Konungaparet och kronprins Gustavs besök i Falu koppargruva den 21 juni 1755 av Carl Johan Wikman - Tidigare okänd och opublicerad - Extremt sällsynt - RRR

Konungaparet och kronprins Gustavs besök i Falu koppargruva den 21 juni 1755 av Carl Johan Wikman
En historiskt intressant medalj, präglad i bronserat tenn. Präglad med spruckna stampar, vilket manifesterar sig som åsar på åtsida och frånsida. Ett vackert, tekniskt ocirkulerat exemplar med endast mindre, obetydliga märken av hantering. Tennmedaljerna bronserades regelmässigt för att skydda dem mot den så kallade tennpesten. Bronseringen är således utförd efter präglingen. Kvalitet: god 01. Medaljen ges ett nytt tilläggsnummer, SKM 39e, då den inte tidigare noterats i denna metall och heller inte fångats upp i min omfattande inventering, som sträcker sig tillbaka till slutet av 1800-talets auktionsförsäljningar. Hildebrand HK 26a. Diameter: 62 mm. Vikt: 84,54 g. Medaljen är därmed extremt sällsynt och kan betecknas med RRR, vilket innebär att det sannolikt finns färre än fem exemplar i privat ägo – vilket troligen kan betraktas som en underdrift.

Åtsida
Konungaparets högervända bröstbilder, nedre delan av konungens harnesk är slätt, under bilderna gravörens namn: "C•I•WIKMAN•". I omskriften: "ADOLPH•FRID•ET LUD•ULR•D•G•REX ET REG•SVEC• / C•I•WIKMAN•"

Frånsida
En genomskärning av Falu koppargruva, med schakt, gångar, trappor, stegar och arbetare, samt en lång överbyggnad för vattenledning, vindspel m.m. En kunglig krona på bergväggen utmärker stället där kronprinsen stannade, och två kronor längre ned stället där kungen och drottningen vände om. Äverst den latinska texten: "COMINUS LUSTRANT SUPERI• (De himmelska (gudarna) betraktar på nära håll). Mitt på medaljen bokstäver och förkortningar: "K / AD•FRED• S / D / LOV•ULR• / GR• / KRÖNINGS-ORT" och längst ned Bergslagens märke, ett bärg med symbolen för koppar och korslagda dalpilar och vid bergets sidor texten: "MAGNUM CUPRIM• D•XXI•IUN• MDCCLV•" som är latinet för Stora kopparberg den 21 juni 1755, dvs datumet för besöket.


Kungaparets nedstigning i Falu koppargruva – den 21 juni 1755

Den 21 juni 1755 inträffade en av de mest uppmärksammade kungliga händelserna under frihetstiden. Kung Adolf Fredrik, drottning Lovisa Ulrika och kronprins Gustav besökte då Falu koppargruva, rikets ekonomiska hjärta och en symbol för Sveriges industriella och tekniska framsteg. För att föreviga händelsen lät man prägla en utförlig minnesmedalj. Händelsen väckte beundran och stolthet i hela riket – inte bara för sitt ceremoniella värde, utan för den kraftfulla symbolik den bar: att rikets högsta företrädare bokstavligen steg ned i det berg som hade byggt Sveriges välstånd.

Sveriges metalliska hjärta

Vid mitten av 1700-talet var Falu koppargruva fortfarande en av Europas mest betydande industriella anläggningar. Sedan medeltiden hade den försörjt både kungamakt och krigsmakt med koppar, och vid mitten av 1600-talet stod den för uppskattningsvis två tredjedelar av världens kopparproduktion. Trots att brytningen minskade under 1700-talet var gruvan fortfarande en symbol för rikets styrka, bergsbrukets kunnande och Sveriges internationella renommé.

För kungaparet, som under frihetstidens maktbalans hade begränsade politiska befogenheter, erbjöd besöket en möjlighet att påminna om monarkins roll som fosterlandets samlande kraft. Den kungliga närvaron i Falun blev därför en manifestation av kungamaktens symboliska auktoritet i en tid då riksdagen dominerade politiken.

Ett ovanligt och riskfyllt besök
Att ett kungapar skulle bege sig ned i en gruva var vid denna tid något exceptionellt och riskabelt. Falu koppargruva var ett vidsträckt, mörkt och farligt nätverk av gångar och schakt – en plats där explosioner, ras och giftiga gaser inte var ovanliga. Ändå valde Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika att genomföra besöket, följda av den unge kronprinsen Gustav, endast nio år gammal.

De kungliga kläddes i gruvdräkt och fördes ned i Stora Stöten, den enorma kratern som bildats genom sekler av gruvdrift. Under ledning av gruvans bergsmästare vandrade de längs branta stegar och trånga gångar, ned mot djup där endast arbetare annars satte sin fot. Enligt samtida vittnesmål markerades platserna för deras nedstigning senare med kronor uthuggna i berget – en händelse som på den samtida minnesmedaljen gavs namnet KRONINGS-ORT: (Kröningsorten).

För kronprins Gustav stannade färden tidigare, medan kungaparet fortsatte längre ned i schakten. Att drottningen, känd för sitt intellekt och sin nyfikenhet, följde kungen hela vägen blev en del av händelsens mytbildning.

Symbolik och samtidens tolkning
Besöket tolkades i samtiden som ett möte mellan statsmakten och arbetets värld, mellan monarkins glans och folkets slit. Det var en gest som förenade högt och lågt – och som visade att även de högsta i landet erkände värdet av det hårda arbete som pågick djupt under jord.

I upplysningens anda var händelsen också ett uttryck för vetenskaplig och teknisk nyfikenhet. Lovisa Ulrika, syster till Fredrik den store av Preussen och beskyddare av konst och vetenskap, såg gruvan som en plats där människans förnuft och naturens krafter möttes. För henne var nedstigningen lika mycket ett symboliskt experiment som en gest av kunglig närvaro. Samtidens observatörer drog gärna moraliska paralleller mellan gruvans djup och statens inre liv – att även där krävdes ordning, kunskap och ljus.

Falun i rikets blickfång
För staden Falun och dess invånare var kungaparets besök ett sällsynt ögonblick av nationell uppmärksamhet. Gruvstaden, ofta inhöljd i rök och kopparångor, fick för en dag glänsa som rikets stolthet. Processionen, mottagandet och festligheterna som följde markerade hur djupt koppargruvan var förankrad i Sveriges självbild.

Besöket stärkte också banden mellan kronan och Bergslagen, den region som länge varit statens ekonomiska ryggrad. Genom att visa personlig närvaro i ett industriellt centrum underströk kungaparet den roll gruvnäringen spelade för rikets välstånd – långt innan industrialiseringen hade slagit igenom på bred front.