Kristina, Stockholm - Riksdaler 1646 - Ett underbart exemplar med mycket ursprunglig lyster bevarad, välpräglad och tilltalande - Förmyndarstyrelse och uppväxt
Drottning Kristina (1632–1654), Stockholm – Riksdaler 1646
Ett underbart exemplar med mycket ursprunglig lyster bevarad, välpräglad och tilltalande. Ett exemplar med ovanligt bra detaljskärpa på porträttet och betydligt över genomsnittet för typen. Utan myntmästarmärke. Proveniens samling Karl-Erik Schmitz (Coins of Sweden I, nr 730). Silver, 28.15g, 42mm, slät rand. Kvalitet 1+/01++. Referens: SMB 33a (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno).
Åtsida
Kristinas vänstervända bröstbild i hög relief (3/4 en face). Hennes detaljrika porträtt visar utslaget, vågigt hår, en bred och tidstypisk veckad spetskrage samt en rikligt ornerad klädnad. Längs myntets yttre kant löper den latinska omskriften: "CHRISTINA D:G: SVE: GOT: WAN: Q: DE: REGI: ET: PR: HÆ:" (Kristina, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes utsedda drottning och arvfurstinna). Överst, som ett åtskiljande element i legenden, återfinns ett riksäpple.
Frånsida
I centrum framträder ett klassiskt och majestätiskt motiv av den stående Kristus (Salvator Mundi) vänd rakt fram, omgiven av en strålande gloria. Han höjer sin högra hand till välsignelse och bär ett riksäpple i sin vänstra hand. I fältets vänstra del, strax nedanför hans välsignande hand, vilar en krönt vapensköld med Vasaättens kärve. Omskriften längs kanten lyder: "SALVATOR · MUNDI · SALVA · NOS · M:DC:XLVI ·" (Världens frälsare, fräls oss, 1646).
Förmyndarstyrelse och uppväxt
När denna riksdaler präglades år 1646 hade drottning Kristina varit myndig i knappt två år. Hennes väg till makten formades av fadern Gustav II Adolfs död vid Lützen 1632, då hon endast var inemot sex år gammal. En förmyndarstyrelse, ledd av den kraftfulle rikskanslern Axel Oxenstierna, tog över riket. Enligt kungens uttryckliga befallning gavs Kristina en manlig uppfostran, skräddarsydd för att förbereda henne för det tunga regeringsansvaret. Hennes intellektuella spänst väckte omvärldens förundran; hon drillas i manliga idrotter, undervisades i klassisk filologi och filosofi, och behärskade snart latin samt en rad moderna kulturspråk flytande.
Den myndiga drottningen och adelns makt
Efter att Kristina trädde till makten 1644 blev hon snabbt indragen i maktpolitiska spänningar. Under förmyndartiden hade den svenska högadeln samlat på sig en nästan oinskränkt makt, och klyftan till de ofrälse stånden hade vidgats avsevärt. Denna riksdaler från 1646 representerar en tid då högadeln byggde magnifika palats och levde ett liv i furstlig lyx, till stor del finansierat av att kronans gods försåldes och donerades bort – en politik som Axel Oxenstierna starkt förespråkade för att inbringa kontanta skatter, men som ofta felaktigt har tillskrivits drottningen som rent slöseri. Kristina insåg faran i aristokratins växande makt och fruktade att kungamakten skulle reduceras till en ren dekoration.
Arvrikets säkrande
Då Kristina tidigt hade bestämt sig för att aldrig gifta sig, svävade kungaättens fortbestånd i livsfara. För att motverka adelns republikanska böjelser bedrev hon en skicklig inrikespolitik. Genom att utnyttja de ofrälse ståndens vrede mot adelns godsinnehav under riksdagarna 1649 och 1650, tvingade hon fram ett formellt erkännande av sin kusin Karl Gustav som svensk arvfurste. Genom detta diplomatiska mästerdrag lyckades hon säkra både arvriket och den starka kungamakten, och kunde därmed skjuta riksrådet i bakgrunden.
Kulturcentrum och abdikation
Under 1640-talet och framåt strävade Kristina efter att förvandla Stockholm till ett europeiskt lärdomscentrum. Slottets salar fylldes med ovärderliga konstverk, myntsamlingar och böcker – varav mycket var krigsbyte från trettioåriga kriget, men också inköpt via hennes agenter runt om i Europa. Hon brevväxlade med dåtidens största vetenskapsmän och bjöd bland annat in den franske filosofen René Descartes till sitt hov.
Trots den intellektuella glansen i Sverige, växte ett annat livsavgörande beslut fram hos drottningen. Hennes djupa filosofiska sökande ledde henne till den katolska tron, en övertygelse som var strikt olaglig och oförenlig med att vara regent i det lutherska Sverige. I en historisk och sensationell handling lade hon ned kronan i juni 1654. Efter sin konvertering reste hon till Rom, där hon mottogs med enorma hedersbetygelser av påven Alexander VII. Hon bosatte sig i Palazzo Riario, inredde det med ojämförlig prakt och förblev en av den eviga stadens mest inflytelserika kulturpersonligheter och storpolitiska aktörer fram till sin död 1689.
