Karl XIV Johans bildstods avtäckning den 4 november 1854 av Lea Ahlborn 1854
Karl XIV Johans bildstods avtäckning den 4 november 1854
Silver, 4.16g, 17mm, slät rand, med ögla. Kvalitet 1+, sällsynt. Graverad av Lea Ahlborn 1854. Referenser: SKM 51b (Sveriges kungliga medaljer 2024 av Delzanno). Hildebrand 44 (1874/75). Brita Ohlsén (Lea Ahlborn En svenska medaljkonstnär under 1800-talet) sid 115. Medaljerna utdelades till de svenska och norska arméernas deputerade på 40-årsdagen av Sveriges och Norges förening.
Åtsida
Karl XIV Johans barhuvade bröstbild vänd åt höger. Längs den nedre kanten löper årtalen för det stora befrielsekriget och unionens bildande angivna med romerska siffror: "MDCCCXIII - MDCCCXIV" (1813–1814).
Frånsida
I fältet avbildas Bengt Erland Fogelbergs ryttarstaty av Karl XIV Johan, vänd åt vänster. I avskärningen nedtill anges datumet för statyns avtäckning över två rader: "DEN IV NOVEMBER / MDCCCCLIV" (den 4 november 1854).
Ett monument över unionen och dess skapare
Den 4 november 1854, på fyrtioårsdagen av den svensk-norska unionens formella tillkomst, avtäcktes Bengt Erland Fogelbergs ryttarstaty över Karl XIV Johan vid Slussen i Stockholm. För att högtidlighålla detta jubileum och hedra den avlidne monarkens minne lät man prägla denna lilla silvermedalj, skapad av den framstående gravören Lea Ahlborn. Medaljen delades ut som ett bärbart minne till de deputerade från de svenska och norska arméerna som närvarade vid ceremonin. Åtsidans inpräglade årtal, 1813 och 1814, pekar direkt på de dramatiska fälttåg och diplomatiska förhandlingar som lade grunden för hela den skandinaviska maktbalansen under 1800-talet.
Den franska karriären och vägen till makten
Karl XIV Johans ursprung låg långt ifrån den svenska tronen. Han föddes som Jean Baptiste Bernadotte i en fransk småborgerlig familj och tog tidigt värvning som enkel soldat. Under den franska revolutionen, då aristokratins tidigare officersmonopol bröts, avancerade han i snabb takt. Han bevisade sin strategiska förmåga på slagfälten i bland annat Belgien och Italien, och efter det franska kejsardömets utropande 1804 utsågs han till en av Napoleons första marskalkar. Bernadotte utmärkte sig inte enbart militärt utan även administrativt; som guvernör över bland annat de nordtyska hansestäderna gjorde han sig allmänt känd för sin rättvisa och sin vilja att mildra kontinentalsystemets och krigets bördor för civilbefolkningen.
När Sverige år 1810 stod utan tronföljare efter den oväntade bortgången av Karl August, och alltjämt befann sig i skuggan av den traumatiska förlusten av Finland året innan, riktades blickarna åter mot kontinenten. Löjtnant Carl Otto Mörner erbjöd på eget bevåg den svenska kronan till Bernadotte i Paris. Med benägen hjälp av den franske diplomaten och köpmannen Jean Antoine Fournier, som anlände till valriksdagen i Örebro och bedrev en effektiv kampanj bland ständerna, valdes Bernadotte till tronföljare. Han landsteg snart i Sverige, antog den lutherska läran och tog sig namnet Karl Johan.
Krigsåren 1813 och 1814
Karl Johan insåg snart att en svensk återerövring av Finland var militärt och storpolitiskt ohållbar. I stället formulerade han "1812 års politik", en politisk omorientering där Sverige slöt förbund med tsar Alexander av Ryssland och England. Det uttalade syftet var att besegra Napoleon och som kompensation säkra erövringen av Norge från Danmark.
Årtalet 1813 på medaljens åtsida representerar Karl Johans direkta insatser under det europeiska befrielsekriget. Som överbefälhavare för den allierade Nordarmén förde han befäl över en styrka av svenskar, ryssar och preussare. Hans taktik att hushålla med de egna trupperna och i första hand angripa Napoleons underlydande marskalkar gav resultat vid segrarna i Gross-Beeren och Dennewitz. Fälttåget kulminerade i det massiva folkslaget vid Leipzig i oktober 1813. Omedelbart efter denna allierade seger vände Karl Johan sina trupper norrut mot det danska Holstein.
