Karl XIV Johan: Regeringstillträdet 1818 av Carl Enhörning och Gustaf Adolf Enegren - Extremt sällsynt RR - Krisen och kuriren i Örebro
Karl XIV Johan: Regeringstillträdet 5 februari 1818 av Carl Enhörning och Gustaf Adolf Enegren
En extremt sällsynt tennmedalj av stor historisk signifikans. 55.61g, 58mm, slät rand. Kvalitet 01. Full underbar lyster med endast obetydligt kabinettsslitage och kontaktmärken. Referenser: SKM 24b (Sveriges kungliga medaljer 2024 av Delzanno). Hildebrand 22 (1874/1875). Åtsidan graverad av Carl Enhörning, frånsidan av Gustaf Adolf Enegren.
Åtsida
Två motvända bröstbilder i profil. Till vänster avbildas den avlidne adoptivfadern, och till höger den nye monarken. Under den högra bilden återfinns initialerna "C•E•". Längs kanten löper omskriften: "CAROLUS XIII CAROLUS XIV JOH•R•R•SVECIAE ET NORVEGIAE•".
Frånsida
I centrum en detaljerad, bunden lagerkrans som innesluter en inskrift över fem rader: "NEC / SANGUINIS / ORDO / SED / VIRTUTIS / HONOS". Motivet inramas av en obruten krets bestående av 28 stjärnor. I den nedre halvan löper omskriften: "ILLUM AD ASTRA HUNC IN SOLIUM EVEXIT 1818".
Krisen och kuriren i Örebro
Efter förlusten av Finland och den oblodiga statskuppen 1809 befann sig Sverige i ett extremt utsatt läge. Landet hade fått en ny regeringsform och en ny kung, men monarken var till åren kommen och, framför allt, barnlös. Maktvakuumet blev akut när den först utsedde tronföljaren, den danske prinsen Karl August, drabbades av ett slaganfall och avled plötsligt våren 1810. Riksdagen sammankallades i Örebro för att lösa den kritiska successionsfrågan.
Det var under denna turbulenta tid som den unge, obemärkte löjtnanten Carl Otto Mörner agerade på eget bevåg. Han reste till Paris och erbjöd den svenska kronan till en av Napoleons absolut främsta och mest respekterade fältmarskalkar: Jean Baptiste Bernadotte. Valet, som från början sågs som storpolitiskt vansinne av många ämbetsmän, förvandlades snabbt till riksdagens officiella linje. Bernadottes militära geni och stora finansiella resurser sågs som den ultimata räddningen för ett sargat och bankrutt rike.
En ny ätt och en ny riktning
Efter att ha valts till kronprins antog Bernadotte namnet Karl Johan och adopterades formellt av den regerande konungen. Det dröjde inte länge innan den handlingskraftige fransmannen i praktiken övertog styret av riket. Han lade radikalt om den svenska utrikespolitiken genom den så kallade "1812 års politik". I stället för att försöka återerövra Finland från Ryssland, anslöt han Sverige till koalitionen mot sin forna kejsare Napoleon. Denna storpolitiska manöver resulterade i freden i Kiel och tvingade in Norge i en personalunion med Sverige 1814 – en utrikespolitisk triumf som säkrade Skandinaviens gränser.
Dygdens ära och tronskiftet
När adoptivfadern slutligen avled inleddes en helt ny epok i svensk historia, vilket denna medalj fångar på ett djupt poetiskt och politiskt medvetet vis. De latinska inskriptionerna på frånsidan adresserar och legitimerar det faktum att en icke-kunglig fransk militär nu satt på en av Europas äldsta troner.
Texten inom kransen översätts till: "Icke i kraft av blodsordning, utan som en heder åt dygden". Det är en stolt och öppen deklaration om att ätten Bernadotte inte ärvde riket genom traditionella kungliga blodsband, utan valdes på grund av Karl Johans personliga meriter, duglighet och förtjänst. Omskriften nedtill förklarar sedan vackert de motvända porträtten på åtsidan genom att konstatera att försynen "upphöjde den ene till stjärnorna, och den andre på tronen". Medaljen utgör därmed ett av de allra tidigaste och mest formfulländade exemplen på den nya bernadotteska ättens visuella maktspråk.
