Karl XIV Johan tillträder som konung av Sverige den 5 februari 1818 av Carl Enhörning - Mycket sällsynt RR - En osannolik väg till makten
Karl XIV Johan tillträder som konung av Sverige den 5 februari 1818 av Carl Enhörning
En mycket sällsynt silvermedalj, 3.48g, 19mm, slät rand. Kvalitet 1+/01, fin bottenlyster med mörk originalton. RR. Referenser: SKM 28 (Sveriges kungliga medaljer 2024 av Delzanno). Hildebrand 24 (1874/75).
Åtsida
Konungens högervända bröstbild. Under bilden återfinns gravören Carl Enhörnings initialer: "C•E•". I omskriften löper den latinska texten: "CAROLUS XIV IOH•REX SV•ET NORVEG•" (Karl XIV Johan, Sveriges och Norges konung).
Frånsida
I fältet framträder en text på nio rader som rakt och koncist sammanfattar den nye monarkens osannolika livsgärning fram till trontillträdet: "NAT•1764• / REGNI SUCCESS• / A SVECIS ELECTUS / 1810• / SVECIAM ET NORVEG• / UNO IMPERIO / CONIUNXIT / 1814• / REX 1818•". (Född 1764. Vald till rikets tronföljare av svenskarna 1810. Förenade Sverige och Norge under ett rike 1814. Konung 1818).
En osannolik väg till makten
Inskriften "NAT 1764" på medaljens frånsida markerar starten på ett av den europeiska historiens mest fascinerande levnadsöden. Jean Baptiste Bernadotte föddes i en bildad småborgerlig familj i Frankrike och tog efter faderns död värvning som simpel soldat i infanteriregementet Royal-la-Marine. Den franska revolutionen 1789 skapade stora officersvakanser och öppnade vägen för Bernadottes karriär. Han utnämndes till general efter slaget vid Fleurus 1794 och kom i Italien 1797 för första gången i kontakt med Napoleon Bonaparte.
Bernadotte tjänstgjorde som ambassadör i Wien 1798 och en kort tid som krigsminister 1799. Han höll sig passiv under Bonapartes statskupp, delvis bunden av att han genom sitt äktenskap med Désirée Clary blivit svåger till Joseph Bonaparte. Vid kejsardömets utropande 1804 utnämndes Bernadotte till en av dess första marskalkar och bidrog därefter till den lysande franska segern vid Austerlitz 1805. Vid erövringen av Lübeck 1806 tillfångatogs en svensk styrka under överste G.F. Mörner. Bernadotte behandlade de svenska officerarna med en utsökt artighet, en till synes obetydlig episod som skulle få avgörande betydelse för hans framtid.
Vald av svenskarna 1810
Efter Gustav IV Adolfs avsättning 1809 och den därefter valde tronföljaren Karl Augusts plötsliga död 1810, befann sig Sverige i en djup kris. Den unge löjtnanten C.O. Mörner, sänd som kurir till Paris, erbjöd på eget initiativ Bernadotte den svenska kronan i hopp om att en fransk marskalk kunde ge Sverige militär upprättelse mot Ryssland. Med skicklig diplomati från den svensk-franske köpmannen Fournier i Örebro, och med löften om ekonomiska fördelar, valdes Bernadotte enhälligt till tronföljare den 21 augusti 1810. Han landsteg i Sverige i oktober, antog den lutherska läran och adopterades av Karl XIII under namnet Karl Johan ("A SVECIS ELECTUS 1810").
1812 års politik och erövringen av Norge
Som ny kronprins insåg Karl Johan snabbt att drömmen om att återerövra Finland var orealistisk. Han formulerade istället "1812 års politik", vilket innebar en strategisk allians med tsar Alexander av Ryssland (bekräftad vid mötet i Åbo) för att istället erövra Norge från Danmark. År 1813 trädde Karl Johan in i koalitionskriget mot Napoleon som överbefälhavare för Nordarmén. Efter att ha besegrat franska styrkor vid Gross-Beeren och Dennewitz, och efter det avgörande slaget vid Leipzig i oktober 1813, dirigerade han sina styrkor norrut mot Danmark.