Det efterföljande årtalet, 1814, markerar slutförandet av den skandinaviska strategin. Efter en kort inmarsch tvingades Danmark i januari 1814 underteckna freden i Kiel och formellt avträda Norge. När det norska folket vägrade att acceptera avtalet, antog sin egen författning i Eidsvoll och valde Kristian Fredrik till kung, reagerade Karl Johan resolut. Med starka militära krafter genomförde han ett snabbt fälttåg i Norge under sensommaren. Striderna blev kortvariga, och redan i augusti slöts konventionen i Moss. Karl Johan visade diplomatisk skicklighet genom att acceptera Eidsvollsförfattningen, med endast de ändringar som en union nödvändiggjorde. Den 4 november 1814 valdes Karl XIII formellt till norsk kung, och den personalunion var ett faktum som statyn och medaljen från 1854 högtidlighåller.
En monark i en ny tid
Efter trontillträdet 1818 styrde Karl XIV Johan med stabil hand över de förenade rikena. Han försökte styra den ekonomiska politiken, bekämpade inflationen med medel ur den så kallade Guadeloupefonden och drev igenom långsiktiga försvarsprojekt som Karlsborgs fästning samt den omfattande infrastrukturen kring Göta kanal. Han kände sig dock stundtals främmande för landets konstitutionella och fria styrelseskick. Under 1830-talet hamnade han i ihållande konflikt med den framväxande liberala pressen, där tidningar som Aftonbladet öppet kritiserade hans personliga styre, ofta omnämnt som "sängkammarregementet". Genom tryckfrihetsåtal försökte monarken stävja kritiken, men tvingades med tiden att acceptera flera av den borgerliga oppositionens krav, däribland departementalreformen.
När Karl XIV Johan avled 1844 lämnade han efter sig ett rike i fred och med en stabil ekonomi. Tio år efter hans död samlades representanter från både Sverige och Norge kring den nya statyn vid Slussen för att hedra minnet av den man som knutit de två länderna samman. Denna detaljrika silvermedalj står som ett fysiskt och varaktigt minne över en oförutsägbar livsbana som varaktigt förändrade Nordens geopolitiska karta.
Silver, 4.16g, 17mm, slät rand, med ögla. Kvalitet 1+, sällsynt. Graverad av Lea Ahlborn 1854. Referenser: SKM 51b (Sveriges kungliga medaljer 2024 av Delzanno). Hildebrand 44 (1874/75). Brita Ohlsén (Lea Ahlborn En svenska medaljkonstnär under 1800-talet) sid 115. Medaljerna utdelades till de svenska och norska arméernas deputerade på 40-årsdagen av Sveriges och Norges förening.
Åtsida
Karl XIV Johans barhuvade bröstbild vänd åt höger. Längs den nedre kanten löper årtalen för det stora befrielsekriget och unionens bildande angivna med romerska siffror: "MDCCCXIII - MDCCCXIV" (1813–1814).
Frånsida
I fältet avbildas Bengt Erland Fogelbergs ryttarstaty av Karl XIV Johan, vänd åt vänster. I avskärningen nedtill anges datumet för statyns avtäckning över två rader: "DEN IV NOVEMBER / MDCCCCLIV" (den 4 november 1854).
Ett monument över unionen och dess skapare
Den 4 november 1854, på fyrtioårsdagen av den svensk-norska unionens formella tillkomst, avtäcktes Bengt Erland Fogelbergs ryttarstaty över Karl XIV Johan vid Slussen i Stockholm. För att högtidlighålla detta jubileum och hedra den avlidne monarkens minne lät man prägla denna lilla silvermedalj, skapad av den framstående gravören Lea Ahlborn. Medaljen delades ut som ett bärbart minne till de deputerade från de svenska och norska arméerna som närvarade vid ceremonin. Åtsidans inpräglade årtal, 1813 och 1814, pekar direkt på de dramatiska fälttåg och diplomatiska förhandlingar som lade grunden för hela den skandinaviska maktbalansen under 1800-talet.
