Konung Gustav V:s jubileumsminnestecken med anledning av 70-årsdagen (1928) - Den okrönte landsfadern mellan två världskrig
Konung Gustav V:s jubileumsminnestecken med anledning av 70-årsdagen (1928)
Förgyllt silver med emaljerat centrum. Vikt med band: 22.14 g. Mått: ca 30x53 mm. Kvalitet 01. Formgiven av arkitekten Ivar Tengbom.
Minnestecknet instiftades med anledning av kung Gustaf V:s 70-årsdag den 16 juni 1928 och bärs i Serafimerordens ljusblå band.
Åtsida
Minnestecknet utgörs av en stående oval medaljong i förgyllt silver, ståtligt krönt av en detaljrikt utformad och helt sluten kunglig krona. I medaljongens centrum vilar konung Gustaf V:s eleganta spegelmonogram i guld (ett dubbelt G och V sammanflätat) mot en slät bakgrund av ljusblå emalj. Detta centrala parti inramas av en bred, vitemaljerad rand bärande den förgyllda inskriptionen "1858 ✱ 16 · JUNI ✱ 1928". Utanför den vita randen löper en smal list i ljusblå emalj, och hela den ovala kompositionen innesluts ytterst av en bred, räfflad och förgylld kant. Upptill, fäst i kronans äpple, sitter den ring i vilken Serafimerordens ljusblå sidenband är trätt.
Den okrönte landsfadern mellan två världskrig
När kung Gustav V firade sin 70-årsdag den 16 juni 1928 stod han på en höjdpunkt av stabilitet. Bakom sig hade han ett politiskt stormigt makttillträde och ett brinnande världskrig; framför sig väntade en mörkande horisont i Europa och ytterligare ett globalt krig. För att uppmärksamma hans bemärkelsedag instiftades detta vackra jubileumsminnestecken, formgivet av den framstående arkitekten Ivar Tengbom. Medaljens skönhet speglar den vördnad med vilken kungen vid denna tid började betraktas. Men vägen till att bli "folkhemmets kung" hade varit allt annat än spikrak.
Tronföljd och en ny tid
Oskar Gustav Adolf föddes på Drottningholms slott 1858, in i en svensk guldålder där kungamakten ännu hade ett tungt, reellt inflytande över politiken. Som äldste son till Oskar II och drottning Sofia uppfostrades han strikt för sin framtida roll. Hans ungdomstid fylldes av studier vid Uppsala universitet och en grundlig militär utbildning, varvat med långa, nätverksskapande utlandsresor. Under en av dessa resor mötte han Victoria av Baden. De förmäldes 1881 i ett äktenskap som med åren kom att bli kyligt, men som politiskt knöt Sverige starkare till det tyska kejsardömet. Tidigt visade Gustav prov på en modernare framtoning än sin far. Han var en avgörande och handlingskraftig förhandlare vid unionsupplösningen med Norge 1905, och när han besteg tronen 1907 bröt han omedelbart med en månghundraårig tradition: han blev den förste svenske monarken som avstod från att låta kröna sig.
Borggårdskris och världskrig
Att Gustav V avstått från kronan på sitt huvud betydde dock inte att han tänkte avstå från makten. Han kom att bli den siste svenske monarken som öppet stridade mot parlamentarismen. Konflikten med Karl Staaffs liberala regering kulminerade under försvarsstriden 1914. Genom det berömda borggårdstalet, där kungen i skarpa ordalag motsatte sig regeringens nedrustningspolitik, framtvingades en regeringskris.
Endast månader senare utbröt första världskriget, och inrikespolitiken fick stryka på foten för nationell samling. Tillsammans med drottningen hade kungen tyska sympatier, och många befarade att Sverige skulle dras in i kriget. Gustav V spelade dock en avgörande roll för att manifestera svensk och nordisk neutralitet. Genom Trekungamötet i Malmö 1914 – där han samlade regenterna från Danmark och Norge – lades grunden för en gemensam linje som höll Skandinavien utanför det direkta krigsutbrottet. Efter krigsslutet 1918 och införandet av allmän rösträtt, fann sig konungen slutligen i parlamentarismens spelregler. Monarkins politiska makt urholkades, men paradoxalt nog inleddes nu en period där kungens personliga popularitet växte enormt.