Genom freden i Kiel i januari 1814 tvingades Danmark avträda Norge. När norrmännen vägrade acceptera detta och antog Eidsvollsförfattningen, genomförde Karl Johan ett blixtfälttåg sommaren 1814. I augusti slöts konventionen i Moss, varigenom Karl Johan accepterade den norska grundlagen i utbyte mot att Norge trädde in i en personalunion med Sverige. Denna oblodiga triumf hyllas på medaljen med orden "SVECIAM ET NORVEG UNO IMPERIO CONIUNXIT 1814".
Trontillträdet och den inre oppositionen
När Karl XIII avled i februari 1818 tillträdde Karl Johan slutligen tronen ("REX 1818"). Som kung över de förenade rikena åtnjöt han inledningsvis en enorm auktoritet. Han introducerade allmän värnplikt i begränsad skala, förordade ett defensivt centralförsvar (vilket resulterade i Karlsborgs fästning) och var en drivande kraft bakom byggandet av Göta kanal. Ekonomiskt tillhörde han "expansionisterna" och använde bland annat den så kallade Guadeloupefonden för att styra valutakursen och stödja jordbruket.
Med tiden växte dock den liberala oppositionen mot hans auktoritära styre, som ofta kallades "sängkammarregementet" på grund av hans ovana att fatta beslut med sina personliga gunstlingar, inte minst greve Magnus Brahe, utanför statsrådet. På 1830-talet bedrev Lars Johan Hiertas Aftonbladet och Magnus Jacob Crusenstolpe en häftig kampanj mot regeringen, vilket besvarades med tryckfrihetsåtal och indragningsmakt. Motsättningarna kulminerade under 1840–41 års riksdag då oppositionens "koalition" ställde statsråd inför riksrätt och framtvingade departementalreformen.
Ett bestående arv
Trots de politiska stormarna och en utbredd misstänksamhet – sprungen ur hans egna minnen från den franska revolutionen – var Karl XIV Johan innerst inne godhjärtad och mån om sin folkliga popularitet. Klimatet kring monarken mildrades betydligt under hans sista år. Vid 25-årsjubileet av hans trontillträde 1843 hyllades han storartat i hela riket. Den åldrande kungen insjuknade och avled på Stockholms slott 1844. På sin dödsbädd summerade han det osannolika öde som medaljen från 1818 fångar i sin lapidariska latinska inskrift: "Ingen har fyllt en bana liknande min."
En mycket sällsynt silvermedalj, 3.48g, 19mm, slät rand. Kvalitet 1+/01, fin bottenlyster med mörk originalton. RR. Referenser: SKM 28 (Sveriges kungliga medaljer 2024 av Delzanno). Hildebrand 24 (1874/75).
Åtsida
Konungens högervända bröstbild. Under bilden återfinns gravören Carl Enhörnings initialer: "C•E•". I omskriften löper den latinska texten: "CAROLUS XIV IOH•REX SV•ET NORVEG•" (Karl XIV Johan, Sveriges och Norges konung).
Frånsida
I fältet framträder en text på nio rader som rakt och koncist sammanfattar den nye monarkens osannolika livsgärning fram till trontillträdet: "NAT•1764• / REGNI SUCCESS• / A SVECIS ELECTUS / 1810• / SVECIAM ET NORVEG• / UNO IMPERIO / CONIUNXIT / 1814• / REX 1818•". (Född 1764. Vald till rikets tronföljare av svenskarna 1810. Förenade Sverige och Norge under ett rike 1814. Konung 1818).
En osannolik väg till makten
Inskriften "NAT 1764" på medaljens frånsida markerar starten på ett av den europeiska historiens mest fascinerande levnadsöden. Jean Baptiste Bernadotte föddes i en bildad småborgerlig familj i Frankrike och tog efter faderns död värvning som simpel soldat i infanteriregementet Royal-la-Marine. Den franska revolutionen 1789 skapade stora officersvakanser och öppnade vägen för Bernadottes karriär. Han utnämndes till general efter slaget vid Fleurus 1794 och kom i Italien 1797 för första gången i kontakt med Napoleon Bonaparte.
