Karl XIV Johan - Öppnande av Göta kanal på Västgötalinjen den 23 och 24 september 1822 av Heinrich Gube. En underbar och historiskt betydelsefull medalj

Karl XIV Johan - Öppnande av Göta kanal på Västgötalinjen den 23 och 24 september 1822 av Heinrich Gube.
En underbar och historiskt betydelsefull bronsmedalj, SKM 37d (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024). Hildebrand 32. 67,16g, 50mm, kvalitet 01/0 

Åtsida
Konungens högervända bild, under bilden "G.LOOS DIR.  H.GUBE FEC.". I omskriften: "CARL XIV IOHAN SVERIGES NORRIGES GÖTHES OCH WENDES KONUNG"

Frånsida
Två flodgudar (Vättern och Vänern) lägger händerna på förstäven av ett fartyg, som går fram ur en sluss. Överst: "FÖRENADE" och i avskärningen: "ÅR 1822 DEN 23 OCH 24 / SEPTEMBER"

Medaljens frånsida visar två flodgudar – symboler för Vänern och Vättern – som räcker varandra handen över Göta kanals vatten, med slussar, tältläger och en obelisk i bakgrunden. De förenar inte bara vatten, utan riken, idéer och framtidstro. Detta är berättelsen om hur en man, född i franska Pau och av Napoleon utnämnd till Furste av Pontecorvo, lade grunden för Sveriges modernisering när han blev kung Karl XIV Johan. När den franske marskalken Jean-Baptiste Bernadotte blev vald till svensk tronföljare 1810, var det många som tvivlade. En militär med rötter i den franska revolutionen, uppfostrad i Napoleons arméer och med en italiensk furstetitel i bagaget, skulle nu styra ett kungarike i norr – ett rike präglat av gammal adel och svenskt lynne. Men Bernadotte, som blev Karl XIV Johan, bar med sig något Sverige länge saknat: strategiskt handlingskraft och infrastrukturellt tänkande i en europeisk tid präglad av framsteg och förbindelser. Göta kanal blev det främsta uttrycket för denna ambition.
 
Idén om att förse Sverige med en inre vattenväg – ett alternativ till den farofyllda sjöfarten runt Skåne – är äldre än Karl XIV Johan. Redan i början av 1700-talet väcktes tankar på en kanal som kunde förena Östersjön och Västerhavet. Men det var först med Baltzar von Platens tekniska vision och Karl Johans politiska vilja som projektet kunde förverkligas. Von Platen skrev 1808 till dåvarande regeringen om kanalens strategiska och ekonomiska värde. Med Karl Johans stöd blev det ett nationellt projekt, med både militära, ekonomiska och symboliska dimensioner.

Den 24 september 1822 stod Karl XIV Johan, klädd i mörk generalsuniform med sabel och epåletter, på den provisoriska tribun som rests vid Bergs slussar norr om Roxen. Intill honom stod kronprinsen Oscar och ledamöterna i Göta kanalbolags direktion. Ceremonin skulle just börja när en gammal kvinna från trakten, med händer härdade av jordbruk, bröt av spärren och stegade fram mot kungen. "Är det sant att detta vatten nu når Vänern?", frågade hon, och pekade mot slussen där vattnet sakta steg. Karl Johan, något förvånad men road, nickade och svarade "Från Vänern till havet, mor – och till er från kungen". Händelsen återges i samtida tidningsnotiser och förstärker bilden av invigningen som ett möte mellan teknisk revolution och folkets vardag. Kanalen var inte bara ett elitprojekt – den angick alla, från allmogen, soldaten, bonden och till köpmannen.

Göta kanal gav Sverige en konkurrensfördel som få länder i Europa kunde matcha. Vid denna tid låg Sverige i geopolitisk skugga – efter förlusten av Finland 1809 och unionen med Norge 1814 var landet i behov av ett nytt narrativ. Genom Göta kanal kunde Sverige profilera sig som ett land för fred, handel och ingenjörskonst. Utländska ingenjörer – särskilt från England och Skottland – arbetade med kanalbygget, och många europeiska resenärer beskrev kanalresan som ett underverk. Sir Charles Sylvester, en brittisk industriresenär, kallade kanalen "ett av de största civila ingenjörsprojekten i norra Europa".

Samtidigt stärkte projektet Karl Johans position som kung. Hans regering hade kritiserats för sin försiktiga utrikespolitik och ovilja att delta i nya krig. Genom Göta kanal kunde han visa ett annat slags ledarskap – ett som byggde, inte bröt ner. Kanalen skapade arbetstillfällen under sina 22 år av byggnation, men dess verkliga betydelse kom efter invigningen. Varutransporter kunde nu ske inlands, säkrare och snabbare än längs kusten. Jordbruksområden i Västergötland och Östergötland fick tillgång till nya marknader. Svenska järnprodukter nådde Göteborg och exporthamnar med mindre kostnad. Dessutom stärktes banden mellan landsändar. Före kanalen var resor mellan öst och väst en veckolång ansträngning. Med kanalbåtar som Diana och Juno blev det både bekvämare och mer pålitligt att färdas genom landet. Redan under 1830-talet började turister åka kanalen som rekreation – en ny klass av svenska medborgare var på väg att födas.