Karl Petter Hällström (1774-1836) av Mauritz Frumerie 1841 - Toppexemplar - Framstående svensk kartograf

Karl Petter Hällström föddes den 27 februari 1774 i Ilmola, Finland och avled den 13 mars 1836 i Stockholm. Han var en framstående svensk kartograf och bror till Gustaf Gabriel Hällström. En synnerligen vacker bronsmedalj, väl utpräglad och närmast i perfekt skick, endast några mindre hanteringsmärken. Utgiven av Vetenskapsakademien 1841, graverad av Mauritz Frumerie, Hyckert II:95:1, 17.79g, 31mm, kvalitet 01/0.

Åtsida
Hällströms högervända bild, under bilden gravörens initialer: "MF". I omskriften: "C P HÄLLSTRÖM SUB CHILIARCHA EQV."

Frånsida
Överst texten: "MARIS ET TERRAE MENSORI" på ett band lindat om två ekkvistar, som bilda en krans omkring en grupp av kartor och instrument (glob i stativ, mätkedja, diopterlinjal, kvadrant, passare, penna). Kvistarna utgår från marken, på var sin sida om gruppen. I avskärningen text på tre rader: "SOCIO MERITISSR: ACAD SCIENT HOLM. MDCCCXLI". Texten kan översättas till: "Havets och jordens mätare, mest förtjänstfull kompanjon av Vetenskapsakademien i Stockholm, år 1841".

Mer om Karl Petter Hällström
Hällström inledde sin karriär som student i Åbo år 1792 och tog examen som filosofie magister 1795. Han anslöt sig sedan till Bergskollegium, där han 1797 blev geschworner. Samtidigt började han arbeta som informator åt Samuel Gustaf Hermelin och fick i uppdrag att samla material och göra mätningar för ett omfattande kartverk över Sverige och Finland.

Under åren 1799–1818 utarbetade Hällström en serie välutformade kartor över olika delar av landet. Hans insamlingar och mätningar resulterade i flera vetenskapliga avhandlingar och skrifter om geografiska orter. Dessutom bidrog han med kartor till olika publikationer, inklusive Anders Fredrik Skjöldebrands "Voyage pittoresque au Cap Nord" och Vilhelm Fredrik Palmblads "Palæstina".

År 1801 övergick Hällström till Lantmäterikontoret och utsågs 1809 till förman för sjökartearkivet. Han var även ledamot i strömrensningskommittén och ansvarade för undersökningar och planer angående vattendrag, strömmar och hamnar i landet. Efter att ha avancerat till överstelöjtnant blev han chef för Norra kanaldistriktet 1827 och kontorschef för expeditionerna 1830. Han invaldes i Vetenskapsakademien 1804 och hedrades år 1841 med en särskild medalj av akademien.