Klas Horn (1517-1566). Amiral, riksråd - Ett underbart ocirkulerat praktexemplar - Graverad av Carl Gustaf Fehrman 1787

Klas Horn (1517-1566). Amiral, riksråd
Ett underbart ocirkulerat praktexemplar med full präglingsglans och härlig relief. Slagen för Svenska akademien 1787, graverad av Carl Gustaf Fehrman. Brons. 31 mm. 9.77 g. Svensén 8. Hyckert I:16. Kvalitet 01/0

Åtsida
Horns högervända bröstbild, under bilden gravörens namn: "FEHRMAN". I omskriften: "CLAUD (ius) HORN L(iber) B(aro) R(egni) SV(eciae) SENAT (or) ET THALASSIARCHA" som översätts till: "Klas Horn, friherre, svenskt riksråd och amiral".

Frånsida
Segern såsom en kvinna med vingar, hållande i vänstra handen en palm, och en krans i den högra, samt i samma hand en flaggstång behängd med flera så kallade skeppskronor (Coronæ navales), vilken hon är i begrepp att fästa på en redan upprest segerstod av landvapen. Omskrift: "PELAGI DECUS ADDIDIT", som översätts till: "Havens ära har ökat". Inskrift i avskärningen: "PROLATIS R(egni) FINIBUS MARI BALT (ico) LIBERATO", kan översättas till: "tillkännagives, att han utvidgat rikets landamären och befriat Östersjön från fiendens tvång"

Mer om Horn
Klas Kristersson (Horn af Åminne), född cirka 1517 på Åminne herrgård i Åminne, Finland, och avliden 9 september 1566 i pesten på Åby prästgård nära Norrköping. Klas Horn var son till Krister Klasson (Horn) och Ingeborg Siggesdotter Sparre. Den 3 januari 1551 gifte han sig med Kerstin Krumme (1532–1611). Han var en svensk amiral med ursprung i Finland. Han deltog i nordiska sjuårskriget mellan Danmark och Sverige 1563–1570, där han vann en avgörande seger över den danska flottan i sjöslaget vid Bornholm den 7 juli 1565 och även den 26 juli 1566 i det tredje slaget vid Ölands norra udde.

Han fick sin tidiga utbildning som page hos hertig Filip I i Pommern och sedan som hovjunkare hos den svenske kungen Gustav Vasa. År 1550 blev han häradshövding för södra Finland och Raseborgs län. Under Stora ryska kriget utsågs han 1555 av kung Gustav Vasa till befälhavare för armén och följde på hösten samma år Jakob Bagge på dennes expedition mot Nöteborg. År 1556 blev han en av ståthållarna på Viborgs slott och året därpå kommendant i Viborgs län. Under sin tid i denna position fick han insikt om förhållandena i Estland och 1560 utsågs han till svensk sändebud i landet.

År 1561 skickades han av kung Erik XIV till Reval (nuvarande Tallinn), där han övertygade stadens invånare och adeln i Harrien och Wierland att underordna sig Sverige i juni samma år. Samma år omnämndes han som kung Eriks "rådgivare" och fick friherrlig värdighet vid kungens kröning samma år. Efter att ha etablerat det svenska välde söder om Finska viken fortsatte han att framgångsrikt arbeta för dess expansion. 1561 agerade han som rådgivare åt den nyutnämnde ståthållaren i Reval, Lars Fleming. 1562 delades militär- och civilförvaltningen i Estland och Klas Kristersson tog över den militära ledningen. Samma år erövrade han Padis och Wittenstein.

Han hade särskilt positivt inflytande på de utsatta livegna bönderna i Estland och lyckades föra deras klagomål till kungen. I ett brev till Erik XIV skrev han: ”Adeln och frälset här i landet har handlat mot sina bönder på ett orättvist och ohörsamt sätt, så att vi dagligen hör de stackars böndernas rop och klagomål över hur de behandlas av sina herrar. Även de gamla och ålderstigna blir plågade och straffade, även när de inte kan arbeta för sina herrar varje dag på deras gårdar.”

Tack vare Horns påtryckningar förbättrades situationen för allmogen i Estland. Till exempel förbjöds adeln att bestraffa bönderna genom piskning eller halshuggning, och istället utsågs oberoende domare för att skipa rättvisa.

Senare under 1562 återvände han till Sverige och började den sista och mest framgångsrika perioden i sitt liv. Under det nordiska sjuårskriget (1563–1570) hade han konstanta uppdrag både inom armén och flottan. Efter att ha deltagit i det mindre framgångsrika fälttåget mot Halmstad 1563 gjorde han tillsammans med Gustaf Olof