Kristian Claëson (1827-1859) filosof - utgiven av Svenska akademien 1993, konstnär Rune Rydelius

Kristian Claëson (1827-1859) filosof - utgiven av Svenska akademien 1993, konstnär Rune Rydelius
Medaljenutmärker sig genom sin djupt expressiva och skulpturala karaktär. Till skillnad från traditionella, blankpolerade medaljer har denna pjäs en rå, nästan ärrad yta som för tankarna till oslipat urberg eller en arkeologisk utgrävning. Silver 34.31g, 45mm, Bo Svensén sid 416

Åtsidan domineras av en grov, porös textur som täcker hela bildfältet. Ur denna materia växer en mansprofil fram, vänd åt vänster. Porträttet är inte skarpt avgränsat utan tycks kämpa sig ur själva metallen; pannan, näsan och hakan är antydda med djupa fåror och ojämnheter snarare än fina linjer. Vid örat syns en organisk form, påminnande om ett veteax eller en växtdel, vilket bryter av mot den i övrigt stenliknande strukturen och skänker liv åt kompositionen. Konstnärens stil är utpräglat modernistisk och taktil, där ljus och skugga spelar i de djupa ojämnheterna.

Frånsidan bibehåller samma grova, hamrade ytstruktur. Texten är placerad i relief men tycks ristad direkt ur grundmaterialet. Överst står namnet: "KRISTIAN CLAËSON" uppdelat på två rader. I mitten finns en sexuddig stjärna, en symbol för klarhet eller ande. Den nedre halvan upptas av den latinska sentensen: "HOMINUM COMMUNITAS FONS LINGUÆ JURISQUE". Typsnittet är smalt och något oregelbundet, vilket harmonierar med medaljens handgjorda känsla.

Ur gemenskapens källa: Den ofullbordade tankens arkitekt
Att hålla Rune Rydelius medalj över Kristian Claëson i handen är att känna tyngden av en tanke som aldrig fick klinga ut helt. Den grova, såriga ytan på medaljen är inte bara ett estetiskt val; den kan ses som en gestaltning av Claësons korta och intensiva liv. Han dog vid endast 32 års ålder, mitt i en lovande gärning som docent och filosof, ett avbrott som berövade 1800-talets svenska filosofi en av dess mest briljanta begåvningar.

Medaljens motiv, där profilen mödosamt träder fram ur den råa materian, speglar Claësons intellektuella kamp. Han var en universalbegåvning som rörde sig obehindrat mellan latin, grekiska, moderna språk och naturvetenskap. Men det var i filosofin, specifikt i arvet efter Kristoffer Jakob Boström, som han fann sin kärna. Claëson var dock inte enbart en passiv lärjunge. Han var den som redigerade och gav ut mästarens skrifter, och han var på väg att utveckla systemet vidare genom egna studier i språkfilosofi och rättslära.

Det är här medaljens latinska inskrift, Hominum communitas fons linguæ jurisque ("Människors gemenskap är källan till språk och rätt"), blir nyckeln till att förstå hans verk. Claëson såg inte språket eller rätten som godtyckliga konstruktioner, utan som organiska frukter av den mänskliga gemenskapen – nationen eller samhällspersonligheten. För honom var "hominum communitas" den högre ordning, den personlighet ovanför individerna, som möjliggjorde civilisation.

Rydelius tolkning fångar spänningen mellan det jordiska och det andliga. Det lilla axet vid örat på åtsidan kan tolkas som en symbol för denna tillväxt – hur kultur och språk spirar ur den gemensamma myllan. Kristian Claëson hann aldrig fullborda sin "rationella etnologi", men genom denna medalj har Svenska Akademien ristat in hans minne i silver. Det är en hyllning till en man vars livsverk förblev ett fragment, men ett fragment av renaste guld – eller i detta fall, av djupt och ärligt silver.