Karl XIV Johan - Allmänna Brandförsäkringsverket 1820 - Belöningsmedalj i guld "FÖR MEDBORGERLIGT NIT"- Extremt sällsynt

Karl XIV Johan - Allmänna Brandförsäkringsverket 1820 - Belöningsmedalj i guld "FÖR MEDBORGERLIGT NIT"
Guld, 30.71g (9 dukaters vikt), 33mm, SKM 122a (Sveriges kungliga medaljer 2024 av Delzanno), Hildebrand 98, Extremt rar, troligtvis mindre än 5 exemplar i privat ägo. RRR, kvalitet 01/0. Pris på förfrågan!

Karl XIV Johan – Napoleons före detta marskalk Jean Baptiste Bernadotte – har några år tidigare bestigit Sveriges tron. Landet är i färd med att bygga upp sina institutioner efter krig och omvälvningar. Allmänna Brandförsäkringsverket – den statliga brandförsäkringsinrättning som grundats av Gustav III år 1782, instiftade en ny belöningsmedalj som börjar utges 1820. Medaljen är avsedd för att hedra civilkurage. Med konungens profil på åtsidan och under bilden gravörens initialer: "LG" och i omskriften: " CARL XIV JOHAN SVERIGES OCH NORRIGES KONUNG / L•G•". På frånsidan en fågel Fenix, den mytologiska fågeln som återföds ur askan, reste sig ur flammorna som en bild av hopp och återuppbyggnad efter katastrof. De omgivande eldslågorna påminde om faran, medan de två nyss släckta, rykande facklorna vid sidorna symboliserade att faran avvärjts och elden bekämpats.

Ovanför scenen löper devisen "FÖR MEDBORGERLIGT NIT". 

Medaljen blev ett tack från samhället och ett tecken på att även vanliga medborgares mod värderades högt, i en tid då utmärkelser oftast gick till militärer och högre stånd. Guldmedaljen är graverad av Lars Grandel vid Kungliga Myntet i Stockholm.

För att förstå medaljens praktiska betydelse förflyttar vi oss till Göteborg, våren 1821. Staden drabbades då av en av sina värsta eldsvådor. Branden startade vid foten av Stigberget i Masthugget, ett tättbebyggt område med trähus. Gnistor i vinden antände snabbt tak efter tak. Snart stod ett helt kvarter i lågor, och en mörk rökpelare reste sig mot den av elden rödfärgade kvällshimlen. Kyrkklockorna klämtade larm: "Elden är lös!" Män och kvinnor skyndade till brandplatsen. Någon fast brandkår fanns inte, så alla som kunde förväntades hjälpa till. Kedjor av människor bildades snabbt, langandes läderhinkar med vatten från älven. Kaos rådde! 

Mitt i detta tumult framträdde Gustaf Melin, en välkänd skeppsfurnerare. Trots att hans eget lager i Masthugget var hotat, begav sig Melin dit faran var som störst. Han organiserade släckningsarbetet med hamnarbetare och grannar. Under infernot utförde Melin flera modiga räddningsaktioner. Han klättrade upp på en ranglig stege mot ett brinnande tvåvåningshus för att hjälpa en instängd familj. Medan han skyddade dem klättrade en mor med två små barn ut genom ett fönster och ner för stegen. Melin hoppade själv ner i sista stund, precis innan huset kollapsade. Direkt därefter drog han ut en äldre granne ur ett annat brinnande hus, ögonblicket innan det slukades av lågorna. Efter timmars kamp fick man branden under kontroll. Över åttio byggnader hade lagts i aska, men tack vare insatser som Melins hade många liv räddats. På morgonen vandrade utmattade göteborgare bland ruinerna och talade om nattens hjältedåd. Namnet Gustaf Melin nämndes med tacksamhet. Först efteråt upptäcktes att Melin själv skadats svårt. Bland de rykande ruinerna stod han, utmattad och sotig, med båda benen krossade av fallande bråte. Vänner bar bort honom på en dörr som provisorisk bår. Trots svåra smärtor ska han ha uttryckt lättnad över att så många liv hade räddats. År 1828 avled Gustaf Melin, 50 år gammal. Hans mod blev dock en del av Göteborgs historia. Ryktet om hans insats nådde Allmänna Brandförsäkringsverkets direktion i Stockholm, som beslutade att tilldela honom den nya medaljen "För Medborgerligt Nit". Utmärkelsen kom dock först tio år efter hans död. I oktober 1838 rapporterade Bohusläns Tidning att medaljen nu tilldelats Melin postumt. Samma höst överräcktes den gyllene medaljen till hans änka, Carolina Melin, vid en högtidlighet i Göteborg, där hans minne hyllades som ett föredöme för nationen. 

Samma år som Gustaf Melins civila hjältemod hedrades postumt i Göteborg, 1838, utspelade sig en helt annan scen i Stockholm – en uppvisning i kunglig pompa och militär prakt. Tsar Nikolaj I av Ryssland besökte Karl XIV Johan för att stärka de nu försonade relationerna mellan länderna, nästan trettio år efter förlusten av Finland 1809. Besökets höjdpunkt var en storslagen militärrevy på Ladugårdsgärdet. Konstnären Carl Stefan Bennet förevigade händelsen i "Revy på Ladugårdsgärdet vid kejsar Nikolai besök år 1838" (Nationalmuseum). Målningen visar Karl XIV Johan och Nikolaj I till häst framför uppställda trupper: kavallerister med fladdrande standar, infanterikolonner och artilleripjäser i prydliga led. Men Bennet skildrar även folket – borgare, kvinnor och barn – som samlats för att se skådespelet. Karl XIV Johan, medveten om behovet av folkligt stöd för sin dynasti, visade sig ofta bland sina undersåtar. Revyn var en demonstration av den svenska arméns ordning och styrka efter mer än tjugo års fred, och samtidigt ett sätt att knyta band mellan monarkin och folket.

Året 1838 kom därmed att på ett symboliskt sätt belysa två typer av hjältemod som värderades i Karl XIV Johans Sverige. I Göteborg hedrades minnet av en vanlig medborgares osjälviska mod i katastrofens stund. I Stockholm visades den militära äran och disciplinen upp. Under den långa fredsperiod som följde efter 1814 kunde Sverige fokusera på inre utveckling. Civilsamhällets insatser och förmågan att hantera olyckor blev allt viktigare för rikets välstånd. Berättelsen om Gustaf Melin, skeppsfurneraren som inte var adelsman eller officer, och hans postuma medalj visar att civilt hjältemod nu erkändes som likvärdigt med militära meriter. Ur askan av Stigbergsbranden reste sig Göteborg, likt fenixfågeln på medaljen. Erfarenheterna ledde till bättre brandberedskap, och minnet av Melins insats levde kvar.