Königsmarck (1605-1663) - Plundringens mästare och en av Sveriges rikaste män

Hans Kristofer von Königsmarck (1605-1663)
En historiskt signifikant krigsmedalj avbildande en av Sverigeste rikaste män. Vacker och välpräglad, med endast lätt kabinettssltage på de högsta punkterna. Brons, 17.74g, 32mm. Hyckert I:41:5, kvalitet 01. Graverad av Carl Enhörning, utgiven av Svenska Akademien 1807. Präglad på kungliga myntverket. 

Åtsida
Königsmarks vänstervända, manteldraperade harneskprydda bröstbild, under bilden gravörens initialer: "C.E.". I omskriften: "IOH CHRISTOPH KÖNIGSMARCK COMES SENAT R ET MARESCH. ".

Frånsida
Två upprättade troféer bestående av rustningar, fanor, svärd, hjälmar och annat, dekorerade med lager och var och en har en oval sköld. Skölden på trofén till höger har Bremens vapen, medan den andra har Prags vapen. På marken finns en kanon mellan två högar av kulor. I Omskriften: "DIVERSO EX HOSTE." och i avskärningen står det på tre rader: "DUC BREM ET VERD IN PROV REDACTI PRAGA CAPTA". Hela den latinska texten kan översättas ungefär som: "Från olika fiender / Hertigdömet Bremen och Verden reducerade till provinser. Prag erövrat."

Hans Kristofer von Königsmarck föddes den 12 december 1605 i Kötzlin i Prignitz och avled den 20 februari 1663 i Stockholm. Han var greve av Tjust och en tysk-svensk militär samt generalmajor år 1640. Han fungerade som guvernör över Bremen-Verden år 1645 och blev fältmarskalklöjtnant år 1648. År 1651 blev han riksråd och år 1655 befordrades han till fältmarskalk. Han adlades till svensk greve år 1651, vilket ledde till att släkten von Königsmarck introducerades på Riddarhuset år 1652.

Han var gift med hovdamen Barbara Maria Agata von Leesten (1608–1671), hertiginnan av Wolffenbuttel, och de hade barnen Conrad Christoph von Königsmarck, Beata Elisabet von Königsmarck och Otto Wilhelm von Königsmarck.

Königsmarck föddes på sitt fädernegods Kötzlin i Mark Brandenburg, som son till ryttmästaren Conrad Königsmarck och hans hustru Beatrix Elisabeth von Blumenthal. Redan som barn tjänade han som småsven hos hertig Fredrik Ulrik av Braunschweig-Lüneburg. Han tog sedan tjänst i den kejserliga österrikiska armén i Italien som ryttmästare, men lämnade sin tjänst år 1629. När Gustav II Adolf landsteg i Tyskland år 1630 ställde han sig på svensk sida. Under Lennart Torstenson och Carl Gustaf Wrangel förde Königsmarck ofta befälet över en självständigt opererande flygande kår. Königsmarck hade också en utomordentlig förmåga att med plundrade resurser värva nya regementen på tysk mark, och många av hans strövtåg hade just uppgiften att på det sättet skaffa huvudarmén förstärkningar. Bland befolkningen i områdena som plundrades blev dock Königsmarck illa beryktad, särskilt som han ofta passade på att plundra ett och annat även för egen räkning. Han förde befäl över den västra svenska sidohären med Westfalen som huvudsakligt operationsområde år 1639.

För Lennart Torstenson var han en ovärderlig medhjälpare, som bland annat spelade en viktig roll i segern i Slaget vid Jüterbog och erövrandet av ärkebiskopsdömet Bremen. Han utsågs till Bremens guvernör, en post han sedan innehade fram till sin död. Königsmarck bidrog även till att tvinga Johan Georg I av Sachsen att sluta vapenstillestånd.

Samarbetet mellan Königsmarck och Carl Gustaf Wrangel var däremot betydligt sämre. Königsmarck underordnade sig ogärna den betydligt yngre Wrangel, och efter dennes övertagande av befälet opererade Königsmarck nästan hela tiden självständigt. Hans kanske mest berömda bedrift är stormningen av Lilla sidan i Prag år 1648, där han även förvärvade ett ofantligt byte. I Karl X Gustavs polska krig deltog Königsmarck aldrig, då han led skeppsbrott på vägen dit utanför Danzig. De rika byten han samlat på sig från trettioåriga kriget och drottning Kristinas frikostighet gjorde Königsmarck till en av Sveriges rikaste män, med furstliga gods både i Sverige och i sitt guvernement Bremen.

Han avled år 1663 i blodförgiftning efter en liktornsoperation.