Karl XV - 4 Riksdaler riksmynt 1864 . Med distinkt porträtt

Karl XV - 4 Riksdaler riksmynt 1864 . Med distinkt porträtt
Kvalitet 1+, SMB 5. Stamparna graverade av Sveriges första kvinnliga myntgravör, Lea Ahlborn.

Åtsida
Konungens högervända porträtt. Under bilden Lea Ahborns initialer: L.A. I omskriften: "CARL XV SVERIGES NORR. GÖTH. OCH VEND. KONUNG"

Frånsida
Sveriges krönta stora riksvapen flankerat av två uppresta krönta lejon som sköldhållare. Överst konungens valspråk: "LAND SKALL MED LAG BYGGAS". Under vapenskölden valör och årtal: "4 RD RIKSM. / 1864". På var sida om årtalet myntmästaren Sebastian Thams initialer: "ST"


Karl XV – den folklige kungen som satte spår
Karl XV, eller Carl Ludvig Eugen som han egentligen hette, föddes på Stockholms slott den 3 maj 1826. Han var son till kung Oscar I och drottning Josefina, och kom att bli en av 1800-talets mest färgstarka svenska kungar. När han besteg tronen 1859 blev han Sveriges och Norges regent under namnet Karl XV (i Norge Karl IV), en position han innehade fram till sin död 1872. Redan som kronprins kallades han i folkmun för ”Kron-Kalle”, ett smeknamn som antyder hans folkliga popularitet.

Uppväxt och bildning
Karl växte upp i en tid då kungligheter förväntades få en bred utbildning. Han undervisades av framstående professorer som Christopher Jacob Boström och Fredrik Ferdinand Carlson, och utvecklade tidigt ett intresse för konst och litteratur. Han målade akvareller, skrev dikter och uppskattade fosterländska verk, som Pehr Henrik Lings diktcykel Asarne. Han hade en viss konstnärlig ådra och målade landskap från både Sverige och Norge, tavlor som i dag finns i flera museisamlingar.

Hans militära bana inleddes redan som tonåring, då han fick sin första officersfullmakt av farfadern Karl XIV Johan. Genom åren avancerade han snabbt inom både svenska och norska armén. Han blev även kansler för universiteten i Lund och Uppsala, och senare för Konstakademien.

Som kung
När Karl XV tillträdde tronen 1859 var förväntningarna höga, men också blandade. Liberalerna befarade att han skulle stödja det konservativa lägret, men snart visade sig regeringen under ledning av Louis De Geer, Johan August Gripenstedt och Ludvig Manderström bli en av de mest reformvänliga i svensk historia.

Under Karls regeringstid genomfördes representationsreformen 1866, som avskaffade ståndsriksdagen och ersatte den med en tvåkammarriksdag. Han invigde även fler järnvägar än någon annan svensk kung, eftersom landet satsade kraftigt på infrastruktur och industrialisering under hans tid. Nya kommunallagar infördes, kvinnors kommunala rösträtt erkändes och viktiga lagreformer inom straffrätt och sjörätt genomfördes.

Även på den internationella arenan försökte Karl stärka Sveriges ställning. Han var en varm anhängare av den skandinaviska idén och sökte nära band med Danmark, men hans försök att skapa en nordisk allians mot Tyskland misslyckades. Däremot lyckades han 1868 knyta diplomatiska band med Japan genom fördraget i Yokohama.

Personlighet och kulturintresse
Karl XV var känd som impulsiv och ibland otålig, men också charmig och folklig. Han rörde sig gärna ute bland folket, vilket gjorde honom omtyckt. Han var också en stor mecenat för konst och kultur. Hans egna målningar ställdes ut på Konstakademien och hans dikter gavs ut i tryck, ofta översatta till andra språk. Hans privata konstsamling, omfattande över 500 verk, donerades till svenska staten och blev en viktig grund för Nationalmuseums samlingar.

Sjukdom och död
Trots sin livsglädje drabbades Karl tidigt av sjukdom. Han led av tuberkulos och hans hälsa försämrades under slutet av 1860-talet. Drottning Lovisa avled 1871, vilket påverkade honom djupt. Året därpå reste han till Aachen för att pröva de varma badens läkekraft, men resan förvärrade snarare hans tillstånd. Karl återvände till Sverige och dog i Malmö den 18 september 1872, endast 46 år gammal.

Eftersom han saknade manliga arvingar efterträddes han av sin bror, Oscar II. Karl XV hade dock redan under sin livstid gjort avtryck – som en kung som älskade konsten, reformerna och sitt folk. Än i dag minns man honom som en folklig monark som försökte förena sin tids traditioner med framtidens krav.