Mr. G och Folkhemmet
Under mellankrigstiden utvecklades en oväntad och hjärtlig relation mellan kungen och den framväxande socialdemokratins ledare, särskilt Per Albin Hansson. Trots att Hansson i grunden var republikan fann de två en ömsesidig respekt och spelade flitigt bridge tillsammans. Hansson kallade honom "den folkkäre", och Gustav V cementerades som en trygg landsfader. Vid sidan av plikterna var kungen en hängiven samlare av konsthantverk och en passionerad jägare. Mest berömd blev han dock världen över som tennisspelare under pseudonymen "Mr. G". Han hade introducerat sporten i Sverige på 1880-talet och fortsatte tävla på elitnivå på Rivieran och i Särö långt in i ålderdomen. Hans betydelse för sporten var så monumental att han som ende kunglighet någonsin valdes in i International Tennis Hall of Fame.
Andra världskrigets diplomati
När andra världskriget bröt ut 1939 ställdes Sveriges neutralitet på sin spets. Den yttre utrikespolitiken sköttes nu av Per Albin Hanssons samlingsregering, men kung Gustaf förblev en högst aktiv aktör bakom kulisserna. Hans primära mål var obönhörligt: Sverige skulle hållas utanför kriget till varje pris. Under den så kallade Midsommarkrisen 1941, gällande Tysklands krav på att transittera Division Engelbrecht genom Sverige, drev kungen hårt på för att acceptera kravet för att undvika en invasion, och lär enligt vissa (omtvistade) källor ha hotat med abdikation om regeringen sade nej.
Kungens diplomati under kriget var ett komplext nätverk av privat övertygelse och politisk pragmatism. Hans avsky för kommunismen fick honom att skriva omstridda gratulationsbrev till Hitler efter Tysklands inledande framgångar på östfronten. Samtidigt nyttjade han obehindrat sin internationella dignitet för humanitära syften. Redan 1933 hade han varnat Hitler för judeförföljelserna, och 1944 skickade han en direkt och stark vädjan till Ungerns statschef för att stoppa deportationerna av de ungerska judarna.
Ett testamente i guld och emalj
När Gustaf V avled 1950, 92 år gammal, lämnade han ett land i sorg. Som den äldste och näst längst regerande monarken i Sveriges historia utgjorde han en levande brygga från ett svunnet patriarkalt 1800-tal till en modern demokratisk välfärdsstat. Detta jubileumsminnestecken i sitt serafimerblå band från 1928 är därmed inte bara en födelsedagsgåva till en åldrande monark; det är en glänsande påminnelse om en regent som trots ofattbara storpolitiska stormar lyckades navigera sitt rike och bevara folkets kärlek.
Förgyllt silver med emaljerat centrum. Vikt med band: 22.14 g. Mått: ca 30x53 mm. Kvalitet 01. Formgiven av arkitekten Ivar Tengbom.
Minnestecknet instiftades med anledning av kung Gustaf V:s 70-årsdag den 16 juni 1928 och bärs i Serafimerordens ljusblå band.
Åtsida
Minnestecknet utgörs av en stående oval medaljong i förgyllt silver, ståtligt krönt av en detaljrikt utformad och helt sluten kunglig krona. I medaljongens centrum vilar konung Gustaf V:s eleganta spegelmonogram i guld (ett dubbelt G och V sammanflätat) mot en slät bakgrund av ljusblå emalj. Detta centrala parti inramas av en bred, vitemaljerad rand bärande den förgyllda inskriptionen "1858 ✱ 16 · JUNI ✱ 1928". Utanför den vita randen löper en smal list i ljusblå emalj, och hela den ovala kompositionen innesluts ytterst av en bred, räfflad och förgylld kant. Upptill, fäst i kronans äpple, sitter den ring i vilken Serafimerordens ljusblå sidenband är trätt.
Den okrönte landsfadern mellan två världskrig
När kung Gustav V firade sin 70-årsdag den 16 juni 1928 stod han på en höjdpunkt av stabilitet. Bakom sig hade han ett politiskt stormigt makttillträde och ett brinnande världskrig; framför sig väntade en mörkande horisont i Europa och ytterligare ett globalt krig. För att uppmärksamma hans bemärkelsedag instiftades detta vackra jubileumsminnestecken, formgivet av den framstående arkitekten Ivar Tengbom. Medaljens skönhet speglar den vördnad med vilken kungen vid denna tid började betraktas. Men vägen till att bli "folkhemmets kung" hade varit allt annat än spikrak.