Ett underbart exemplar med mycket ursprunglig lyster bevarad, välpräglad och tilltalande. Ett exemplar med ovanligt bra detaljskärpa på porträttet och betydligt över genomsnittet för typen. Utan myntmästarmärke. Proveniens samling Karl-Erik Schmitz (Coins of Sweden I, nr 730). Silver, 28.15g, 42mm, slät rand. Kvalitet 1+/01++. Referens: SMB 33a (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno).
Åtsida
Kristinas vänstervända bröstbild i hög relief (3/4 en face). Hennes detaljrika porträtt visar utslaget, vågigt hår, en bred och tidstypisk veckad spetskrage samt en rikligt ornerad klädnad. Längs myntets yttre kant löper den latinska omskriften: "CHRISTINA D:G: SVE: GOT: WAN: Q: DE: REGI: ET: PR: HÆ:" (Kristina, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes utsedda drottning och arvfurstinna). Överst, som ett åtskiljande element i legenden, återfinns ett riksäpple.
Frånsida
I centrum framträder ett klassiskt och majestätiskt motiv av den stående Kristus (Salvator Mundi) vänd rakt fram, omgiven av en strålande gloria. Han höjer sin högra hand till välsignelse och bär ett riksäpple i sin vänstra hand. I fältets vänstra del, strax nedanför hans välsignande hand, vilar en krönt vapensköld med Vasaättens kärve. Omskriften längs kanten lyder: "SALVATOR · MUNDI · SALVA · NOS · M:DC:XLVI ·" (Världens frälsare, fräls oss, 1646).
Förmyndarstyrelse och uppväxt
När denna riksdaler präglades år 1646 hade drottning Kristina varit myndig i knappt två år. Hennes väg till makten formades av fadern Gustav II Adolfs död vid Lützen 1632, då hon endast var inemot sex år gammal. En förmyndarstyrelse, ledd av den kraftfulle rikskanslern Axel Oxenstierna, tog över riket. Enligt kungens uttryckliga befallning gavs Kristina en manlig uppfostran, skräddarsydd för att förbereda henne för det tunga regeringsansvaret. Hennes intellektuella spänst väckte omvärldens förundran; hon drillas i manliga idrotter, undervisades i klassisk filologi och filosofi, och behärskade snart latin samt en rad moderna kulturspråk flytande.
Den myndiga drottningen och adelns makt
Efter att Kristina trädde till makten 1644 blev hon snabbt indragen i maktpolitiska spänningar. Under förmyndartiden hade den svenska högadeln samlat på sig en nästan oinskränkt makt, och klyftan till de ofrälse stånden hade vidgats avsevärt. Denna riksdaler från 1646 representerar en tid då högadeln byggde magnifika palats och levde ett liv i furstlig lyx, till stor del finansierat av att kronans gods försåldes och donerades bort – en politik som Axel Oxenstierna starkt förespråkade för att inbringa kontanta skatter, men som ofta felaktigt har tillskrivits drottningen som rent slöseri. Kristina insåg faran i aristokratins växande makt och fruktade att kungamakten skulle reduceras till en ren dekoration.
Arvrikets säkrande
Då Kristina tidigt hade bestämt sig för att aldrig gifta sig, svävade kungaättens fortbestånd i livsfara. För att motverka adelns republikanska böjelser bedrev hon en skicklig inrikespolitik. Genom att utnyttja de ofrälse ståndens vrede mot adelns godsinnehav under riksdagarna 1649 och 1650, tvingade hon fram ett formellt erkännande av sin kusin Karl Gustav som svensk arvfurste. Genom detta diplomatiska mästerdrag lyckades hon säkra både arvriket och den starka kungamakten, och kunde därmed skjuta riksrådet i bakgrunden.
Kulturcentrum och abdikation
Under 1640-talet och framåt strävade Kristina efter att förvandla Stockholm till ett europeiskt lärdomscentrum. Slottets salar fylldes med ovärderliga konstverk, myntsamlingar och böcker – varav mycket var krigsbyte från trettioåriga kriget, men också inköpt via hennes agenter runt om i Europa. Hon brevväxlade med dåtidens största vetenskapsmän och bjöd bland annat in den franske filosofen René Descartes till sitt hov.
Trots den intellektuella glansen i Sverige, växte ett annat livsavgörande beslut fram hos drottningen. Hennes djupa filosofiska sökande ledde henne till den katolska tron, en övertygelse som var strikt olaglig och oförenlig med att vara regent i det lutherska Sverige. I en historisk och sensationell handling lade hon ned kronan i juni 1654. Efter sin konvertering reste hon till Rom, där hon mottogs med enorma hedersbetygelser av påven Alexander VII. Hon bosatte sig i Palazzo Riario, inredde det med ojämförlig prakt och förblev en av den eviga stadens mest inflytelserika kulturpersonligheter och storpolitiska aktörer fram till sin död 1689.