Kristina, Stockholm, Riksdaler 1641, Salvatorn stående på kulle - RR - 6 kända exemplar i privat ägo - Mysteriet med kullen: Teologi eller tekniskt misstag?

Kristina, Stockholm, Riksdaler 1641, Salvatorn stående på kulle - RR - 6 kända exemplar i privat ägo
Ett mynt av allra största sällsynthet som länge gått "under radarn". Först i och med publiceringen i SVERIGES MYNTBOK 995-2022 uppmärksammades och dokumenterades detta ytterst sällsynta mynt. Enligt Falcoin finns 6 exemplar i privat ägo. Myntet har knivskarpa detaljer och jämna fina ytor. Samtliga kända exemplar, inklusive exemplaret i den Antellska samlingen i Helsingfors, uppvisar stampskadorna på kanterna. Detta exemplar, precis som det tidigare exemplaret jag hanterat, har varit monterade. Ett tillfälle för den som jagar numismatiska topprariteter. Kvalitet 1+/01, 27.74g, 44.81mm. Referens: SMB 16 (Sveriges myntbok av Delzanno).

Åtsida
Framåtvänd, svagt vänstervänd bröstbild av den unga drottning Kristina. Hon avbildas barhuvad med utsläppt, lockigt hår, iförd en rikt broderad klädedräkt med en hög, veckad krage och pärlhalsband. Omskriften löper längs myntets kant: "CHRISTINA•D:G:SVE:GOT:VAN:Q:DE:REG:E:PR:H:E:" (Christina Dei Gratia Suecorum Gothorum Vandalorumque Designata Regina et Princeps Haereditaria Electa - Kristina, av Guds nåde svears, göters och venders utkorade drottning och utvalda arvprinsessa).   

Frånsida
En stående frälsargestalt (Salvator Mundi) med strålgloria och draperad mantel, som höjer sin högra hand i en välsignande gest och håller ett riksäpple i den vänstra. Frälsarens fötter vilar på en tydligt utmejslad liten kulle. Till vänster i bildfältet vilar en krönt, kvadrerad vapensköld med tre kronor och folkungalejonet, försedd med vasakärven i hjärtskölden. Omskriften lyder: "SALVATOR * MUNDI * SALVA * NOS * M * D * C * XLI *" (Världens frälsare, fräls oss 1641).

Mysteriet med kullen: Teologi eller tekniskt misstag?
Svenska dalermynt från 1600-talet fungerade som statens yttersta propagandamedel, en direkt länk mellan den kungliga makten, kyrkans auktoritet och det vanliga folket. Under drottning Kristinas tidiga regeringstid, då riket i praktiken styrdes av Axel Oxenstiernas förmyndarregering, var detta visuella budskap viktigare än någonsin. Kristinas riksdaler från 1641 utgör en fascinerande numismatisk gåta, i synnerhet på grund av den detalj som skiljer detta mynt från de efterföljande årgångarna: den lilla kullen under frälsarens fötter. Kring denna detalj har två vitt skilda teorier vuxit fram, vilka på ett spännande sätt ställer teologisk ikonografi mot rent hantverksmässiga anomalier.

Den teologiska tolkningen: Herre över skapelsen
Den ena tesen gör gällande att kullen är en medveten, symbolisk gräskulle. Enligt detta synsätt avbildas Kristus stående på, eller svävande över, sitt rike – jorden och de gudstrogna undersåtarna. Det är en tolkning som harmoniserar väl med 1600-talets lutherska ortodoxi och den symbios som rådde mellan stat och kyrka, där regenten sågs som Guds förlängda arm. Att frälsaren avbildas med en tydlig markering av jorden under sina fötter har historiska paralleller, bland annat i en prägling från 1559 och på en besittningsthaler från Fürth 1632. Enligt denna teori var kullen ett ideologiskt val av gravören Peter Mickelsson. Att detaljen därefter försvann förklaras med att just denna stamp fick en kraftig bräcka (vilket syns på de bevarade exemplaren) och därmed fick kasseras i förtid. När en ny stamp hastigt togs fram inför 1642, förenklades motivet.

Den hantverksmässiga tolkningen: Det raderade signumet
Den andra tesen angriper problemet från ett mynttekniskt perspektiv. Här argumenteras det för att kullen överhuvudtaget inte var avsedd att vara en kulle, utan är resultatet av en korrigering i stampen. Gravören, vars namn ibland stavas Petter Nichelsson, skulle enligt teorin ha placerat sitt gravörsignum, bokstaven "M", mellan frälsarens fötter. När han sedan fick order uppifrån om att detta inte var tillåtet, tvingades han polera och radera bort bokstaven ur den färdiga stampen. Den upphöjning som blev kvar av detta raderingsarbete resulterade i den lilla "kullen" när myntet sedan slogs.

Ett problematiserat arv
Båda teorierna bär på problem. Den tekniska raderingsteorin, även om den är lockande och vanlig inom numismatiken när det gäller oförklarliga formförändringar, haltar betänkligt. Som påpekas i källmaterialet återfinns nämligen gravörens signum "M" mellan frälsarens fötter redan påföljande år. Om gravören hade fått en strikt order om att ta bort sitt märke 1641, ter det sig högst osannolikt att han medvetet och obstinat skulle gravera in det på exakt samma plats året därpå. Detta talar snarare för att kullen faktiskt var en medveten, men kortlivad, formgivning.

Oavsett om kullen var en manifestation av gudomlig makt över jorden eller ett spår av en bråkig gravörs misstag, står riksdalern från 1641 kvar som en av de mest sällsynta och mytomspunna pjäserna från den svenska stormaktstiden. Den representerar ett flyktigt ögonblick i den svenska mynthistorien, fruset i ett silverstycke vars kantiga skador vittnar om att det är en äkta överlevare från en stamp som brast alltför tidigt.