Karl XII, Stockholm, 2 Mark 1702 - Ett härligt lystrigt välpräglat exemplar med frostaktig relief och fina fält - Enväldets arvtagare och krigets obönhörliga logik

Karl XII, Stockholm, 2 Mark 1702 - Ett härligt lystrigt välpräglat exemplar med frostaktig relief och fina fält

Silver, 10.41g, 30mm. Myntmästare: Henrik Zedritz (HZ), verksam 1700–1706. Referens: SMB 45 (Sveriges myntbok av Delzanno). Kvalitet 1+/01++

Åtsida

Konungens högervända bröstbild med manteldraperat harnesk. Han är iklädd en tidstypisk peruk med långt svallande hår, en avbildning som markerar de tidiga regeringsåren då den pfalziska hovstilen ännu präglade myntporträtten före den senare övergången till en mer spartansk militär framställning. I omskriften: "CAROLVS· XII· D· G· REX· SVE·", vilket utläses Carolus XII Dei Gratia Rex Sueciae (Karl XII med Guds nåde Sveriges Konung).

 

Enväldets arvtagare och krigets obönhörliga logik

Karl XII föddes den 17 juni 1682 och mottogs med stor glädje som den efterlängtade tronföljaren till Karl XI och drottning Ulrika Eleonora. Hans uppfostran leddes av tidens främsta experter, däribland Erik Lindschöld och Karl Magnus Stuart, vilka formade en prins med goda kunskaper i matematik, fortifikation och logik. Myndighetsförklaringen 1697, då Karl endast var 15 ½ år gammal, markerade början på en regenttid där ansvaret tidigt kom att prägla hans personlighet och göra honom påfallande tystlåten och tillknäppt. Detta mynt från 1702 är präglat mitt under denna formativa tid, då den unge kungen precis tagit steget ut på den europeiska storpolitiska scenen.

Slaget vid Kliszów och krigets vändpunkt

Året 1702, som bärs av detta mynt, var ett år av avgörande militär betydelse. På sommaren 1702 utkämpades slaget vid Kliszów, där Karl XII besegrade August den starke av Sachsen-Polen. Det var i efterspelet till detta slag som kungen i brev till sin syster uttryckte sin kärna av religiositet: en obegränsad tillit till Guds vilja och en fatalistisk inställning till livets faror. För Karl XII var kriget inte en önskad handling av ärelystnad, utan ett påtvingat försvar för det svenska stormaktsväldets existens. Hans strategi syftade till ett militärt avgörande som kunde framtvinga en acceptabel fred, men hans kompromisslösa logik och absoluta maktställning gjorde att förhandlingar ofta strandade då han saknade bindande garantier.

Den militära maskinen och dess underhåll

Under denna period blev Karl XII i realiteten den svenska krigsmaktens högste ledare. Han utnyttjade det indelningsverk hans far skapat till fullo och visade en enastående förmåga att planera fälttåg in i minsta detalj. Myntmästaren Henrik Zedritz, vars initialer återfinns på detta mynt, verkade i Stockholm under de år då krigsmaskineriet krävde enorma finansiella resurser för att underhålla arméerna i fält. Karl XII:s omsorg om sina soldater var känd; han mönstrade personligen truppförband och vakade över att manskapet fick sitt underhåll före officerarna, vilket gav honom ett nästan oöverträffat grepp om sina soldater.

Ett arv av obruten vilja

Karl XII:s liv och gärning har av eftervärlden bedömts på vitt skilda sätt, från ohöljd beundran av hans mod och självdisciplin till kritik av hans bristande smidighet som statsman. Medaljer och mynt från hans tid fungerar som tysta vittnesbörd om en epok där Sverige satsade allt på att behålla sin stormaktsställning. När Karl XII slutligen föll vid Fredriksten 1718, gick det karolinska enväldet med honom i graven. Detta vackra 2-markstycke från 1702 står som en symbol för krigslyckans tidiga år, då hoppet om en segerrik fred ännu var levande och den unge kungen, med Guds beskydd som valspråk, ledde sitt rike mot ödet.