Karl XV - Kunglig belöningsmedalj för utställning vid allmänna lantbruksmötet 1868. Av Lea Ahlborn - Krigarkungen på åkerns slagfält – En medalj över inre erövringar
Karl XV - Kunglig belöningsmedalj för utställning vid allmänna lantbruksmötet 1868. Av Lea Ahlborn
Brons, 87.16g, 58 mm. Kvalitet 1+, mindre märken. Referenser: SKM 52c (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 45.
Åtsida
Karl XV i profil, vänd åt höger. Kungen avbildas med kraftigt helskägg och kortklippt, vågigt hår. Halsen är bar, vilket ger ett klassiskt och tidlöst uttryck. Reliefen är hög och detaljrik. Omskriften lyder: "CARL XV SVERIGES OCH NORRIGES KONUNG." Under halsavskärningen står gravörens namn: "LEA AHLBORN.".
Karl XV i profil, vänd åt höger. Kungen avbildas med kraftigt helskägg och kortklippt, vågigt hår. Halsen är bar, vilket ger ett klassiskt och tidlöst uttryck. Reliefen är hög och detaljrik. Omskriften lyder: "CARL XV SVERIGES OCH NORRIGES KONUNG." Under halsavskärningen står gravörens namn: "LEA AHLBORN.".
Frånsida
Motivet består av en text i sju rader, centrerad inom en krans av eklöv. Eklöven är detaljerat återgivna och symboliserar styrka och medborgerlig förtjänst, passande för en lantbruksbelöning. Texten lyder: "BELÖNINGSMEDALJ / VID / ALLMÄNNA / LANDTBRUKSMÖTET / I / STOCKHOLM / 1868"
Motivet består av en text i sju rader, centrerad inom en krans av eklöv. Eklöven är detaljerat återgivna och symboliserar styrka och medborgerlig förtjänst, passande för en lantbruksbelöning. Texten lyder: "BELÖNINGSMEDALJ / VID / ALLMÄNNA / LANDTBRUKSMÖTET / I / STOCKHOLM / 1868"
Krigarkungen på åkerns slagfält – En medalj över inre erövringar
Denna tunga bronsmedalj från 1868 väger nästan 90 gram i handen. Dess tyngd motsvarar den betydelse som det sena 1800-talets agrara revolution hade för det moderna Sveriges framväxt. På åtsidan möter vi Karl XV, den förste bernadotten född på svensk jord, med en profil som utstrålar kraft och beslutsamhet. Men vänder vi på medaljen finner vi inte minnet av ett vunnet fältslag, utan en hyllning till fredliga värv: Det allmänna lantbruksmötet i Stockholm. Kontrasten mellan kungens drömmar och nationens verklighet kunde inte vara tydligare fångad än i detta stycke metall.
Denna tunga bronsmedalj från 1868 väger nästan 90 gram i handen. Dess tyngd motsvarar den betydelse som det sena 1800-talets agrara revolution hade för det moderna Sveriges framväxt. På åtsidan möter vi Karl XV, den förste bernadotten född på svensk jord, med en profil som utstrålar kraft och beslutsamhet. Men vänder vi på medaljen finner vi inte minnet av ett vunnet fältslag, utan en hyllning till fredliga värv: Det allmänna lantbruksmötet i Stockholm. Kontrasten mellan kungens drömmar och nationens verklighet kunde inte vara tydligare fångad än i detta stycke metall.
Drömmen om det stora kriget
Karl XV föddes in i en tid av nationell romantik och mottogs som en messiasgestalt. Han skulle bli den nya Karl XII, en krigarkonung som skulle återge Sverige dess stormaktsglans. Hans uppfostran hade militära förtecken, och han såg sig själv främst som infanteriofficer. Hans bror, Oscar II, menade att Karl var en "militärisk natur" som under andra omständigheter kunde blivit en stor fältherre.
Under sin regeringstid sökte Karl XV ständigt efter det krig som skulle definiera honom. Han piskade upp stämningen mot "arvsfienden" Ryssland under Krimkriget och drömde om att leda svenska trupper för att återerövra Finland. Han lovade Danmark 22 000 man i kriget mot Tyskland 1864, ett löfte han tvingades svika när den svenska regeringen vägrade stödja ett militärt äventyr. Kungen, som ville rita om Europas karta med svärd i hand, fann sig istället bakbunden av sina egna statsråd.
Från yttre erövring till inre utveckling
Det är här medaljens frånsida blir så talande. När vägarna till militär ära stängdes, öppnades vägarna för det som kungens lärare, historikern F.F. Carlson, hade predikat: "inre utveckling framför yttre erövring". Det allmänna lantbruksmötet i Stockholm 1868 var en manifestation av just denna inre utveckling.
Under 1800-talets andra hälft genomgick det svenska jordbruket en dramatisk omvandling. De allmänna lantbruksmötena, som hade startat 1846, var den tidens stora händelser. De fungerade som motorer för innovation. Här visades de senaste avelstjurarna, de nya ångtröskverken och de effektivare plogarna upp. Det var en tid då vetenskap och rationalitet skulle tvinga den karga nordiska jorden att ge större skördar. För en kung som Karl XV, som i grunden var konservativ och allierad med "junkerpartiet", blev dessa utställningar en arena där han kunde utöva sitt ledarskap utan att utmana konstitutionen. Genom att dela ut belöningsmedaljer som denna, knöt han monarkin till framsteget. Han blev beskyddaren av den "inre erövringen".
Nödåren och hoppets tecken
Årtalet på medaljen, 1868, bär på en mörk klangbotten som gör föremålet än mer historiskt laddat. Sverige befann sig mitt i de svåra nödåren. Skörden 1867 hade regnat bort, och 1868 brändes grödorna sönder av torkan. Svälten härjade, särskilt i Norrland, och emigrationen till Amerika tog fart på allvar. Att man mitt i denna nationella kris genomförde ett stort lantbruksmöte i huvudstaden var en handling av trots och framtidstro. Medaljen blev ett bevis på att man inte gav upp, att man genom premiering av skicklighet och nya metoder kunde bygga ett starkare land som kunde mätta sin befolkning. Eklövskransen på frånsidan symboliserar just denna uthållighet. Det var inte lagrarna från slagfältet som Karl XV fick dela ut, utan eklöven för samhällsbyggande.
Den folkkäre monarken
Trots sina politiska misslyckanden – förlusten av ståthållarstriden i Norge, misslyckandet med skandinavismen och den påtvingade representationsreformen 1865 – förblev Karl XV oerhört populär. Han var "Kron-Kalle" med folket. Hans burdusa charm, hans konstnärliga talang (han var en duktig landskapsmålare) och hans svaghet för vackra kvinnor och glada fester gjorde honom mänsklig.
När Lea Ahlborn, den första kvinnan i statlig tjänst som myntgravör, graverade denna medalj, fångade hon kungens dubbla natur. Porträttet är ståtligt och kungligt, men kontexten är borgerlig och strävsam. Karl XV dog 1872, bara fyra år efter detta möte, bruten av sjukdom vid 46 års ålder. Han fick aldrig sitt krig. Men denna bronsmedalj lever kvar som ett minne av den tid då Sverige lade svärdet åt sidan och fattade plogen, och då en romantisk drömmare till kung fick presidera över det moderna Sveriges födelse.