Knut Eriksson (1167-1196), Svealand, Sigtuna? - Penning med starkt degenererad kungabild - Härlig kvalitet - RAR - Ett blodigt trontillträde

Knut Eriksson (1167-1196), Svealand, Sigtuna? - Penning med starkt degenererad kungabild - Härlig kvalitet
Mycket vackert exemplar med en hel del bevarad blåguld skimrande präglingsglans. Kvalitet 1+/01++. Referenser: SMB 17 (Sveriges myntbok av Delzanno), LL I:A:5d. Frösell 11. 0,24 g. RAR.

Myntet är en brakteat vars motiv utgörs av en starkt degenererad kungabild. Ansiktsdragen är helt upplösta och framträder i form av abstrakta, runda upphöjningar och punkter som bildar ett rudimentärt mönster. Motivet omges av en oregelbunden pärlring längs myntets ytterkant. Silverytan uppvisar en bevarad blåguldskimrande präglingsglans.

Ett blodigt trontillträde
När Knut Eriksson trädde in på den historiska scenen skedde det med svärdet i hand. Som son till den mördade Erik den helige och Kristina Björnsdotter av Danmark hade han tvingats i exil för att överleva. År 1167 återvände han till riket och tog makten genom ett överfall på Visingsö, där den regerande kungen Karl Sverkersson dödades. Därefter följde flera år av bittra maktstrider mot Karl Sverkerssons släktingar, Kol och Burislev, vilka med danskt understöd gjorde anspråk på kronan och kontrollerade Östergötland. Först efter att dessa rivaler besegrats och dräpts omkring åren 1172–1173 kunde Knut erkännas som obestridd herre över Sverige. Hans 23 år långa regeringstid skulle komma att bli en av de mest formativa perioderna i den tidiga svenska statens historia.

Myntningens återkomst
Den lilla brakteatens abstrakta och starkt degenererade form kan vid en första anblick te sig primitiv, men dess historiska betydelse kan inte överskattas. Före Knut Erikssons trontillträde hade den inhemska svenska myntningen legat helt nere i svindlande 150 år. Att Knut satte i gång myntningen igen var en enorm administrativ bedrift och ett direkt uttryck för en centralmakt som ville befästa sin ekonomiska och politiska auktoritet. Dessa penningar, slagna i Svealand och möjligen i Sigtuna, var fundamentala för att bygga ett fungerande skatte- och handelssystem efter kontinentalt mönster. Det grova utförandet speglar en tid då myntverkstäderna bokstavligen fick bygga upp sin kompetens från grunden igen.

Diplomati och statsbyggande
Knut Erikssons långa regeringstid präglades inte bara av inre konsolidering utan också av en aktiv och framgångsrik utrikespolitik. Från hans tid härrör det allra första kända svenska handelstraktatet, vilket ingicks med hertig Henrik Lejonet av Sachsen rörande Lübeck, förmedlat genom Knuts jarl Birger Brosa. Konungen etablerade även diplomatiska förbindelser med England omkring 1185, varifrån han erhöll en rustning av kung Henrik II, samt upprätthöll goda relationer med den norske kungen Sverre Sigurdsson.

På det inrikespolitiska och kyrkliga planet var framgångarna mer blandade. De äldsta bevarade originalbreven utfärdade av en svensk kung stammar från Knut, varav flertalet rör Viby kloster vid Sigtuna. Han var också en av de första att kalla sig "Svears och Götars kung". Hans intensiva strävan att få sin far, Erik den helige, kanoniserad misslyckades dock. Påven Alexander III var djupt upprörd över att Uppsalas ärkebiskop Stefan hade tvingats fly för sitt liv i samband med Knuts våldsamma maktövertagande.

När Knut Eriksson dog en naturlig död 1195 eller 1196 och begravdes i Varnhems klosterkyrka, efterlämnade han ett rike i stark förvandling. Denna lilla penning med sin upplösta kungabild bär vittnesbörd om just detta skede – en tid av blod, maktkamp och det trevande, men slutgiltiga, återupprättandet av det svenska myntväsendet.