Karl XV - 4 Riksdaler riksmynt 1862 - Ett vackert exemplar

Ett tilltalande exemplar med endast med endast helt obetydligt slitage på de högsta partierna. Härlig guldskimrande patina med full underliggande präglingsglans. Kvalitet 1+/01++, SMB 2b


Karl XV – Folkets konung, politikens förlorare
Karl XV var den förste av ätten Bernadotte att födas på svensk mark, och förväntningarna på den unge prinsen var enorma. I en tid av nationalromantik hyllades han som en blivande "krigarkonung" som skulle återupprätta Sveriges ära. Verkligheten skulle dock bli en annan. Karl XV blev en av Sveriges mest folkkära monarker någonsin, men hans regeringstid blev en berättelse om stora visioner som krockade med en ny politisk verklighet, där kungens makt var på väg att vittra sönder.

Som ung kronprins formades Karl av två starka ideal: en glödande tro på skandinavismen – idén om ett enat och starkt Norden – och ett djupt hat mot Ryssland. Dessa passioner skulle prägla hela hans livsgärning. Han var frispråkig, charmig och konstnärligt lagd, med en förkärlek för måleri, diktning och det glada studentlivet. Hans raka och okomplicerade sätt gjorde honom tidigt populär, men i politiken var hans agerande ofta impulsivt och känslostyrt.

När han blev regent 1857 och kung 1859, ärvde han en kungamakt som fortfarande var stark. Hans mål var att använda den för att förverkliga sin skandinaviska dröm. Den stora prövningen kom under den dansk-tyska krisen 1863, då Karl lovade Danmark militärt stöd i händelse av krig. Han var redo att leda en svensk-norsk armé för att försvara broderfolket. Men kungens tid som enväldig beslutsfattare var förbi. Hans egen regering vägrade att stödja hans äventyrliga utrikespolitik. När kungen tvingades backa och Danmark led ett bittert nederlag 1864, var det inte bara ett personligt nederlag för Karl XV – det var också slutet för den politiska skandinavismen.

Nästa stora strid stod på hemmaplan och gällde representationsreformen. Karl var i grunden motståndare till att avskaffa den gamla ståndsriksdagen, men statsminister De Geer drev igenom förslaget om en modern tvåkammarriksdag 1866. Ironiskt nog var det kungen som i folkets ögon fick äran och hyllades som "Reformkungen", trots att reformen genomförts mot hans vilja.

Vid sidan av de stora politiska striderna gjordes under Karl XV:s sista år ett fascinerande försök att ansluta Sverige till ett europeiskt valutasamarbete – den Latinska myntunionen. För detta ändamål påbörjades 1868 präglingen av ett nytt guldmynt, i folkmun kallad "Carolin". Myntet följde exakt den guldstandard som satts av unionens ledande makt, Frankrike. Äventyret fick dock ett abrupt slut. I det Fransk-tyska kriget (1870–1871), som provocerats fram av Preussens strävan att ena Tyskland, led Frankrike ett förödande nederlag. Freden blev förödmjukande: Frankrike tvingades inte bara avträda Alsace-Lorraine utan även betala ett enormt krigsskadestånd på fem miljarder guldfranc. Denna gigantiska summa, avsedd att lamslå Frankrike ekonomiskt, ledde till att hela grunden för myntunionen kollapsade. Därmed avbröts utgivningen av Caroliner efter endast fyra årgångar: 1868, 1869, 1871 och 1872. Till myntsamlares glädje finns det dessutom en spännande detalj att notera: för de två sista årgångarna användes två olika porträttstampar. En av dessa visar kungens öra i en tydligt större stil, och dessa "Caroliner med stort öra" är idag eftertraktade rariteter.

Karl XV, eller "Calle XV" som han kärleksfullt kallades av folket, förlorade de flesta av sina politiska strider. Ändå älskades han av sina undersåtar för sin värme, sin humor och sina alltför mänskliga svagheter. Han var en kung som trivdes bättre i konstnärers sällskap än i regeringskonseljerna. När han dog 1872, bara 46 år gammal, lämnade han efter sig en försvagad kungamakt, men också minnet av en av Sveriges mest färgstarka och älskade personligheter.