En extremt sällsynt tennmedalj av stor historisk signifikans. 55.61g, 58mm, slät rand. Kvalitet 01. Full underbar lyster med endast obetydligt kabinettsslitage och kontaktmärken. Referenser: SKM 24b (Sveriges kungliga medaljer 2024 av Delzanno). Hildebrand 22 (1874/1875). Åtsidan graverad av Carl Enhörning, frånsidan av Gustaf Adolf Enegren.
Åtsida
Två motvända bröstbilder i profil. Till vänster avbildas den avlidne adoptivfadern, och till höger den nye monarken. Under den högra bilden återfinns initialerna "C•E•". Längs kanten löper omskriften: "CAROLUS XIII CAROLUS XIV JOH•R•R•SVECIAE ET NORVEGIAE•".
Frånsida
I centrum en detaljerad, bunden lagerkrans som innesluter en inskrift över fem rader: "NEC / SANGUINIS / ORDO / SED / VIRTUTIS / HONOS". Motivet inramas av en obruten krets bestående av 28 stjärnor. I den nedre halvan löper omskriften: "ILLUM AD ASTRA HUNC IN SOLIUM EVEXIT 1818".
Krisen och kuriren i Örebro
Efter förlusten av Finland och den oblodiga statskuppen 1809 befann sig Sverige i ett extremt utsatt läge. Landet hade fått en ny regeringsform och en ny kung, men monarken var till åren kommen och, framför allt, barnlös. Maktvakuumet blev akut när den först utsedde tronföljaren, den danske prinsen Karl August, drabbades av ett slaganfall och avled plötsligt våren 1810. Riksdagen sammankallades i Örebro för att lösa den kritiska successionsfrågan.
Det var under denna turbulenta tid som den unge, obemärkte löjtnanten Carl Otto Mörner agerade på eget bevåg. Han reste till Paris och erbjöd den svenska kronan till en av Napoleons absolut främsta och mest respekterade fältmarskalkar: Jean Baptiste Bernadotte. Valet, som från början sågs som storpolitiskt vansinne av många ämbetsmän, förvandlades snabbt till riksdagens officiella linje. Bernadottes militära geni och stora finansiella resurser sågs som den ultimata räddningen för ett sargat och bankrutt rike.
En ny ätt och en ny riktning
Efter att ha valts till kronprins antog Bernadotte namnet Karl Johan och adopterades formellt av den regerande konungen. Det dröjde inte länge innan den handlingskraftige fransmannen i praktiken övertog styret av riket. Han lade radikalt om den svenska utrikespolitiken genom den så kallade "1812 års politik". I stället för att försöka återerövra Finland från Ryssland, anslöt han Sverige till koalitionen mot sin forna kejsare Napoleon. Denna storpolitiska manöver resulterade i freden i Kiel och tvingade in Norge i en personalunion med Sverige 1814 – en utrikespolitisk triumf som säkrade Skandinaviens gränser.
Dygdens ära och tronskiftet
När adoptivfadern slutligen avled inleddes en helt ny epok i svensk historia, vilket denna medalj fångar på ett djupt poetiskt och politiskt medvetet vis. De latinska inskriptionerna på frånsidan adresserar och legitimerar det faktum att en icke-kunglig fransk militär nu satt på en av Europas äldsta troner.
Texten inom kransen översätts till: "Icke i kraft av blodsordning, utan som en heder åt dygden". Det är en stolt och öppen deklaration om att ätten Bernadotte inte ärvde riket genom traditionella kungliga blodsband, utan valdes på grund av Karl Johans personliga meriter, duglighet och förtjänst. Omskriften nedtill förklarar sedan vackert de motvända porträtten på åtsidan genom att konstatera att försynen "upphöjde den ene till stjärnorna, och den andre på tronen". Medaljen utgör därmed ett av de allra tidigaste och mest formfulländade exemplen på den nya bernadotteska ättens visuella maktspråk.