Knut Eriksson (1167–1196) – Penning (Brakteat), Sigtuna - Vackert exemplar med lyster - Hämnd och maktkamp
Knut Eriksson (1167–1196) – Penning (Brakteat), Sigtuna
Vackert exemplar med lyster. Kvalitet 1+/01. Silver, 0.30g, 17mm. Referenser: SMB 25 (Sveriges myntbok av Delzanno 2022), LL I:A:7c (Lars Lagerqvist 1970). Frösell -, MGL B10d (Monica Golabiewski).
Observera att detta mynt är en så kallad brakteat. Brakteater är lövtunna mynt som präglades med en enda myntstamp mot ett mjukt underlag (ofta läder eller bly). Detta skapade ett mynt där motivet framträder i relief på åtsidan, medan baksidan (frånsidan) visar exakt samma motiv men insjunken (negativ) och spegelvänd. Därför beskrivs endast åtsidans motiv nedan.
Åtsida
I centrum av myntet framträder en framvänd, krönt bröstbild (eller ett huvud) av kung Knut Eriksson. Kungen bär en tydlig, öppen krona.
Hämnd och maktkamp
Knut Eriksson var son till Erik den helige. När fadern mördades i Uppsala omkring år 1160, flydde den unge Knut undan den nya makteliten för att rädda sitt eget liv. Runt år 1167 återvände han, driven av hämndbegär och ambition, och dödade kung Karl Sverkersson på Visingsö. Det dröjde dock ytterligare flera blodiga år och segrar över andra tronpretendenter (bland dem bröderna Kol och Burislev) innan han helt hade säkrat makten över både Svealand och Götaland och kunde titulera sig kung över hela Sverige.
Statens grundläggare och de första diplomen
Knut Erikssons närmare trettioåriga regeringstid utgör en avgörande fas i formandet av den svenska staten. Han var en av de första svenska monarker som systematiskt använde sig av den skriftliga förvaltningen för att befästa sin makt, och han är den äldsta svenska kung från vilken vi har bevarade originalbrev (bland annat rörande Viby och Julita kloster).
Tillsammans med sin dynamiske och mäktige jarl, Birger Brosa, slöt han det första kända svenska handelsavtalet med hertig Henrik Lejonet av Sachsen. Denna traktat stimulerade ett inflöde av tyska köpmän och myntmästare, vilket fick avgörande betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling och framväxten av ett egentligt stadsväsende.
En ny myntningsepok
Det är just dessa nordeuropeiska handelskontakter som är förklaringen till detta mynt. Den svenska myntningen hade legat nästan helt nere under närmare ett sekel. Först under Knut Erikssons och Birger Brosas ledning, möjligen påhejat av en begynnande bergshantering, återupptogs den inhemska myntpräglingen – framför allt i Sigtuna och Lödöse.
Mynten som producerades var så kallade brakteater (som detta exemplar), präglade av invandrade eller utlandsutbildade tyska myntmästare. Dessa tunna silvermynt var lätta att framställa men spröda och sköra. Att finna ett så välbevarat exemplar med lystern i behåll är därför en numismatisk sällsynthet. Det utgör ett handfast och bokstavligt bevis på hur Sverige, under Knut Erikssons långa och relativt stabila styre, knöts allt hårdare till den europeiska ekonomin och statskonsten. Efter decennier av inbördeskrig och blodsutgjutelse blev Knut den förste svenske kungen på över femtio år som fick dö en naturlig död år 1196.
Vackert exemplar med lyster. Kvalitet 1+/01. Silver, 0.30g, 17mm. Referenser: SMB 25 (Sveriges myntbok av Delzanno 2022), LL I:A:7c (Lars Lagerqvist 1970). Frösell -, MGL B10d (Monica Golabiewski).
Observera att detta mynt är en så kallad brakteat. Brakteater är lövtunna mynt som präglades med en enda myntstamp mot ett mjukt underlag (ofta läder eller bly). Detta skapade ett mynt där motivet framträder i relief på åtsidan, medan baksidan (frånsidan) visar exakt samma motiv men insjunken (negativ) och spegelvänd. Därför beskrivs endast åtsidans motiv nedan.
Åtsida
I centrum av myntet framträder en framvänd, krönt bröstbild (eller ett huvud) av kung Knut Eriksson. Kungen bär en tydlig, öppen krona.
Hämnd och maktkamp
Knut Eriksson var son till Erik den helige. När fadern mördades i Uppsala omkring år 1160, flydde den unge Knut undan den nya makteliten för att rädda sitt eget liv. Runt år 1167 återvände han, driven av hämndbegär och ambition, och dödade kung Karl Sverkersson på Visingsö. Det dröjde dock ytterligare flera blodiga år och segrar över andra tronpretendenter (bland dem bröderna Kol och Burislev) innan han helt hade säkrat makten över både Svealand och Götaland och kunde titulera sig kung över hela Sverige.
Statens grundläggare och de första diplomen
Knut Erikssons närmare trettioåriga regeringstid utgör en avgörande fas i formandet av den svenska staten. Han var en av de första svenska monarker som systematiskt använde sig av den skriftliga förvaltningen för att befästa sin makt, och han är den äldsta svenska kung från vilken vi har bevarade originalbrev (bland annat rörande Viby och Julita kloster).
Tillsammans med sin dynamiske och mäktige jarl, Birger Brosa, slöt han det första kända svenska handelsavtalet med hertig Henrik Lejonet av Sachsen. Denna traktat stimulerade ett inflöde av tyska köpmän och myntmästare, vilket fick avgörande betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling och framväxten av ett egentligt stadsväsende.
En ny myntningsepok
Det är just dessa nordeuropeiska handelskontakter som är förklaringen till detta mynt. Den svenska myntningen hade legat nästan helt nere under närmare ett sekel. Först under Knut Erikssons och Birger Brosas ledning, möjligen påhejat av en begynnande bergshantering, återupptogs den inhemska myntpräglingen – framför allt i Sigtuna och Lödöse.
Mynten som producerades var så kallade brakteater (som detta exemplar), präglade av invandrade eller utlandsutbildade tyska myntmästare. Dessa tunna silvermynt var lätta att framställa men spröda och sköra. Att finna ett så välbevarat exemplar med lystern i behåll är därför en numismatisk sällsynthet. Det utgör ett handfast och bokstavligt bevis på hur Sverige, under Knut Erikssons långa och relativt stabila styre, knöts allt hårdare till den europeiska ekonomin och statskonsten. Efter decennier av inbördeskrig och blodsutgjutelse blev Knut den förste svenske kungen på över femtio år som fick dö en naturlig död år 1196.