Konung Gustaf II Adolfs riddarhusordning återställes vid riksdagen 1778

Gustav III – Gustav II Adolfs riddarhusordning återställs vid riksdagen 1778 – Extremt sällsynt, RRR
En stor och uttrycksfull medalj av Gustaf Ljungberger, utgiven med anledning av att Gustav III återinförde Gustav II Adolfs riddarhusordning vid riksdagen 1778. Det motställda dubbelporträttet förenar de båda kungarna över ett avstånd av drygt 150 år och framställer Gustav III som förnyaren av en äldre, vördnadsvärd samhällsordning. Ett ocirkulerat praktexemplar, som taget direkt ur stampen, med fullt bevarad och underbart skimrande präglingsglans. Den bronsfärgade ytan framhäver porträttens kraftiga relief och frånsidans fint modellerade lagerblad. Bronserat tenn. Vikt 49,01 g. Diameter 61,54 mm. Kvalitet 01/0. Extremt sällsynt, RRR. Graverad av Gustaf Ljungberger.

Referenser:
SKM 71d – Sveriges kungliga medaljer av Roberto Delzanno (2024).
Hildebrand 45  (1874/1875).

I min tidigare inventering av en tjugoårsperiod i CoinArchives Pro noterades endast en försäljning av medaljtypen: ett bronsexemplar ur friherre Bondes samling på Ericsbergs slott, sålt av Ulf Nordlind 2010, objektnummer 442. Medaljen saknades i Sune Eberhard Cronas samling, såld av Felix Schlessinger i Amsterdam 1937, och i de delar av Sven Svenssons samling som såldes genom Hirsch Mynthandel 1966 och 1970. Detta exemplar i bronserat tenn är därmed det andra jag har noterat på den privata samlarmarknaden i denna inventering. I Kungliga Myntkabinettet finns ett exemplar i guld och ett i silver.

Åtsida
Gustav II Adolfs och Gustav III motvända huvuden med nakna halsavskärningar. Till vänster ses Gustav II Adolf vänd åt höger, med kort, vågigt hår, uppåtböjd mustasch och spetsigt hakskägg. Till höger möter Gustav III hans blick, vänd åt vänster, med lockar över örat och långt hår sammanbundet med ett band i nacken. De båda porträtten är balanserade kring medaljens mittaxel. Avsaknaden av dräkt, kronor och ordensdekorationer ger framställningen ett klassiskt uttryck och låter kungarnas ansikten bära hela jämförelsen. Det är deras roller som lagstiftare och styresmän som förenas. Omskriften lyder PATER EST ET RECTOR UTERQVE (Var och en av dem är både fader och styresman). Vid nedre kanten står A·MDCXXVI·ET MDCCLXXVIII· (Åren 1626 och 1778). Årtalen anger den ursprungliga riddarhusordningens tillkomst och dess återställande. Under Gustav III halsavskärning återfinns gravörens initialer G·L·. Släta, koncentriska kantlinjer inramar motivet.

Frånsida
En lagerkrans av två böjda kvistar omsluter en latinsk tillägnan på sju rader. De långsmala, spetsiga bladen är omsorgsfullt modellerade och omväxlar med små bär. Kvistarna möts upptill och är nedtill sammanbundna med ett band, vars öglor och ändar bildar en dekorativ avslutning. 

Inskriften lyder GUSTAVO III· / OPTIMO REGI / ORDO EQVESTER / OB REDDITUM SIBI / PRISTINA CUM FORMA / PRISTINUM DECUS / A·MDCCLXXVIII· (Ridderskapet och adeln åt Gustav III, den bäste konungen, för att han tillsammans med dess forna ordning återgivit det dess forna anseende, år 1778).

ORDO EQVESTER betecknar här det svenska adelsståndet som kollektiv. OPTIMO REGI, ”åt den bäste konungen”, är en starkt lovprisande formulering. Orden PRISTINA CUM FORMA PRISTINUM DECUS binder samman den återställda organisationen med återvunnen värdighet: den gamla formen framställs som förutsättningen för ståndets gamla glans.

Ovidius, lagerkransen och bilden av den gode härskaren
Åtsidans devis är hämtad ur Ovidius Metamorfoser, bok XV, vers 860. I originalets avslutande hyllning till Augustus jämförs Jupiter, som råder över himlen, med Augustus, som härskar över jorden. Båda betecknas som fader och styresman. På medaljen överförs orden till Gustav II Adolf och Gustav III. Denna litterära anknytning ger dubbelporträttet ett innehåll utöver den historiska jämförelsen. Kungarna framställs som faderliga beskyddare och ordningens upprätthållare. Gustav III placeras därmed i en tradition av ansvarsfullt och legitimt härskarskap. Lagerkransen förstärker hyllningen genom sina klassiska associationer till ära, seger och förtjänst. Här gäller äran ett politiskt och institutionellt verk. Kombinationen av antikt porträttspråk, Ovidiuscitat och lagerkrans gör medaljen till en genomarbetad framställning av kunglig auktoritet.

1626 och 1778 – återställd tradition och förändrad makt
Den första riddarhusordningen utfärdades av Gustav II Adolf den 6 juni 1626 och utarbetades av rikskanslern Axel Oxenstierna. Den gav adeln en reglerad organisation och delade ståndet i tre klasser: herreklassen med grevar och friherrar, riddarklassen med äldre riddar- och riksrådsätter samt svenneklassen med övriga adelsätter.

Klassindelningen hade politisk betydelse. Klasserna överlade och röstade inom sig, varefter varje klass hade en röst. De två första kunde därför tillsammans väga tyngre än den tredje, även när denna omfattade betydligt fler representanter. Under frihetstiden ersattes denna ordning av omröstning utan samma klassvisa sammanräkning, vilket ökade den talrika lågadelns inflytande.

Vid riksdagen 1778 återinförde Gustav III den äldre organisationen. Riddarklassen förstärktes samtidigt genom att äldre adelsätter och kommendörsätter fördes dit. Förändringen var alltså en anpassad återupplivning av 1626 års system.

Riksdagen öppnades den 30 oktober 1778 och var den första efter Gustav III statsvälvning 1772. Genom att återställa klassindelningen förändrade kungen även förutsättningarna för adelns interna maktfördelning. Riddarhusets egen historik beskriver reformen som ett sätt för honom att öka sitt inflytande över ståndet genom dess högre klasser.

Medaljen uttrycker den officiella hyllningen till detta beslut. Den talar om återvunnen värdighet och framställer Gustav III som den äldre ordningens välvillige återställare. Samtidigt visar den historiska bakgrunden att reformen handlade om konkret politisk makt.

De motställda kungaporträtten gör detta budskap omedelbart synligt: Gustav II Adolf grundlägger, Gustav III återställer. Medaljen bevarar därmed både en historisk händelse och den bild av händelsen som dess upphovsmän ville lämna åt eftervärlden.

x