svagt utpräglad. Silver, 1,16 g, 18 mm, slät rand. Kvalitet ca 01/0. Referens: SMB 140 (Sveriges myntbok av Delzanno).
Åtsida
Konungens krönta monogram, bestående av C som omsluter siffran XII, omgivet av två korslagda lagerkvistar.
Frånsida
Sveriges tre kronor placerade centralt i fältet. Årtalet "1714" är delat på vardera sidan om den nedre kronan, och därunder anges valören "I. ÖR". Längst ned återfinns myntmästaren Lorentz Careelbergs initialer "LC" följt av en punkt.
Sveriges tre kronor placerade centralt i fältet. Årtalet "1714" är delat på vardera sidan om den nedre kronan, och därunder anges valören "I. ÖR". Längst ned återfinns myntmästaren Lorentz Careelbergs initialer "LC" följt av en punkt.
Karl XII: Från arvfurste till frånvarande krigarkung
År 1714, när detta 1-öresmynt i silver präglades i Stockholm, befann sig den svenske monarken långt från sin huvudstad. För att förstå hur riket hamnade i en situation där statschefen styrde ett vacklande imperium från osmansk exil, måste man se till kungens särpräglade uppväxt och de ideal som formade honom.
Karl XII föddes 1682 på slottet Tre Kronor som son till Karl XI och Ulrika Eleonora den äldre. Han skolades från tidig ålder in i rollen som enväldig monark. Utbildningen grundade sig i Aristoteles teori om tabula rasa, där noga utvalda lärare, främst Andreas Nordenhielm, skulle forma prinsen till en dygdig furste. Undervisningen var djupt förankrad i den lutherska tron och Gamla testamentets rättviseprinciper, men innefattade även krigsvetenskap, matematik och antikens historia. Den unge Karl fascinerades särskilt av Alexander den store, som blev hans stora idol. Parallellt med de teoretiska studierna präglades han av faderns bistra mansideal; redan som tolvåring genomförde han ritter med fadern från Södertälje till Stockholm på blott två och en halv timme.
När Karl XI avled i magcancer våren 1697 tog den endast fjortonårige Karl över styret. Samma år brann slottet Tre Kronor ner till grunden, och hovet tvingades flytta till Wrangelska palatset. Redan i november 1697 förklarades Karl XII myndig av ständerna. Vid kröningen i december samma år demonstrerade han enväldets absoluta makt genom att varken avlägga någon kungaförsäkran eller ed, och han satte själv kronan på sitt huvud. När det stora nordiska kriget bröt ut år 1700 lämnade kungen Stockholm för att försvara riket mot alliansen Danmark-Norge, Sachsen-Polen och Ryssland. Han skulle aldrig mer återsé sin huvudstad.
Kalabaliken i Bender och det storpolitiska spelet
Efter det katastrofala nederlaget vid Poltava 1709 hade Karl XII flytt till Osmanska riket, där han upprättade sitt högkvarter i Bender. Han styrde Sverige via brev och försökte febrilt förmå den osmanske sultanen Ahmed III att inleda ett gemensamt fälttåg mot Ryssland. Vistelsen drog dock ut på tiden. I början av 1713 hade sultanen tröttnat på den svenske gästen och beordrade att han skulle avhysas, med våld om så krävdes.
Den 1 februari 1713 attackerade en turkisk-tatarisk armé det svenska lägret i det som gått till historien som "kalabaliken i Bender". Kungen vägrade kapitulera. Tillsammans med ett fyrtiotal soldater och civila försvarade han kungshuset i timmar. Livdrabanten Axel Erik Roos ska under striden ha räddat kungens liv tre gånger. Först när taket stod i lågor tvingades svenskarna ut, varvid kungen togs till fånga. Karl XII, vars kompromisslösa motstånd gav honom det turkiska smeknamnet Demirbaş ("Järnhuvudet"), flyttades därefter till Demotika.
Hemma i Sverige var krisen akut. Riket plågades av krigets kostnader och en förödande böldpest som åren 1710–1713 krävde tusentals människoliv. Riksrådet vädjade desperat till kungen att återvända. I den osmanska politiken skedde samtidigt en omsvängning; fredsförhandlingarna i Västeuropa och risken för nya konflikter med Habsburgarna fick sultanen att sluta fred med Ryssland i juni 1713. Karl XII hade spelat ut sin diplomatiska roll i Orienten.
1714: Den historiska ritten över kontinenten
På våren 1714 meddelade Karl XII slutligen riksrådet att han planerade att resa till Stralsund i Svenska Pommern. Resan förbereddes under sommaren och kungen lämnade Demotika i september. Med sig hade han 29 osmanska kreditorer och deras familjer, ett levande bevis på de enorma skulder den svenska kronan hade dragit på sig under exilen.
För att undvika att bli igenkänd, kidnappad av sachsiska agenter eller väcka politisk uppståndelse i de katolska habsburgska områdena, valde kungen att resa inkognito. Den 25 oktober 1714 utfärdades pass för "kapten Peter Frisck". Två dagar senare avvek Karl XII från sin stora karavan och påbörjade en rasande ritt genom Europa, endast åtföljd av Otto Fredrik Düring och Gustaf Fredrik von Rosen. Förklädd och orakad red kungen genom Ungern, Österrike, Bayern och de tyska småstaterna. Efter att ha avverkat ofattbara 2 152 kilometer på drygt fjorton dygn red kungen den 11 november 1714 in genom Stralsunds portar, där han legitimerade sig som kurir med brådskande post. Nyheten om monarkens återkomst skickade chockvågor genom Europa.
Krigsekonomi och ett rike i kris
Väl i Stralsund tog Karl XII omedelbart över ansvaret för Sveriges haltande krigsfinansiering. Tillsammans med sin nya, inflytelserika rådgivare Georg Heinrich von Görtz ställdes han inför en kollapsad statskassa. De ordinarie skatterna, tullarna från de nu förlorade Östersjöprovinserna och den traditionella kontributionen räckte inte för att underhålla armén. Nya inrättningar som Upphandlingsdeputationen skapades för att hantera obligationslån, men förtroendet för statens betalningsförmåga var kört i botten.
Detta silvermynt från 1714 är ett av de sista reguljära silvermynt i lägre valörer som slogs innan den ekonomiska desperationen dikterade helt nya villkor. Bristen på ädelmetaller var monumental. För att hantera penningkrisen fattade Karl XII år 1715 beslutet att börja prångla ut billiga kopparmynt med ett artificiellt högt nominellt värde, så kallade mynttecken eller nödmynt. Dessa mynt, som i folkmun kom att kallas "Görtzens gudar", ledde snabbt till en galopperande inflation. Silveröret från 1714 står därmed som en tyst representant för slutet på den gamla ordningen, precis i den historiska brytpunkt då enväldets krigsmaskineri tvingade Sverige in i ett ekonomiskt moras i ett sista, desperat försök att bevara stormakten.