Tronföljd och en ny tid
Oskar Gustav Adolf föddes på Drottningholms slott 1858, in i en svensk guldålder där kungamakten ännu hade ett tungt, reellt inflytande över politiken. Som äldste son till Oskar II och drottning Sofia uppfostrades han strikt för sin framtida roll. Hans ungdomstid fylldes av studier vid Uppsala universitet och en grundlig militär utbildning, varvat med långa, nätverksskapande utlandsresor. Under en av dessa resor mötte han Victoria av Baden. De förmäldes 1881 i ett äktenskap som med åren kom att bli kyligt, men som politiskt knöt Sverige starkare till det tyska kejsardömet. Tidigt visade Gustav prov på en modernare framtoning än sin far. Han var en avgörande och handlingskraftig förhandlare vid unionsupplösningen med Norge 1905, och när han besteg tronen 1907 bröt han omedelbart med en månghundraårig tradition: han blev den förste svenske monarken som avstod från att låta kröna sig.
Borggårdskris och världskrig
Att Gustav V avstått från kronan på sitt huvud betydde dock inte att han tänkte avstå från makten. Han kom att bli den siste svenske monarken som öppet stridade mot parlamentarismen. Konflikten med Karl Staaffs liberala regering kulminerade under försvarsstriden 1914. Genom det berömda borggårdstalet, där kungen i skarpa ordalag motsatte sig regeringens nedrustningspolitik, framtvingades en regeringskris.
Endast månader senare utbröt första världskriget, och inrikespolitiken fick stryka på foten för nationell samling. Tillsammans med drottningen hade kungen tyska sympatier, och många befarade att Sverige skulle dras in i kriget. Gustav V spelade dock en avgörande roll för att manifestera svensk och nordisk neutralitet. Genom Trekungamötet i Malmö 1914 – där han samlade regenterna från Danmark och Norge – lades grunden för en gemensam linje som höll Skandinavien utanför det direkta krigsutbrottet. Efter krigsslutet 1918 och införandet av allmän rösträtt, fann sig konungen slutligen i parlamentarismens spelregler. Monarkins politiska makt urholkades, men paradoxalt nog inleddes nu en period där kungens personliga popularitet växte enormt.
Mr. G och Folkhemmet
Under mellankrigstiden utvecklades en oväntad och hjärtlig relation mellan kungen och den framväxande socialdemokratins ledare, särskilt Per Albin Hansson. Trots att Hansson i grunden var republikan fann de två en ömsesidig respekt och spelade flitigt bridge tillsammans. Hansson kallade honom "den folkkäre", och Gustav V cementerades som en trygg landsfader. Vid sidan av plikterna var kungen en hängiven samlare av konsthantverk och en passionerad jägare. Mest berömd blev han dock världen över som tennisspelare under pseudonymen "Mr. G". Han hade introducerat sporten i Sverige på 1880-talet och fortsatte tävla på elitnivå på Rivieran och i Särö långt in i ålderdomen. Hans betydelse för sporten var så monumental att han som ende kunglighet någonsin valdes in i International Tennis Hall of Fame.
Andra världskrigets diplomati
När andra världskriget bröt ut 1939 ställdes Sveriges neutralitet på sin spets. Den yttre utrikespolitiken sköttes nu av Per Albin Hanssons samlingsregering, men kung Gustaf förblev en högst aktiv aktör bakom kulisserna. Hans primära mål var obönhörligt: Sverige skulle hållas utanför kriget till varje pris. Under den så kallade Midsommarkrisen 1941, gällande Tysklands krav på att transittera Division Engelbrecht genom Sverige, drev kungen hårt på för att acceptera kravet för att undvika en invasion, och lär enligt vissa (omtvistade) källor ha hotat med abdikation om regeringen sade nej.
Kungens diplomati under kriget var ett komplext nätverk av privat övertygelse och politisk pragmatism. Hans avsky för kommunismen fick honom att skriva omstridda gratulationsbrev till Hitler efter Tysklands inledande framgångar på östfronten. Samtidigt nyttjade han obehindrat sin internationella dignitet för humanitära syften. Redan 1933 hade han varnat Hitler för judeförföljelserna, och 1944 skickade han en direkt och stark vädjan till Ungerns statschef för att stoppa deportationerna av de ungerska judarna.
Ett testamente i guld och emalj
När Gustaf V avled 1950, 92 år gammal, lämnade han ett land i sorg. Som den äldste och näst längst regerande monarken i Sveriges historia utgjorde han en levande brygga från ett svunnet patriarkalt 1800-tal till en modern demokratisk välfärdsstat. Detta jubileumsminnestecken i sitt serafimerblå band från 1928 är därmed inte bara en födelsedagsgåva till en åldrande monark; det är en glänsande påminnelse om en regent som trots ofattbara storpolitiska stormar lyckades navigera sitt rike och bevara folkets kärlek.