Bernadotte tjänstgjorde som ambassadör i Wien 1798 och en kort tid som krigsminister 1799. Han höll sig passiv under Bonapartes statskupp, delvis bunden av att han genom sitt äktenskap med Désirée Clary blivit svåger till Joseph Bonaparte. Vid kejsardömets utropande 1804 utnämndes Bernadotte till en av dess första marskalkar och bidrog därefter till den lysande franska segern vid Austerlitz 1805. Vid erövringen av Lübeck 1806 tillfångatogs en svensk styrka under överste G.F. Mörner. Bernadotte behandlade de svenska officerarna med en utsökt artighet, en till synes obetydlig episod som skulle få avgörande betydelse för hans framtid.
Vald av svenskarna 1810
Efter Gustav IV Adolfs avsättning 1809 och den därefter valde tronföljaren Karl Augusts plötsliga död 1810, befann sig Sverige i en djup kris. Den unge löjtnanten C.O. Mörner, sänd som kurir till Paris, erbjöd på eget initiativ Bernadotte den svenska kronan i hopp om att en fransk marskalk kunde ge Sverige militär upprättelse mot Ryssland. Med skicklig diplomati från den svensk-franske köpmannen Fournier i Örebro, och med löften om ekonomiska fördelar, valdes Bernadotte enhälligt till tronföljare den 21 augusti 1810. Han landsteg i Sverige i oktober, antog den lutherska läran och adopterades av Karl XIII under namnet Karl Johan ("A SVECIS ELECTUS 1810").
1812 års politik och erövringen av Norge
Som ny kronprins insåg Karl Johan snabbt att drömmen om att återerövra Finland var orealistisk. Han formulerade istället "1812 års politik", vilket innebar en strategisk allians med tsar Alexander av Ryssland (bekräftad vid mötet i Åbo) för att istället erövra Norge från Danmark. År 1813 trädde Karl Johan in i koalitionskriget mot Napoleon som överbefälhavare för Nordarmén. Efter att ha besegrat franska styrkor vid Gross-Beeren och Dennewitz, och efter det avgörande slaget vid Leipzig i oktober 1813, dirigerade han sina styrkor norrut mot Danmark.
Genom freden i Kiel i januari 1814 tvingades Danmark avträda Norge. När norrmännen vägrade acceptera detta och antog Eidsvollsförfattningen, genomförde Karl Johan ett blixtfälttåg sommaren 1814. I augusti slöts konventionen i Moss, varigenom Karl Johan accepterade den norska grundlagen i utbyte mot att Norge trädde in i en personalunion med Sverige. Denna oblodiga triumf hyllas på medaljen med orden "SVECIAM ET NORVEG UNO IMPERIO CONIUNXIT 1814".
Trontillträdet och den inre oppositionen
När Karl XIII avled i februari 1818 tillträdde Karl Johan slutligen tronen ("REX 1818"). Som kung över de förenade rikena åtnjöt han inledningsvis en enorm auktoritet. Han introducerade allmän värnplikt i begränsad skala, förordade ett defensivt centralförsvar (vilket resulterade i Karlsborgs fästning) och var en drivande kraft bakom byggandet av Göta kanal. Ekonomiskt tillhörde han "expansionisterna" och använde bland annat den så kallade Guadeloupefonden för att styra valutakursen och stödja jordbruket.
Med tiden växte dock den liberala oppositionen mot hans auktoritära styre, som ofta kallades "sängkammarregementet" på grund av hans ovana att fatta beslut med sina personliga gunstlingar, inte minst greve Magnus Brahe, utanför statsrådet. På 1830-talet bedrev Lars Johan Hiertas Aftonbladet och Magnus Jacob Crusenstolpe en häftig kampanj mot regeringen, vilket besvarades med tryckfrihetsåtal och indragningsmakt. Motsättningarna kulminerade under 1840–41 års riksdag då oppositionens "koalition" ställde statsråd inför riksrätt och framtvingade departementalreformen.
Ett bestående arv
Trots de politiska stormarna och en utbredd misstänksamhet – sprungen ur hans egna minnen från den franska revolutionen – var Karl XIV Johan innerst inne godhjärtad och mån om sin folkliga popularitet. Klimatet kring monarken mildrades betydligt under hans sista år. Vid 25-årsjubileet av hans trontillträde 1843 hyllades han storartat i hela riket. Den åldrande kungen insjuknade och avled på Stockholms slott 1844. På sin dödsbädd summerade han det osannolika öde som medaljen från 1818 fångar i sin lapidariska latinska inskrift: "Ingen har fyllt en bana liknande min."