Karl XIV Johan, Bronsmedalj med anledning av avtäckningen av Karl XIII:s bildstod i Stockholm den 5 november 1821 av Jacques-Jean Barre

Karl XIV Johan, Bronsmedalj med anledning av avtäckningen av Karl XIII:s bildstod i Stockholm den 5 november 1821 av Jacques-Jean Barre
Vacker medalj i närmast perfekt skick, endast vis ojämn ton i frånsidans fält. Brons, 83.27g, 56.35mm. Hildebrand 31. Kvalitet 01/0 (#127)

Åtsidan domineras av Karl XIV Johans skarpskurna profil, vänd åt vänster. Konungen bär en lagerkrans i håret, ett klassiskt attribut för segerherrar och romerska kejsare, vilket knyter an till hans bakgrund som marskalk av Frankrike. Porträttet utstrålar auktoritet och beslutsamhet. Omskriften lyder: "CAROLUS XIV IOHANNES SVECORUM ET NORVEGORUM REX" (Karl XIV Johan, svenskarnas och norrmännens konung). Under halsavskärningen återfinns gravörens signatur "BARRE F." (fecit=han gjorde det)

Frånsidan återger den staty av Karl XIII som restes i Stockholm. Statyn visar den bortgångne kungen (Karl XIII) stående, lutad mot ett ankare – en symbol för hans tid som storamiral. Sockeln flankeras av två liggande, vaktande lejon. Inskriptionerna är omfattande och retoriskt laddade; den yttre omskriften hyllar Karl XIII som "Sveriges angelägenheters återställare" och "Fäderneslandets fader". På sockeln läser vi dedikationen: "ÅT CARL XIII FÄDERNESLANDETS RÄDDARE FOLKETS FADER AF DESS TACKSAMME SON CARL XIV JOHAN". I avskärningen bekräftas löftet med årtalet MDCCCXXI (1821).

Den tacksamme sonens manifest: Ett torg för en dynasti
När Karl XIV Johan lät avtäcka statyn över sin adoptivfar Karl XIII, var det en handling som vägde betydligt tyngre än ett vanligt familjärt tack. Det var ett politiskt manifest i brons, men vägen dit var både en stadsplaneringsfråga och en uppvisning i dynastiskt byggande.

Avtäckningen skedde den 7 november 1821, ett datum som korrigerar den vanliga uppgiften hos historiker som Hildebrand, vilka felaktigt hävdat att det skedde på årsdagen av Karl Johans adoption (den 5 november). Samtida dagstidningar bekräftar den senare tidpunkten. Platsen för monumentet var noga vald: en del av det gamla Kungsträdgården hade förvandlats till ett öppet torg för att ge rymd åt statyn. Denna nya plats fick kort därefter, genom ett kungligt brev den 26 mars 1822, det officiella namnet "Carl XIII:s torg".

Själva bildstoden var ett resultat av tidens främsta konstnärliga krafter. Den modellerades av professor Gustaf Göthe och göts i Paris av Carbonnau. Det är intressant att notera medaljens motiv i relation till verkligheten: på medaljen ser vi statyn flankerad av lejon redan 1821, men i verkligheten kom dessa på plats först år 1824. Dessa fyra lejon, modellerade av B. E. Fogelberg och även de gjutna i Paris, bär på en tydlig unionell symbolik. De vilar sina tassar på klot där två pryds av Sveriges tre kronor och två av det norska lejonet med yxan – en detalj som visuellt förstärker medaljens omskrift om konungen som härskare över både svenskar och norrmän.

Att medaljen, liksom statyn, har en stark fransk koppling är ingen slump. Stamparna graverades i Paris av Jacques-Jean Barre på Karl XIV Johans egen bekostnad, innan de präglades vid det kungliga myntverket. Medaljen är således en briljant balansakt: den visar den nye kungens moderna, kontinentala smak (Barres gravyr, statyns franska gjutning) samtidigt som den djupt förankrar honom i den svenska historien genom hyllningen till adoptivfadern Karl XIII, "Fäderneslandets räddare". Det är historien om en son som bygger sin tron – och sitt torg – på minnet av en fader.