Gustav III:s besök hos Ryska Kejsarinnan Katarina II och deras första möte på lustslottet Czarskoieselo den 16 juni 1777 av Carl Gustaf Fehrman - Extremt sällsynt - RRR

Gustav III:s besök hos Ryska Kejsarinnan Katarina II och deras första möte på lustslottet Czarskoieselo den 16 juni 1777
En extremt sällsynt tennmedalj som jag i ögonblicket endast har kännedom om det här utbjudna exemplaret i privat ägo, ett exemplar ingick i Oldenburgs samling (nu i Göteborgs statsmuseums samling). Ett vackert exemplar med finn bottenlyster, endast mindre märken av hantering. 56 mm, 56.30 g, Hildebrand 40, kvalitet 1+/01-01, graverad av Carl Gustaf Fehrman. Ex. samling Fehrman. Extremt sällsynt, RRR.

Åtsida
Konungens högervända bild, nedanför gravörens namn: "C•G•FEHRMAN•". I omskriften: "GUSTAVUS III D•G•REX SVECIAE•"

Frånsida
Gustav och Katarina II står iklädda antika dräkter, med respektive lands sköld vid sidan, räckande varandra händerna. I avskärningen namnet på platsen och tidpunkten för mötet: "CZARSKOIESELO/ XVI.IUN• / MDCCLXXVII•". I omskriften: "CONCORDIA VICINORUM•" som översätts till: "Enigheten bland grannarna"

Katarina var kusin till Gustav III. Hon såg Sveriges frihetstida författning som en garanti för ryskt inflytande och ville därför att den skulle bevaras. Hon kunde dock inte agera mot Gustav III:s statskupp 1772 eftersom hon då var engagerad i kriget mot turkarna.

 Konungen reste, under antaget namn av Greve av Gotland, den 7 juni från Stockholm sjövägen och anlände till Petersburg den 16 juni. Samma dag besökte han Kejsarinnan på hennes lustslott. Artigheter, vänskapsbetygelser och dyrbara presenter utväxlades. Fester och nöjen fyllde dagarna fram till den 14 juli, då Konungen återvände. Den 29 juli återkom han till Stockholm. Kanslipresidenten Ulrik Scheffer lyckades under detta besök vinna både kejsarinnans och Nikita Panins förtroende. Katarina verkar emellertid inte ha fått en högre uppfattning om sin kusin, eftersom hon året därpå skrev en opera där hon gjorde narr av honom.

De båda kusinerna var ungefär lika machiavelliska. Precis som sina företrädare på tronen ville Gustav III vinna krigisk ryktbarhet och trodde att detta bäst kunde uppnås genom krig mot Ryssland. Regeringsformen förbjöd dock anfallskrig, så finska soldater klädda som ryska kosacker anföll svensk trupp 1788.