Den franska karriären och vägen till makten
Karl XIV Johans ursprung låg långt ifrån den svenska tronen. Han föddes som Jean Baptiste Bernadotte i en fransk småborgerlig familj och tog tidigt värvning som enkel soldat. Under den franska revolutionen, då aristokratins tidigare officersmonopol bröts, avancerade han i snabb takt. Han bevisade sin strategiska förmåga på slagfälten i bland annat Belgien och Italien, och efter det franska kejsardömets utropande 1804 utsågs han till en av Napoleons första marskalkar. Bernadotte utmärkte sig inte enbart militärt utan även administrativt; som guvernör över bland annat de nordtyska hansestäderna gjorde han sig allmänt känd för sin rättvisa och sin vilja att mildra kontinentalsystemets och krigets bördor för civilbefolkningen.
När Sverige år 1810 stod utan tronföljare efter den oväntade bortgången av Karl August, och alltjämt befann sig i skuggan av den traumatiska förlusten av Finland året innan, riktades blickarna åter mot kontinenten. Löjtnant Carl Otto Mörner erbjöd på eget bevåg den svenska kronan till Bernadotte i Paris. Med benägen hjälp av den franske diplomaten och köpmannen Jean Antoine Fournier, som anlände till valriksdagen i Örebro och bedrev en effektiv kampanj bland ständerna, valdes Bernadotte till tronföljare. Han landsteg snart i Sverige, antog den lutherska läran och tog sig namnet Karl Johan.
Krigsåren 1813 och 1814
Karl Johan insåg snart att en svensk återerövring av Finland var militärt och storpolitiskt ohållbar. I stället formulerade han "1812 års politik", en politisk omorientering där Sverige slöt förbund med tsar Alexander av Ryssland och England. Det uttalade syftet var att besegra Napoleon och som kompensation säkra erövringen av Norge från Danmark.
Årtalet 1813 på medaljens åtsida representerar Karl Johans direkta insatser under det europeiska befrielsekriget. Som överbefälhavare för den allierade Nordarmén förde han befäl över en styrka av svenskar, ryssar och preussare. Hans taktik att hushålla med de egna trupperna och i första hand angripa Napoleons underlydande marskalkar gav resultat vid segrarna i Gross-Beeren och Dennewitz. Fälttåget kulminerade i det massiva folkslaget vid Leipzig i oktober 1813. Omedelbart efter denna allierade seger vände Karl Johan sina trupper norrut mot det danska Holstein.
Det efterföljande årtalet, 1814, markerar slutförandet av den skandinaviska strategin. Efter en kort inmarsch tvingades Danmark i januari 1814 underteckna freden i Kiel och formellt avträda Norge. När det norska folket vägrade att acceptera avtalet, antog sin egen författning i Eidsvoll och valde Kristian Fredrik till kung, reagerade Karl Johan resolut. Med starka militära krafter genomförde han ett snabbt fälttåg i Norge under sensommaren. Striderna blev kortvariga, och redan i augusti slöts konventionen i Moss. Karl Johan visade diplomatisk skicklighet genom att acceptera Eidsvollsförfattningen, med endast de ändringar som en union nödvändiggjorde. Den 4 november 1814 valdes Karl XIII formellt till norsk kung, och den personalunion var ett faktum som statyn och medaljen från 1854 högtidlighåller.
En monark i en ny tid
Efter trontillträdet 1818 styrde Karl XIV Johan med stabil hand över de förenade rikena. Han försökte styra den ekonomiska politiken, bekämpade inflationen med medel ur den så kallade Guadeloupefonden och drev igenom långsiktiga försvarsprojekt som Karlsborgs fästning samt den omfattande infrastrukturen kring Göta kanal. Han kände sig dock stundtals främmande för landets konstitutionella och fria styrelseskick. Under 1830-talet hamnade han i ihållande konflikt med den framväxande liberala pressen, där tidningar som Aftonbladet öppet kritiserade hans personliga styre, ofta omnämnt som "sängkammarregementet". Genom tryckfrihetsåtal försökte monarken stävja kritiken, men tvingades med tiden att acceptera flera av den borgerliga oppositionens krav, däribland departementalreformen.
När Karl XIV Johan avled 1844 lämnade han efter sig ett rike i fred och med en stabil ekonomi. Tio år efter hans död samlades representanter från både Sverige och Norge kring den nya statyn vid Slussen för att hedra minnet av den man som knutit de två länderna samman. Denna detaljrika silvermedalj står som ett fysiskt och varaktigt minne över en oförutsägbar livsbana som varaktigt förändrade Nordens geopolitiska karta.